Idag är det nyårsafton. Det är nu på väg att bli 2010, ett år som kommer att förändra hela mitt liv. Det är väldigt spännande att tänka så. Detta år blir jag vuxen på riktigt. Detta år får jag en liten myra att lägga all min tid och kraft på. Detta år börjar ett nytt kapitel i mitt och Sambos liv. Kan knappt vänta!
Om en stund åker vi till Kloten för att fira in det nya året i en hyrd liten stuga. Det blir massor av god mat och gott sällskap. Dock vet inte alla att jag är gravid, så det blir till att spela lite teater ikväll.
I natt drömde jag att mina föräldrar skilde sig. Väldigt känslosamt blev det, jag vaknade av att jag grät. Måste nog ringa dem nu och höra så allt är bra.
Gott nytt år lilla myran och alla andra!
/e
torsdag 31 december 2009
tisdag 29 december 2009
En vecka bakåt i tiden...
Har varit på första besöket hos barnmorskan nu. Hon är underbar! Det känns lite mer på riktigt nu när man varit där, även om det säkert inte kommer att bli begripligt förrän man kan känna bebisen. Vi pratade mest om vanor och vad jag bör och inte bör göra och äta. Inte så stor skillnad förutom alkohol och tobak som big no no, men det visste jag ju redan. Jag blev bakåtflyttad en vecka också så nu är jag återigen i vecka 6... det var ju lite tråkigt måste jag säga. Ju närmare vecka 13 jag kommer, desto gladare och lugnare är jag.
Jag är fortfarande överväldigad av det jag känner inuti för den här lilla myran, som återigen är lika stor som en myra. Jag vill prata om den hela tiden och är så rädd att det inte ska gå vägen. Tycker det är så tråkigt för eftersom så många runt mig fått missfall räknar jag nästan med att få det själv. Det grusar över den lyckligaste tiden i mitt liv lite eftersom det ständigt finns en rädsla att något ska gå fel. Pratade med barnmorskan om det och hon tyckte att jag bara skulle tänka att såklart kommer allt att gå bra. Självklart kommer det att gå bra.
Jag hoppas verkligen det. Men hon har nog rätt. Jag ska bara försöka fokusera på hur roligt det är. Alla eventuella tråkigheter bemöts när de kommer. OM de kommer.
/e
Jag är fortfarande överväldigad av det jag känner inuti för den här lilla myran, som återigen är lika stor som en myra. Jag vill prata om den hela tiden och är så rädd att det inte ska gå vägen. Tycker det är så tråkigt för eftersom så många runt mig fått missfall räknar jag nästan med att få det själv. Det grusar över den lyckligaste tiden i mitt liv lite eftersom det ständigt finns en rädsla att något ska gå fel. Pratade med barnmorskan om det och hon tyckte att jag bara skulle tänka att såklart kommer allt att gå bra. Självklart kommer det att gå bra.
Jag hoppas verkligen det. Men hon har nog rätt. Jag ska bara försöka fokusera på hur roligt det är. Alla eventuella tråkigheter bemöts när de kommer. OM de kommer.
/e
Försmak av sorg...
Igår fick jag en liten försmak av hur det skulle kännas att förlora lilla myran i magen redan nu. Det var inte en rolig upplevelse. Kände mig så ledsen fast det bara gått en vecka sedan jag fick veta. Tänk då hur det känns för de som gått länge och hunnit glädja sig helt och hållet.
Jag tror dock inte att det är ett missfall på g, men för säkerhetsskull bör jag åka in till farbror doktor och kolla vad det är som händer. Jag är så förtjust i den här lilla saken i min mage att inget annat är viktigt längre. Konstigt hur fort det går.
Nu vill jag att de här första 5 veckorna till ska gå fort så jag kan andas ut lite mer. Idag ska vi i alla fall till barnmorskan på inskrivning! Det ska bli så roligt.
Kom igen nu myran, ligg kvar där du är. Det är bergis mycket varmare och skönare där inne än här ute. Ligg kvar i 8 månader till!
/e
Jag tror dock inte att det är ett missfall på g, men för säkerhetsskull bör jag åka in till farbror doktor och kolla vad det är som händer. Jag är så förtjust i den här lilla saken i min mage att inget annat är viktigt längre. Konstigt hur fort det går.
Nu vill jag att de här första 5 veckorna till ska gå fort så jag kan andas ut lite mer. Idag ska vi i alla fall till barnmorskan på inskrivning! Det ska bli så roligt.
Kom igen nu myran, ligg kvar där du är. Det är bergis mycket varmare och skönare där inne än här ute. Ligg kvar i 8 månader till!
/e
söndag 27 december 2009
Stor nyhet, stor mun!
Det där med att vänta 12 veckor för att vara på den säkra sidan var inget för mig tydligen. Nu vet massor av människor om lilla myran. Alla mina vänner och min släkt. Alla jag älskar vet, precis som jag vill ha det.
Igår studerade jag Sambo grundligt och försökte få en bild av hur våra två utseenden nu ska kombineras ihop till ett. Den tanken är väldigt konstig. Att det ska komma ut en liten bebis som ska likna mig eller Sambo, eller bägge.
Jag känner mig så glad hela tiden och jag vill bara prata om den här lilla myran. Jag får anstränga mig för att inte bli en sån för det vill jag inte, men det är inte lätt när det enda jag tänker på hela tiden är detta. Jag ska ha en bebis. Det är ofattbart! Jag ska få en bebis som är min. En liten myra håller i detta nuet på att bildas i min mage. Jag kan inte förstå det riktigt. Det är som sagt ofattbart. Och otroligt, fantastiskt, underbart roligt!
Under denna veckan kommer bebisen att växa 11-13 millimeter och gå från en myra till en ärta för att nästa vecka bli ett hallon. Det går undan i svängarna.
Väx på lilla myran, vi väntar på dig redan!
/e
Igår studerade jag Sambo grundligt och försökte få en bild av hur våra två utseenden nu ska kombineras ihop till ett. Den tanken är väldigt konstig. Att det ska komma ut en liten bebis som ska likna mig eller Sambo, eller bägge.
Jag känner mig så glad hela tiden och jag vill bara prata om den här lilla myran. Jag får anstränga mig för att inte bli en sån för det vill jag inte, men det är inte lätt när det enda jag tänker på hela tiden är detta. Jag ska ha en bebis. Det är ofattbart! Jag ska få en bebis som är min. En liten myra håller i detta nuet på att bildas i min mage. Jag kan inte förstå det riktigt. Det är som sagt ofattbart. Och otroligt, fantastiskt, underbart roligt!
Under denna veckan kommer bebisen att växa 11-13 millimeter och gå från en myra till en ärta för att nästa vecka bli ett hallon. Det går undan i svängarna.
Väx på lilla myran, vi väntar på dig redan!
/e
fredag 25 december 2009
Finns den lilla myran verkligen?
Jag tror inte riktigt på det där med bebis än. Fast jag nu har berättat det för hela min släkt på julafton så känns det inte som att det är på riktigt. Jag måste hela tiden påminna mig själv om att det var två streck på två stickor. Jag har inte fått mens sedan dess och bebisen ligger väl där. Men i och med att jag inte känner någonting blir det mycket svårt att förstå och tro på. Jag vill göra ett till test nu bara för att vara på den säkra sidan.
Det är konstigt det här. Det är den konstigaste, härligaste, lyckligaste och mest omtumlande nyhet jag någonsin fått! Jag är så lycklig emellanåt och sen rädd nästa stund. Det är konstigt hur det på en minut kan förändra en människa så mycket ett besked som detta. Förändra hela livet.
Jag fick en känsla häromdagen att lilla myran är en pojke. Ändå pratar jag om henne som tjej. Än så länge är det bara en liten myra och så länge hon ligger kvar där hon ligger får hon komma ut som vad hon vill!
/e
Det är konstigt det här. Det är den konstigaste, härligaste, lyckligaste och mest omtumlande nyhet jag någonsin fått! Jag är så lycklig emellanåt och sen rädd nästa stund. Det är konstigt hur det på en minut kan förändra en människa så mycket ett besked som detta. Förändra hela livet.
Jag fick en känsla häromdagen att lilla myran är en pojke. Ändå pratar jag om henne som tjej. Än så länge är det bara en liten myra och så länge hon ligger kvar där hon ligger får hon komma ut som vad hon vill!
/e
onsdag 23 december 2009
Två test, fyra rosa streck!
Jodå även andra testet visade bebis! Ringde vid lunchtid till barnmorskan och frågade hur allt går till nu. Vi ska på inskrivning den 29/12 klockan 13.00. Det känns så overkligt det här. Jag kan inte riktigt tro att det är sant utan väntar liksom på att någon ska hoppa fram och säga att det bara är ett skämt.
Barnmorskan räknade lite efter hon fått alla uppgifter om sista mensen och ägglossning och så, sen sa hon:
-Jadu Emelie, din bebis kommer runt den 21/8 då.
Min vaddå sa du? Jag har inte ännu hunnit smälta att jag är gravid, ännu mindre att jag sen ska få en bebis. Jag kan inte tro att detta är sant.
Var tvungen att läsa om vecka 6 och vår bebis är nu som en myra. Tyckte det var väldigt gulligt så nu heter den myran.
Jag är glad! Väldigt väldigt glad!
/e
Barnmorskan räknade lite efter hon fått alla uppgifter om sista mensen och ägglossning och så, sen sa hon:
-Jadu Emelie, din bebis kommer runt den 21/8 då.
Min vaddå sa du? Jag har inte ännu hunnit smälta att jag är gravid, ännu mindre att jag sen ska få en bebis. Jag kan inte tro att detta är sant.
Var tvungen att läsa om vecka 6 och vår bebis är nu som en myra. Tyckte det var väldigt gulligt så nu heter den myran.
Jag är glad! Väldigt väldigt glad!
/e
Två rosa streck!
Imorse klockan 06.30 kissade jag två rosa streck på en sticka. Två rosa streck! Jag blev så nervös att jag inte kom ihåg om det betyder gravid eller inte gravid. Försökte somna om en liten stund men det var stört omöjligt så istället gick jag in och kikade på maualen på testet på internet. Två rosa streck betyder att jag sannolikt är gravid! Jag måste ta ett till test innan jag själv kan känna mig säker på det här. Det känns för bra för att vara sant att få veta detta dagen innan julafton!
Nu vill jag ju bara att Sambo ska vakna så han kan se testet i badrummet. Lite roligare att gå till jobbet då minsann!
Det känns helt sinnesjukt konstigt det här. Jag är helt euforisk samtidigt som att jag är livrädd att det ska vara fel på testet. Om testet visar rätt blir det en lite trixig period nu med tanke på att jag inte får dricka alkohol och denna period är annars full av sådana aktiviteter. Hur mörkar jag det utan att någon fattar?
Oj, oj, oj. Det här är kanske den lyckligaste dagen i mitt liv. Ska bara ta ett till test innan jag tror på det...
/e
Nu vill jag ju bara att Sambo ska vakna så han kan se testet i badrummet. Lite roligare att gå till jobbet då minsann!
Det känns helt sinnesjukt konstigt det här. Jag är helt euforisk samtidigt som att jag är livrädd att det ska vara fel på testet. Om testet visar rätt blir det en lite trixig period nu med tanke på att jag inte får dricka alkohol och denna period är annars full av sådana aktiviteter. Hur mörkar jag det utan att någon fattar?
Oj, oj, oj. Det här är kanske den lyckligaste dagen i mitt liv. Ska bara ta ett till test innan jag tror på det...
/e
tisdag 22 december 2009
Ullared!
Det var bara lurendrej det där med mensen. Den kom inte alls. Nu är det 38 dagar sedan sista mensen men jag är inte gravid. Stickorna visar ett stort och tydligt nej. Skumt det där för jag verkar ha den längsta cykeln i mannaminne! Har dock mensvärkar som tyder på att den borde komma när som helst. Jaja nog om det.
Jag var igår till Gekås i Ullared. Har inte varit där på många år men oj vad kul det var! Handlade massa julklappar till väldigt bra pris. Samma saker där som på andra ställen, inte liknande utan exakt samma, fast bara mycket billigare. Tror hela tjocka släkten kommer att bli nöjd, nöjdare , nöjdast!
Hur komparerar man förresten ett adjektiv om man är från bruksorten Kolsva?
Sko, pjäxa, känga! hahaha
(jag får skömta om det eftersom jag själv är därifrån!)
Nu ska jag packa upp alla klappar och titta på dem!
/e
Jag var igår till Gekås i Ullared. Har inte varit där på många år men oj vad kul det var! Handlade massa julklappar till väldigt bra pris. Samma saker där som på andra ställen, inte liknande utan exakt samma, fast bara mycket billigare. Tror hela tjocka släkten kommer att bli nöjd, nöjdare , nöjdast!
Hur komparerar man förresten ett adjektiv om man är från bruksorten Kolsva?
Sko, pjäxa, känga! hahaha
(jag får skömta om det eftersom jag själv är därifrån!)
Nu ska jag packa upp alla klappar och titta på dem!
/e
fredag 18 december 2009
Julavslutning!
Ikväll är det julavslutning!
Nu är officiellt höstterminen -09 slut
och vi går snart in på vårterminen -10.
Vårterminen går så väldigt fort eftersom
det är så mycket lov och ledigt så rätt
var det är kommer sommarlovet igen!
Men först nu är jag ledig i tre veckor!
Det känns rätt gött faktiskt!
/e
Nu är officiellt höstterminen -09 slut
och vi går snart in på vårterminen -10.
Vårterminen går så väldigt fort eftersom
det är så mycket lov och ledigt så rätt
var det är kommer sommarlovet igen!
Men först nu är jag ledig i tre veckor!
Det känns rätt gött faktiskt!
/e
onsdag 16 december 2009
Vad göra?
Var hos fröken doktor i storstaden idag och kollade igen upp maskineriet. Inget såg konstigt ut men eftersom besvären är kvar fick jag ny dunderpenicillinkur, två olika denna gång. Plus en annan medicin, mest för att prova om det ger sig efter det. Gick därifrån trumpen och trött för det är inte helt roligt att äta de där starka penicillintabletterna.
När jag på eftermiddagen lyssnade av telefonsvararen hade fröken doktor härifrån ringt och hon sa att alla prover såg bra ut. Ingen hudcancer, inga konstiga cellförändringar. Ingenting konstigt så hon föreslog vila i maskineriet ett tag samt en hydrokortosonkräm 2 gånger om dagen i en vecka.
Förvirrad funderar jag nu om jag kan prova med krämen en vecka och om det då inte gett sig äta penicillinet? Jag har tagit första tabletterna redan så jag vet inte om man bara kan avbryta mitt i? Jag vill hellre prova krämen först och se om det hjälper. Om jag nu ringer blir jag förmodligen idiotförklarad så jag vet inte vem jag ska fråga. Hjärnan går på högvarv... vill inte proppa kroppen full med tabletter om jag inte behöver. Kändes som att hon skrev ut det mest för att prova.
Är jag dum om jag inte äter penicillinet direkt?
Hmm... what would McGyver do?
/e
När jag på eftermiddagen lyssnade av telefonsvararen hade fröken doktor härifrån ringt och hon sa att alla prover såg bra ut. Ingen hudcancer, inga konstiga cellförändringar. Ingenting konstigt så hon föreslog vila i maskineriet ett tag samt en hydrokortosonkräm 2 gånger om dagen i en vecka.
Förvirrad funderar jag nu om jag kan prova med krämen en vecka och om det då inte gett sig äta penicillinet? Jag har tagit första tabletterna redan så jag vet inte om man bara kan avbryta mitt i? Jag vill hellre prova krämen först och se om det hjälper. Om jag nu ringer blir jag förmodligen idiotförklarad så jag vet inte vem jag ska fråga. Hjärnan går på högvarv... vill inte proppa kroppen full med tabletter om jag inte behöver. Kändes som att hon skrev ut det mest för att prova.
Är jag dum om jag inte äter penicillinet direkt?
Hmm... what would McGyver do?
/e
tisdag 15 december 2009
Våga vägra vänta!
Ringde igår till gyn men hon förklarade nästan snorkigt att de absolut inte hade tid med mig. Jag blev arg och sa att jag läst att långvarigt sådant problem som jag har (och haft till och från i flera månader) kan leda till infektioner i livmoder och äggledare. "Tycker du att en 27 åring ska vila i den tanken och sen acceptera att ni inte har tid?" Hon skulle vidarebefordra min önskan om att åtminstone få prata med en av doktorerna... men ingen ringde. Jag tänker ringa idag med! Make you no misstake... jag vägrar vänta och riskera mitt heligaste parti. Det vore väl typiskt om det spred sig upp dit och jag aldrig kan få barn. Väldigt typiskt! Nej du... jag sätter mig inte passiv och väntar. Jag ringer tills de inte orkar med mig längre!
Ringde även till carema vårdcentral för min doktor hade återigen skrivit ut fel recept. Jag förstår inte ens hur det kan bli fel så många gånger. Oddsen borde ju vara att slumpen någon gång gör det rätt, men nej då. Pratade i alla fall med sköterskan och det visade sig att hon fick skriva ut det jag behövde. Hon ringde upp efter 2 timmar och allt var klart. Det som jag väntat på att han ska göra i ett halvår fixade underbara sköterskan på 2 timmar! Och sen är det han som tjänar storkovan. Orättvist, eller hur!
Idag är marken täckt med snö... det ger mig en härlig känsla att starta min dag med. Det och det faktum att jag somnade klockan åtta igår! Vi gör det här till en bra dag tycker jag. Trots katarrer och upptagna läkare, trots onda fötter och trött huvud. Vi gör som mina elever och bara andas ut glädje. Jag ska passa på att andas in deras glädje och andas ut hela den offentliga vården.
"I gotta feeling... oooohoooh, that today's gonna be a good day, that today's gonna be a good,good daaaaay!"
/e
Ringde även till carema vårdcentral för min doktor hade återigen skrivit ut fel recept. Jag förstår inte ens hur det kan bli fel så många gånger. Oddsen borde ju vara att slumpen någon gång gör det rätt, men nej då. Pratade i alla fall med sköterskan och det visade sig att hon fick skriva ut det jag behövde. Hon ringde upp efter 2 timmar och allt var klart. Det som jag väntat på att han ska göra i ett halvår fixade underbara sköterskan på 2 timmar! Och sen är det han som tjänar storkovan. Orättvist, eller hur!
Idag är marken täckt med snö... det ger mig en härlig känsla att starta min dag med. Det och det faktum att jag somnade klockan åtta igår! Vi gör det här till en bra dag tycker jag. Trots katarrer och upptagna läkare, trots onda fötter och trött huvud. Vi gör som mina elever och bara andas ut glädje. Jag ska passa på att andas in deras glädje och andas ut hela den offentliga vården.
"I gotta feeling... oooohoooh, that today's gonna be a good day, that today's gonna be a good,good daaaaay!"
/e
söndag 13 december 2009
Rastlöshet och godissug...
Är ensam hemma denna söndag. Som vanligt är det fotboll hos ompis för Sambo och ingen av mina vänner hade tid för mig idag så här sitter jag. Lite småsur, uttråkad till döds och otroligt rastlös. Vet inte vad jag ska hitta på som kan förgylla ett par timmar såhär på Luciadagen...
Fredagen gick i alla fal mycket bra. Det var ett väldigt fint Luciatåg och eleverna sjöng så vackert. 10:anprojektet gav ungefär 4000 kronor som vi nu får ge till behövande människor i Lettland. Det bästa med hela eftermiddagen var att få se elverna släppa blygheten och våga prata med människor som gick förbi. De växte otroligt mycket genom detta! Jag är stolt!
Nu tillbaka till min självömkan här... bör man ge efter för godissuget, dra på sig ytterkläder och knalla ner till affären? Eller kommer man bara känna sig mer tragisk då? Hmm... Hur chokladsugen är jag...
/e
Fredagen gick i alla fal mycket bra. Det var ett väldigt fint Luciatåg och eleverna sjöng så vackert. 10:anprojektet gav ungefär 4000 kronor som vi nu får ge till behövande människor i Lettland. Det bästa med hela eftermiddagen var att få se elverna släppa blygheten och våga prata med människor som gick förbi. De växte otroligt mycket genom detta! Jag är stolt!
Nu tillbaka till min självömkan här... bör man ge efter för godissuget, dra på sig ytterkläder och knalla ner till affären? Eller kommer man bara känna sig mer tragisk då? Hmm... Hur chokladsugen är jag...
/e
fredag 11 december 2009
Lusse Lelle...
Denna morgon går natten tunga fjät. Såhär i adventstid vill en liten lucia gärna hälsa på. Så mörk är natten i midvintertid men tur att en sockerbagare alltid är vaken och vill baka, baka pepparkaka!
Vi ska snart ha Luciafirande på skolan och jag vaknade med nervöst pirr i magen. Denna dag bjuder på två milstolpar. Först Lucia och sen 10:anprojektet! Efter idag är det klart. Efter idag kan jag pusta ut. Efter idag är det nedförsbacke till jullovet.
Jag återkommer med 10:anprojektets siffror senare. Håll tummarna!
/e
Vi ska snart ha Luciafirande på skolan och jag vaknade med nervöst pirr i magen. Denna dag bjuder på två milstolpar. Först Lucia och sen 10:anprojektet! Efter idag är det klart. Efter idag kan jag pusta ut. Efter idag är det nedförsbacke till jullovet.
Jag återkommer med 10:anprojektets siffror senare. Håll tummarna!
/e
torsdag 10 december 2009
Första julklappsbytet...
Jag älskar sovmorgon mer än något annat på hela veckan! Det är en så skön känsla att gå och lägga sig när man vet att man får sova en timma extra. Den timman är värd lika mycket som skatten vid slutet av en regnbåge!
Idag ska jag på julklappsbyte med pysselgruppen! Det ska bli väldigt roligt må jag säga. Tre paket skulle man ha med sig, något juligt, något man kan äta samt något av fritt val. Allt skulle tillsammans kosta 100 kronor så det har inte varit lätt precis! Men jag lyckades tycker jag nog själv. Vi får väl se ikväll vad man lyckas roffa åt sig i tärningsspelet. Förra året med andra gruppen vänner kom jag hem med en bibel... endast det. Mina så kallade bästa vänner satt en del med 6 paket och öppnade i godan ro utan att ge bort ett enda til mig eller den andra som inte hade ett enda paket. Det tycker jag är illa! Riktigt illa! Så skulle inte min pysselgrupp göra. Pysselgruppen är givmild. Det är i alla fall min inställning nu, får se om det stämmer efter ikväll!
Jag ska luta mig tillbaka, sippra lite mer kaffe, lyssna lite på min julskiva och bara njuta av morgonen. Gör det du också!
/e
Idag ska jag på julklappsbyte med pysselgruppen! Det ska bli väldigt roligt må jag säga. Tre paket skulle man ha med sig, något juligt, något man kan äta samt något av fritt val. Allt skulle tillsammans kosta 100 kronor så det har inte varit lätt precis! Men jag lyckades tycker jag nog själv. Vi får väl se ikväll vad man lyckas roffa åt sig i tärningsspelet. Förra året med andra gruppen vänner kom jag hem med en bibel... endast det. Mina så kallade bästa vänner satt en del med 6 paket och öppnade i godan ro utan att ge bort ett enda til mig eller den andra som inte hade ett enda paket. Det tycker jag är illa! Riktigt illa! Så skulle inte min pysselgrupp göra. Pysselgruppen är givmild. Det är i alla fall min inställning nu, får se om det stämmer efter ikväll!
Jag ska luta mig tillbaka, sippra lite mer kaffe, lyssna lite på min julskiva och bara njuta av morgonen. Gör det du också!
/e
onsdag 9 december 2009
Tianprojektet!
På fredag ska mina elever göra något fantastiskt! I två timmar klär de sig i Luciakläder och går sedan runt i centrum med bössor, sjunger och ber människor skänka en slant till hungriga i Lettland. Förra året gjorde vi samma grej men samlade in pengar till Röda korsets vatten och sanitetsprojekt i Afrika. Barnen ringde även runt till olika företag och bad om doneringar. De fick till slut ihop 22 212 kronor! Helt otroligt!
I år arbetar vi med en annan organisation och har minskat ner på företagsdelen, men vi hoppas ändå på att kunna skarapa ihop ett par tusen i alla fall. Vi hoppas på givmilda människor i fredagsrushen. Jag tipsade eleverna om att ställa sig utanför systemet eftersom jag tror att ruljansen på folk är ganska stor där mellan 16-18 en fredag!
Eleverna kallar detta för Tianprojektet, då de uppmanar människor att skänka en guldtia var (minst). Alla har råd med en guldtia tycker det och jag kan inte annat än instämma. Själv ger jag en riklig donation till detta projekt, in the spirit of Christmas!
/e
I år arbetar vi med en annan organisation och har minskat ner på företagsdelen, men vi hoppas ändå på att kunna skarapa ihop ett par tusen i alla fall. Vi hoppas på givmilda människor i fredagsrushen. Jag tipsade eleverna om att ställa sig utanför systemet eftersom jag tror att ruljansen på folk är ganska stor där mellan 16-18 en fredag!
Eleverna kallar detta för Tianprojektet, då de uppmanar människor att skänka en guldtia var (minst). Alla har råd med en guldtia tycker det och jag kan inte annat än instämma. Själv ger jag en riklig donation till detta projekt, in the spirit of Christmas!
/e
tisdag 8 december 2009
Inget hus i uppförsbacke...
Tänka sig, det var visst fler än vi som gillade huset på toppen av backen. Redan klockan 15 idag var priset högre än vi var beredda att ge. Så nu skakar vi av oss den förälskelsen och hoppas på något annat. Finns dock inget av intresse ute just nu så det blir till att kura ihop oss i tvåan ett tag till. Men vi har bott här i fyra år så vad gör ett tag till.
Jag har sprungit runt hela dagen och har nu så ont i fötterna att jag fick sätta mig med benen i luften. Passade på att tända lite stearinljus omkring mig för att varva ner och pigga upp humöret som alltid gör ett störtdyk när jag har ont. Det fungerar faktiskt.
Om två veckor har jag jullov i tre veckor. Det är inte fy vill jag mena!
/e
Jag har sprungit runt hela dagen och har nu så ont i fötterna att jag fick sätta mig med benen i luften. Passade på att tända lite stearinljus omkring mig för att varva ner och pigga upp humöret som alltid gör ett störtdyk när jag har ont. Det fungerar faktiskt.
Om två veckor har jag jullov i tre veckor. Det är inte fy vill jag mena!
/e
"Det blir inte alltid som man har tänkt sig!"
Det här gamla talesättet "det blir inte alltid som man har tänkt sig" är ju något en del människor tycker om att slänga omkring. Har ni tänkt på att efter varje gång någon säger det så får alla samma min i ansiktet. Höjer på ögonbrynen, ler lite halv (mer ett mm, mm leende om ni förstår) och nickar seriöst med lite halvt uppspärrade ögon. Sen tycker de att de är fyndiga för att de slänger sig med så passande talesätt som får dem att verka lite mer bildade och lite mer välspråkiga. ICKE!
Så jag fortsätter mitt inlägg med: Det blir inte alltid som man har tänkt sig (jag nickar med det där fula leendet, höjda ögonbryn och halvstirrande ögon såklart!)! Vi tittade på tre hus igår varav ett vi var intresserade av, två var utfyllnad. Det slutade med att bägge gått och kärat ner sig i ett av utfyllnadshusen och ingen av oss kände för det som vi ursprungligen var intresserade av. Det vi gillar ligger långt från stan, på fel sida av stan, efter en helvetslång uppförsbacke från stan och är ändå ganska dyrt. Men det hade någonting... kan inte förklara men bägge ville bo där när vi kom ut från visningen. Jag tror dock inte vi var ensamma så vi får avvakta och se. Håll tummarna!
Jag slänger in ett "man ska aldrig säga aldrig" också så förstår ni hur välspråkig och bildad jag är!
/e
Så jag fortsätter mitt inlägg med: Det blir inte alltid som man har tänkt sig (jag nickar med det där fula leendet, höjda ögonbryn och halvstirrande ögon såklart!)! Vi tittade på tre hus igår varav ett vi var intresserade av, två var utfyllnad. Det slutade med att bägge gått och kärat ner sig i ett av utfyllnadshusen och ingen av oss kände för det som vi ursprungligen var intresserade av. Det vi gillar ligger långt från stan, på fel sida av stan, efter en helvetslång uppförsbacke från stan och är ändå ganska dyrt. Men det hade någonting... kan inte förklara men bägge ville bo där när vi kom ut från visningen. Jag tror dock inte vi var ensamma så vi får avvakta och se. Håll tummarna!
Jag slänger in ett "man ska aldrig säga aldrig" också så förstår ni hur välspråkig och bildad jag är!
/e
måndag 7 december 2009
Välkommen måndag!
Idag gäller det att skrapa fram extrakrafterna! Egentligen har helgens vilda umgänge satt sina spår och jag skulle nog må bäst av att bara vila, men icke! Hela dagen är fullspäckad från minut ett och det gäller att hänga med i svängarna. På eftermiddagen är det tre husvisningar på samma dag. Får se om något faller oss i smaken.
Jag vaknar med ett gott humör trots trötthet och sargad, sliten kropp. Det är väl härligt. Att vakna på rätt sida av sängen. Man känner sig bättre lämpad att ta emopt dagen och allt vad den har att erbjuda. För er som vaknar på fel sida kan jag bara ge er ett hett tips inför imorgon... ha sex! Mycket sex ger mycker rätt sida! Jag lovar.
Härlig känsla att börja dagen med ett leende, är det inte?
/e
Jag vaknar med ett gott humör trots trötthet och sargad, sliten kropp. Det är väl härligt. Att vakna på rätt sida av sängen. Man känner sig bättre lämpad att ta emopt dagen och allt vad den har att erbjuda. För er som vaknar på fel sida kan jag bara ge er ett hett tips inför imorgon... ha sex! Mycket sex ger mycker rätt sida! Jag lovar.
Härlig känsla att börja dagen med ett leende, är det inte?
/e
måndag 30 november 2009
Måndagsdjupt relationsprat...
Igår satt vi och funderade över relationer min vän och jag. Vad kan man räkna som en bra relation och vad räknas som en icke godkänd relation? Vad är det som gör att jag valt att dela livet med just Sambo? Vad är det som gör att hans alla negativa sidor är uthärdliga för mig och vice versa?
Jag funderade lite kring detta och den enda mening som jag hörde i mitt huvud var:
"He has a million bad qualities, but he has a million and one good ones!"
Jag antar att det är just precis det det handlar om. Så länge den andre har mer positivt än negativt fungerar det. Så fort den där sista egenskapen (the million and one) försvinner och det blir lika mycket av bägge eller rent av det dåliga får majoritet, då bör man ta sig en riktig funderare tycker jag.
Ingen människa är perfekt, det ska man ha med i beräkning. Inte ens du själv, även om man ibland kan tycka sig oftare ha mer rätt än sin partner. Tänk på att du själv också har "a million bad qualities" så det gäller att värna om de positiva, även hos dig själv.
Ha en trevlig måndag!
/e
Jag funderade lite kring detta och den enda mening som jag hörde i mitt huvud var:
"He has a million bad qualities, but he has a million and one good ones!"
Jag antar att det är just precis det det handlar om. Så länge den andre har mer positivt än negativt fungerar det. Så fort den där sista egenskapen (the million and one) försvinner och det blir lika mycket av bägge eller rent av det dåliga får majoritet, då bör man ta sig en riktig funderare tycker jag.
Ingen människa är perfekt, det ska man ha med i beräkning. Inte ens du själv, även om man ibland kan tycka sig oftare ha mer rätt än sin partner. Tänk på att du själv också har "a million bad qualities" så det gäller att värna om de positiva, även hos dig själv.
Ha en trevlig måndag!
/e
söndag 29 november 2009
1:a advent...
Idag börjar det roligaste på hela året.
Idag är det första advent!
Idag får man julpynta!
Idag ska jag och Sambo äta mysig grötfrukost och tända det första ljuset!
Idag älskar jag världen... och livet... och tomten!
Senare kommer två fina vänner över för adventste.
Vilken härlig dag!
/e
Idag är det första advent!
Idag får man julpynta!
Idag ska jag och Sambo äta mysig grötfrukost och tända det första ljuset!
Idag älskar jag världen... och livet... och tomten!
Senare kommer två fina vänner över för adventste.
Vilken härlig dag!
/e
fredag 27 november 2009
Kalaspirr!
Vår skola fyller jämt i år och vi firar idag med lekar, tårta och saft. Jag har klätt mig lite kalasfin och ska snart skynda iväg för att hämta upp beställd tårta till barnen. När man var liten älskade man kalas. Det var så roligt och pirrigt varje gång och jag minns att jag alltid älskade känslan att få klä sig kalasfin! Jag känner fortfarande samma känsla. Det är fortfarande roligt och pirrigt att göra i ordning sig för att få gå på kalas.
Men till skillnad från då handlar det nu mer om vilka bakverk man ska få mumsa på, snarare än vilka lekar man ska få leka. Bakverken är min stora svaghet. Bakverken är min stora glädje. Bakverken är mitt kalaspirr!
Därför tog jag mig friheten att beställa en marsipantårta till barnen, min favorit!
Grattis skolan, hoppas på 40 till!
/e
Men till skillnad från då handlar det nu mer om vilka bakverk man ska få mumsa på, snarare än vilka lekar man ska få leka. Bakverken är min stora svaghet. Bakverken är min stora glädje. Bakverken är mitt kalaspirr!
Därför tog jag mig friheten att beställa en marsipantårta till barnen, min favorit!
Grattis skolan, hoppas på 40 till!
/e
torsdag 26 november 2009
Fenomenet fastighetsmäklare...
Husbyggarplanerna är nu helt nedlagda, det har jag säkert sagt. Vi ska nu istället köpa ett hus och rusta upp. Blir helt enkelt mycket billigare så. Nu har vi spanat ut ett radhus som föll oss i smaken och som vi tänker bjuda på. Det är mycket spännande!
Fastighetsmäklaren har vi träffat många gånger redan på andra husvisningar. Jag tycker det är ett roligt fenomen det där med fastighetsmäklare. De är ju säljare och vill självklart ha ut så mycket som möjligt för de hus de säljer. De får ju mer pengar ju mer husen säljs för. Det vet ju alla. Ändå är de så osmarta och verkar tro att inte alla vet det. De (i alla fall de två jag träffat) låtsas lite som att de är på vår sida och bara vill att vi ska få göra en så bra affär som möjligt. Något som både hon och vi egentligen vet bara är bull. Hon vill göra en så bra affär som möjligt och hennes bra affär är ju inte min bra affär, eller hur. Det är en ekvation som helt enkelt inte går ihop.
Igår berättade hon att paret i radhuset inte säljer för mindre än utgångspriset, fast de inte ännu fått några bud. Jag frågade om de i så fall inte tänker flytta då alltså. Men jo visst, det ska de ju men de väntar tills någon betalar rätt pris. Så kan fallet absolut vara men jag vet ju också att hon säger så för att inte få underbud. Det förstår till och med 11-åringarna i min klass. Det irriterar mig lite. Låt mig lägga det bud jag vill och säg sen om de accepterar eller ej. Enligt henne får man då inte lägga underbud. Är det jag som är nybörjare eller får man inte lägga det bud man tycker är rimligt och sen om de inte tycker det är rimligt, då förhandlar man, eller?
Hur som helst, vi tänker lägga ett underbud om vi är de enda intressenterna och sen får de acceptera eller ej. Mäklarens taktik funkar inge bra. Vi är för smarta! Ha!
/e
Fastighetsmäklaren har vi träffat många gånger redan på andra husvisningar. Jag tycker det är ett roligt fenomen det där med fastighetsmäklare. De är ju säljare och vill självklart ha ut så mycket som möjligt för de hus de säljer. De får ju mer pengar ju mer husen säljs för. Det vet ju alla. Ändå är de så osmarta och verkar tro att inte alla vet det. De (i alla fall de två jag träffat) låtsas lite som att de är på vår sida och bara vill att vi ska få göra en så bra affär som möjligt. Något som både hon och vi egentligen vet bara är bull. Hon vill göra en så bra affär som möjligt och hennes bra affär är ju inte min bra affär, eller hur. Det är en ekvation som helt enkelt inte går ihop.
Igår berättade hon att paret i radhuset inte säljer för mindre än utgångspriset, fast de inte ännu fått några bud. Jag frågade om de i så fall inte tänker flytta då alltså. Men jo visst, det ska de ju men de väntar tills någon betalar rätt pris. Så kan fallet absolut vara men jag vet ju också att hon säger så för att inte få underbud. Det förstår till och med 11-åringarna i min klass. Det irriterar mig lite. Låt mig lägga det bud jag vill och säg sen om de accepterar eller ej. Enligt henne får man då inte lägga underbud. Är det jag som är nybörjare eller får man inte lägga det bud man tycker är rimligt och sen om de inte tycker det är rimligt, då förhandlar man, eller?
Hur som helst, vi tänker lägga ett underbud om vi är de enda intressenterna och sen får de acceptera eller ej. Mäklarens taktik funkar inge bra. Vi är för smarta! Ha!
/e
onsdag 25 november 2009
Saknar...
Det är alldeles för tomt när Sambo är borta...
Inge roligt att komma hem från jobbet.
Inge roligt att äta mat.
Inge roligt att gå och lägga sig.
Jag saknar honom.
Ikväll sover jag hos mamma.
Gillar inte ensamtid så här länge.
Om man kunde göra den tillsammans så kanske...
/e
Inge roligt att komma hem från jobbet.
Inge roligt att äta mat.
Inge roligt att gå och lägga sig.
Jag saknar honom.
Ikväll sover jag hos mamma.
Gillar inte ensamtid så här länge.
Om man kunde göra den tillsammans så kanske...
/e
måndag 23 november 2009
Måndagsprat
Det är ny vecka nu. Vecka 48. Det betyder att om bara 4 veckor är det jullov och sen börjar vårterminen. Det går väldigt fort nu mellan varven. Jag hinner inte riktigt med känner jag. Under dessa fyra återstående veckor ska vi hinna med Lucia, Tianprojekt, julpyssel, avslutning och sen allt däremellan som hör skolan till. Sådana bisysslor som matte/sv/eng/so/no osv.
Lite tid, mycket att fylla den med.
Just idag är det måndag, på alla tänkbara vis. Jag sitter och funderar på om två tändstickor kan vara lösningen för mig idag med mina tunga ögonlock... kanske provar.
Nu är det dags att fixa i ordning och sen ila iväg till jobbet.
/e
Lite tid, mycket att fylla den med.
Just idag är det måndag, på alla tänkbara vis. Jag sitter och funderar på om två tändstickor kan vara lösningen för mig idag med mina tunga ögonlock... kanske provar.
Nu är det dags att fixa i ordning och sen ila iväg till jobbet.
/e
lördag 21 november 2009
My kind of day!
Sconesen igår blev mycket goda och mycket uppskattade av mor och far. Så uppskattade att de gav mig en timme i present. En hel timmes städhjälp av bägge två! Det var uppskattat och oj vad rent och fint det blev här hemma. Underbar fredagspresent!
Idag är schemat fullspäckat. Nu loppisvända med mor, sedan husvisning följt av kalas hos Sambos syster och tillsist middag hos mig med efterlängtade vännen! Just my kind of day! Jag vill känna att jag lever och har roligt. Jag vill fylla mina dagar med roliga aktiviteter och när jag har dagar som dessa, där aktiviteterna avlöser varandra i ett, då trivs jag!
Även husvisning imorgon på ett radhus Sambo har förälskat sig i. Det är mycket hus i huvudet nu både på mig och Sambo. Det ska bli så väldigt spännande när vi hittar vårt!
Peace out!
/e
Idag är schemat fullspäckat. Nu loppisvända med mor, sedan husvisning följt av kalas hos Sambos syster och tillsist middag hos mig med efterlängtade vännen! Just my kind of day! Jag vill känna att jag lever och har roligt. Jag vill fylla mina dagar med roliga aktiviteter och när jag har dagar som dessa, där aktiviteterna avlöser varandra i ett, då trivs jag!
Även husvisning imorgon på ett radhus Sambo har förälskat sig i. Det är mycket hus i huvudet nu både på mig och Sambo. Det ska bli så väldigt spännande när vi hittar vårt!
Peace out!
/e
fredag 20 november 2009
Det luktar hembakt...
Mor och far kommer hit en sväng snart och jag har orkat bakat scones! Jag känner mig bättre idag än igår men nu efter baket är jag helt slut. Får ta lite i taget här hemma, annars stupar jag helt tror jag. Jag skulle egentligen hem till en kompis och sjunga singstar ikväll men det orkar jag bara inte. Det är lite synd för jag hade så roligt sist!
Scones måste vara det lättaste i världen att svänga ihop snabbt. Jag använder ett recept från min gamla hemkunskapsbok.
Nu hör jag dem i trappen och måste snabba mig lite... återkommer med resultat!
/e
Scones måste vara det lättaste i världen att svänga ihop snabbt. Jag använder ett recept från min gamla hemkunskapsbok.
Nu hör jag dem i trappen och måste snabba mig lite... återkommer med resultat!
/e
torsdag 19 november 2009
Fenomenet feber...
Idag har jag feber. Det kom igår så jag åkte hem efter halva dagen och sov hela resten. Nu sitter jag soffan och är glad att jag orkar sitta upp en stund. Fast så dålig är jag inte. Det växer inget tryne i ansiktet i alla fall. Det är nog bara en vanlig liten bacill.
Alltid när jag har feber drömmer jag mardrömmar. Det har jag gjort sedan jag var liten och i natt var inget undantag. Jag vaknar alldeles genomsvettig och blöt i ansiktet för att jag har gråtit i sömnen. När natten är slut är jag helt utpumpad och känner mig ännu sjukare än innan.
Annars tycker jag feber är det bästa av de tråkiga alternativen att välja mellan när det gäller sjukdomar. Man är trött och kan sova hur mycket som helst, man kan lindra ganska bra med alvedon och det går snabbt över, i alla fall på mig. Skulle tippa på att jag är helt feberfri imorgon! Har nog aldrig haft feber längre än ett par-tre dagar.
Nu ska jag dricka ur mitt kaffe och sen lägga mig och kolla på en film.
/e
Alltid när jag har feber drömmer jag mardrömmar. Det har jag gjort sedan jag var liten och i natt var inget undantag. Jag vaknar alldeles genomsvettig och blöt i ansiktet för att jag har gråtit i sömnen. När natten är slut är jag helt utpumpad och känner mig ännu sjukare än innan.
Annars tycker jag feber är det bästa av de tråkiga alternativen att välja mellan när det gäller sjukdomar. Man är trött och kan sova hur mycket som helst, man kan lindra ganska bra med alvedon och det går snabbt över, i alla fall på mig. Skulle tippa på att jag är helt feberfri imorgon! Har nog aldrig haft feber längre än ett par-tre dagar.
Nu ska jag dricka ur mitt kaffe och sen lägga mig och kolla på en film.
/e
onsdag 18 november 2009
"Ant Flo" is back in business!
Nu är den igång ordentligt i alla fall "Ant Flo". Så fort Nobelmiddagen och Ridaardubbningen var över startade den på riktigt. Jag måste lugna ner mitt stressande lite känner jag. Det där är inte ett bra tecken!
Idag har jag en tidig dag på jobbet, något jag verkligen behöver. Efter jobbet ska jag ila iväg och ta B12 spruta och sen förmodligen sova lite. Sambo ska bort så jag är ensam ikväll. Just ikväll känns det tråkigt att vara ensam. Kanske för att jag känner mig deppig just de här första dagarna nu när mensen kommit. Inte speciellt just för att den kom utan för att jag jämt gör det. Grät igår men kunde inte förklara varför. Sambo är urusel på att trösta och det slutade som vanligt i bråk. Till slut försökte han i alla fall med att bara hålla tyst och trösta. Det var bättre.
Jag tycker lite synd om mig själv idag. Är inte helt pigg och kry i kroppen och känner mig sådär trött och gnällig som en femåring. Ska försöka sluta vara det nu lagom till jobbet kallar.
/e
Idag har jag en tidig dag på jobbet, något jag verkligen behöver. Efter jobbet ska jag ila iväg och ta B12 spruta och sen förmodligen sova lite. Sambo ska bort så jag är ensam ikväll. Just ikväll känns det tråkigt att vara ensam. Kanske för att jag känner mig deppig just de här första dagarna nu när mensen kommit. Inte speciellt just för att den kom utan för att jag jämt gör det. Grät igår men kunde inte förklara varför. Sambo är urusel på att trösta och det slutade som vanligt i bråk. Till slut försökte han i alla fall med att bara hålla tyst och trösta. Det var bättre.
Jag tycker lite synd om mig själv idag. Är inte helt pigg och kry i kroppen och känner mig sådär trött och gnällig som en femåring. Ska försöka sluta vara det nu lagom till jobbet kallar.
/e
tisdag 17 november 2009
Hypokondriker är mitt mellannamn!
Det är något konstigt med min mens. Den kommer inte igång ordentligt. Den bara luras kan man säga. Precis när man tror att den kommit igång på riktigt försvinner den igen och blir inget under en hel dag. Så har det varit sen i fredags natt nu. Mycket konstigt. Blir lite nervös. Hypokondrikerhjärnan drar igång på högvarv. Säkert något farligt. Säkert något obehagligt och smärtsamt. Förmodligen gör oron det värre kan jag tro.
Jag kan ha stressat mig till detta konstiga syndrom. Jag har jobbat konstant nu under lång tid och under hård press från en förälder. Igår var Nobelmiddagen och efter drogs proppen ur och jag andades ut. Får se om det hjälper till att sätta igång det på riktigt idag.
Hur som helst måste jag sluta stressa så förbannat om jag inte vill sätta mitt huvudavtryck långt in i väggen!
Ikväll är det i alla fall Riddardubbning för mina 5:or! Spännande!
/e
Jag kan ha stressat mig till detta konstiga syndrom. Jag har jobbat konstant nu under lång tid och under hård press från en förälder. Igår var Nobelmiddagen och efter drogs proppen ur och jag andades ut. Får se om det hjälper till att sätta igång det på riktigt idag.
Hur som helst måste jag sluta stressa så förbannat om jag inte vill sätta mitt huvudavtryck långt in i väggen!
Ikväll är det i alla fall Riddardubbning för mina 5:or! Spännande!
/e
måndag 16 november 2009
Extas!!
Jag är i extas nu! Det här har varit den roligaste dagen i mitt liv nästan! Nobelmiddagen gick jättebra och alla var så fina. Jag har knappt några ord faktiskt. Var rörd och stolt hela dagen över mina fantastiska elever. Jag älskar mitt jobb!
Nu ska jag lägga mig och sova lite middag för proppen gick helt ur mig nu!
/e
Nu ska jag lägga mig och sova lite middag för proppen gick helt ur mig nu!
/e
Nobelmiddag!
Idag smäller det! Vi ska avsluta vårt 4 veckor långa teknikarbete med en Nobelmiddag! Barnen har klätt upp sig och ska få göra förätt och efterrätt till sig själva och sen avnjuter vi trerätters middag tillsammans med rektorerna som kommit för att kolla när barnen presenterar sina uppfinningar de jobbat med hemma. Det ska bli fantastiskt roligt!
Jag är lite nervös dock för jag har knappt sovit något i natt. Bara vände och vred hela natten. Har så ont i ryggen att jag inte kunnat ligga på något sätt. Vet inte vad det beror på men får försöka boka massagetid så snart det går. Är rädd att det är något nytt som börjar nu... att fotontet kommer från någonting i ryggen som ligger fel. Eller att det är dags nu och betala priset för att jag velat med vaccinera eller ej och inte gjort det än.
Jaja idag är det bara att hålla ihop. På med balkjolen och bita ihop. Idag ska vi bara ha roligt tillsammans jag och mina elever. Falla ihop får ryggen göra i eftermiddag!
/e
Jag är lite nervös dock för jag har knappt sovit något i natt. Bara vände och vred hela natten. Har så ont i ryggen att jag inte kunnat ligga på något sätt. Vet inte vad det beror på men får försöka boka massagetid så snart det går. Är rädd att det är något nytt som börjar nu... att fotontet kommer från någonting i ryggen som ligger fel. Eller att det är dags nu och betala priset för att jag velat med vaccinera eller ej och inte gjort det än.
Jaja idag är det bara att hålla ihop. På med balkjolen och bita ihop. Idag ska vi bara ha roligt tillsammans jag och mina elever. Falla ihop får ryggen göra i eftermiddag!
/e
fredag 13 november 2009
That's my fun day!
Vi var och tittade på två hus igår varav det mindre av dem var intressant, både i känslan och i priset. Det är ett radhus som man då betalar en viss avgift varje månad till samfälligheten (eller något sådant). När vi kom hem och räknade på det blev månadsutgifterna lite mer än en tusenlapp dyrare än att bygga ett hus för 2.5 miljoner. Helt sinnessjukt!
Så nu är vi på ruta ett och får ha is i magen. Det är lite svårt för Sambos is smälte för länge länge sedan...
I övrigt är det fredag. My fun day! Den bästa dagen på veckan och jag känner mig glad. Vad denna dag har att erbjuda återstår att se men jag känner på mig att det blir en bra dag.
/e
Så nu är vi på ruta ett och får ha is i magen. Det är lite svårt för Sambos is smälte för länge länge sedan...
I övrigt är det fredag. My fun day! Den bästa dagen på veckan och jag känner mig glad. Vad denna dag har att erbjuda återstår att se men jag känner på mig att det blir en bra dag.
/e
måndag 9 november 2009
Trevlig dag trots trötthet!
Med risk för att låta schizofren måste jag säga att jag har världens roligaste jobb! Verkligen! Eleverna har varit alldeles underbara idag och jag åkte hem med ett leende som inte var pålagt eller fejkat, utan helt hjärligt och innerligt. De gör mig glad! Det är fantastiskt.
Trots trötthet, måndagssyndrom, tidsbrist, mycket elever, svåra uppgifter och svåra utvecklingssamtal lyckades vi ändå ha en riktigt bra dag tillsammans och vi hade roligt samtidigt som vi fick massa jobb gjort! Härlig känsla. Jag ska stanna i den känslan ett tag nu. Bara sitta och njuta av hur roligt jag tycker att det är med det här jobbet. Verkligen!
/e
Trots trötthet, måndagssyndrom, tidsbrist, mycket elever, svåra uppgifter och svåra utvecklingssamtal lyckades vi ändå ha en riktigt bra dag tillsammans och vi hade roligt samtidigt som vi fick massa jobb gjort! Härlig känsla. Jag ska stanna i den känslan ett tag nu. Bara sitta och njuta av hur roligt jag tycker att det är med det här jobbet. Verkligen!
/e
Vill gå i ide...
Jag är så trött idag. Jag har inte gjort något alls hela helgen, bara vilat upp mig. Ändå kan jag knappt ta mig upp ur sängen idag. Jag blir alldeles förstörd när jag tänker på att det är utvecklingssamtal. 3 stycken också! Och sen pyssel. Jag älskar ju pysselkvällarna men nu känns det som att jag inte orkar. Är helt fysikst och mentalt slut.
Hinkar i mig lite kaffe nu för att piggna till något. Får breda på stora leendet och åka iväg till jobbet. I hemlighet drömmer jag om att sova hela vintern!
/e
Hinkar i mig lite kaffe nu för att piggna till något. Får breda på stora leendet och åka iväg till jobbet. I hemlighet drömmer jag om att sova hela vintern!
/e
söndag 8 november 2009
Kostnadsförslag 1...
... var ungefär 500 000 kronor dyrare än vad vi är beredda att lägga och då har vi ändå höjt taket ganska mycket redan. Vi kan konstatera att det inte blir något egetritat hus. Vi får kolla på standardhus som är billigare. Mig gör det inget alls, bara Sambo som får tänka om lite. Byggare Bob var mycket snack om billigt hit och dit men jag tyckte nog inte alls att det var billigt.
På onsdag blir det träff med nästa Byggare. Byggare Bill... igare hoppas jag. Får se vad de säger. Jag håller tummarna och fler tummar skadar inte!
Nu bara slapp i tv-soffan efter 5 timmars jobb denna söndag. Gotta love teaching!
/e
På onsdag blir det träff med nästa Byggare. Byggare Bill... igare hoppas jag. Får se vad de säger. Jag håller tummarna och fler tummar skadar inte!
Nu bara slapp i tv-soffan efter 5 timmars jobb denna söndag. Gotta love teaching!
/e
Fenomenet Fars Dag...
Idag är det alla pappors dag! Idag ska vi fira och gratta och låta dem veta att vi älskar dem. Om vi har pappor som förtjänat det vill säga. Pappa är något man inte blir på grund av dna, det är något man visar sig vara med hjälp av kärlek.
Jag ska fira min far. Min älskade far. Jag läste Alex Schulmans krönika idag och blev otäckt påmind om hur bräckligt det är livet. Alla relationer har man till låns ett tag. I värsta fall ett alldeles för kort tag. Jag vill fira min pappa så han vet hur glad jag är över relationen jag har med honom, min älskade, älskade far.
Jag ska också äntligen på möte med byggare Bob och få se hans kostnadsförslag till huset. Så håll tummarna!
/e
Jag ska fira min far. Min älskade far. Jag läste Alex Schulmans krönika idag och blev otäckt påmind om hur bräckligt det är livet. Alla relationer har man till låns ett tag. I värsta fall ett alldeles för kort tag. Jag vill fira min pappa så han vet hur glad jag är över relationen jag har med honom, min älskade, älskade far.
Jag ska också äntligen på möte med byggare Bob och få se hans kostnadsförslag till huset. Så håll tummarna!
/e
lördag 7 november 2009
Fenomenet föräldrar...
Jag gillar att umgås med min mamma och pappa. Jag är 27 år men åker gärna med dem på semester fortfarande och åker med nöje hem och sover kvar en natt då och då, fastän jag bara bor en mil ifrån dem. Jag idoliserar mina föräldrar, trots deras brister. Jag är medveten om alla deras brister men på något sätt idoliserar jag dem med brister och allt.
Min mamma är min allra bästa vän. Det finns ingen människa jag älskar mer på denna jord. Sambo inkluderad. Det bara är så. Jag vill heller inte att det ska vara på något annat sätt även om det gör mig väldigt mammig. Jag tycker om att vara mammig och längtar efter henne efter bara en dag utan att vi pratat. Hon är min kompass som hjälper mig i rätt riktining. Alltid.
Min pappa älskar jag att prata med. Om allt. Han är så smart och hjälper mig igenom alla svåra situationer på jobbet. Han har svårt att prata känslor ibland men han försöker likväl när det väl gäller. Han går sönder när jag är ledsen och det älskar jag honom så för. Han är så full av omtanke min far. Han vill alla väl.
Jag är glad över att jag har de föräldrar jag har.
Jag är glad att de gjort mig till den jag är.
Jag är glad att jag fortfarande ser dem som en så stor och viktig del i mitt liv.
Jag är glad att jag genuint älskar dem så mycket att det gör ont.
Jag är livrädd att jag inte ska få samma relation med mina blivande barn... livrädd.
Livrädd...
/e
Min mamma är min allra bästa vän. Det finns ingen människa jag älskar mer på denna jord. Sambo inkluderad. Det bara är så. Jag vill heller inte att det ska vara på något annat sätt även om det gör mig väldigt mammig. Jag tycker om att vara mammig och längtar efter henne efter bara en dag utan att vi pratat. Hon är min kompass som hjälper mig i rätt riktining. Alltid.
Min pappa älskar jag att prata med. Om allt. Han är så smart och hjälper mig igenom alla svåra situationer på jobbet. Han har svårt att prata känslor ibland men han försöker likväl när det väl gäller. Han går sönder när jag är ledsen och det älskar jag honom så för. Han är så full av omtanke min far. Han vill alla väl.
Jag är glad över att jag har de föräldrar jag har.
Jag är glad att de gjort mig till den jag är.
Jag är glad att jag fortfarande ser dem som en så stor och viktig del i mitt liv.
Jag är glad att jag genuint älskar dem så mycket att det gör ont.
Jag är livrädd att jag inte ska få samma relation med mina blivande barn... livrädd.
Livrädd...
/e
måndag 2 november 2009
Fenomenet fusk...
Jag är så trött idag! Höstlovet skulle väl egentligen vilat upp mig och gjort mig full av energi, men det känns onekligen som att det haft motsatt effekt! Jobbar länge idag också och har ett lite känsligt utvecklingssamtal så det är ingen glidardag heller direkt! Dock funderar jag starkt på att göra det till en... Och åka hem och sova när eleverna går hem. Det skulle jag verkligen behöva.
Men hur okej är det att boka om ett utvecklingssamtal för att man är trött? Hur okej är det att fuska om man bara fuskar lite? Anses det som fusk eller räknas trötthet som en giltig orsak? Man är ju inte speciellt bra heller på samtalet om man är för trött för att kunna fokusera, eller? Så vad säger ni, fusk eller inte fusk?
/e
Men hur okej är det att boka om ett utvecklingssamtal för att man är trött? Hur okej är det att fuska om man bara fuskar lite? Anses det som fusk eller räknas trötthet som en giltig orsak? Man är ju inte speciellt bra heller på samtalet om man är för trött för att kunna fokusera, eller? Så vad säger ni, fusk eller inte fusk?
/e
torsdag 29 oktober 2009
Fenomenet färjan...
Jag ska åka färja idag. Till Riga ska jag åka! Jag har aldrig varit där så det ska bli jätteroligt verkligen! Men jag kan inte hjälpa att en liten del av mig är lite orolig för båtturen. Sist gungade det på rejält och vattnet stänkte upp mot vårt fönster på 9:onde våningen! Sambo låg mitt i natten med kläder på, så han snabbt kunde komma ut till livbåtarna. Han försökte även tvinga på mig kläder medan han svor över att kaptenen buskörde med Tallinbåten. Jag vände mig om i sängen och tänkte... ja dör jag nu så går det förhoppningsvis fort om jag sover. Där har vi skillnaden mellan en överlevare och ett offer av en färjkatastrof...
Men om något skulle hända så har jag haft roligt! I stort måste jag säga att jag haft mycket roligt i mina dagar! I've had a great run.
PS: Allt jag äger går till mamma...
/e
Men om något skulle hända så har jag haft roligt! I stort måste jag säga att jag haft mycket roligt i mina dagar! I've had a great run.
PS: Allt jag äger går till mamma...
/e
onsdag 28 oktober 2009
Minisemester... eller?
Jag och Sambo tänkte åka iväg på en minibreak nu eftersom jag har lov torsdag fredag. Han har tagit ut semester och nu har vi letat i flera dagar men det finns visst inget som är bra i pris och överrensstämmer med våra önskemål. Tråkigt... Får se vad det blir, om det blir något alls.
Nu ska jag iväg och pussa liten ny bebis! Får se om det blir 3 nedgrävda tår efter det. Bebisar brukar kunna ha den effekten på mig så länge de inte skriker... kepp your fingers crossed. Det gör nog i alla fall Sambo!
/e
Nu ska jag iväg och pussa liten ny bebis! Får se om det blir 3 nedgrävda tår efter det. Bebisar brukar kunna ha den effekten på mig så länge de inte skriker... kepp your fingers crossed. Det gör nog i alla fall Sambo!
/e
En otålig sate...
Jag är otålig. Det är nästan mitt i särklass mest utmärkande personlighetsdrag. Jag är otålig i alla lägen utom ett... i min yrkesroll. Där har jag jobbat hårt för det tålamod jag nu har. Istället är jag som privatperson en otålig sate vad det än gäller. Rött ljus i trafiken... stora suckar. Får inte upp en plastförpackning... skrik och svordomar. Om folk inte gör som jag vill så snabbt som jag vill det... ja låt oss säga otrevligt.
Jag försöker att inte vara otålig. Talar om för mig att jag egentligen inte behöver hetsa upp mig eller stressa upp mig. Finns ingen anledning. Ingen anledning alls.
Sen blir jag irriterad och otålig över att jag tror att jag ska kunna lura mig själv att inte vara otålig mer.
Jag försöker dock... försöker... dock... med olika mycket framgång i resultaten!
/e
Jag försöker att inte vara otålig. Talar om för mig att jag egentligen inte behöver hetsa upp mig eller stressa upp mig. Finns ingen anledning. Ingen anledning alls.
Sen blir jag irriterad och otålig över att jag tror att jag ska kunna lura mig själv att inte vara otålig mer.
Jag försöker dock... försöker... dock... med olika mycket framgång i resultaten!
/e
tisdag 27 oktober 2009
Fenomenet fixande...
Jag är ingen "ståframförspegelnifleratimmar-tjej". Möjligtvis inför en festkväll kan jag tycka att det är riktigt roligt att fixa i ordning mig. Så är dock inte fallet på morgonen. Jag vill att det ska gå fort så att jag snabbt kan sätta mig i soffan med en kopp kaffe och vakna till iv i min egen takt.
Idag är inget undantag egentligen förutom att jag bara verkligen inte orkade fixa och trixa i ordning mig alls. Jag såg så trött ut och bestämde snabbt att skeppet ändå inte kan räddas och att ingen behöver se mig eftersom eleverna idag har lov. Så nu är jag redo att åka till jobbet i mjukisbyxor, osminkad och med en stor bylsig luvtröja. Härlig känsla tycker jag!
På tal om fix så håller Sambo på att fixa en liten minitripp till oss nu i helgen. Får se var vi hamnar men Rom eller Köpenhamn har varit uppe på tapeten. Det är behövligt för både honom och mig att komma iväg och kunna koppla bort. Jag lovar att lämna luvtröjan och mjukisbyxorna hemma!
Have a nice one!
/e
Idag är inget undantag egentligen förutom att jag bara verkligen inte orkade fixa och trixa i ordning mig alls. Jag såg så trött ut och bestämde snabbt att skeppet ändå inte kan räddas och att ingen behöver se mig eftersom eleverna idag har lov. Så nu är jag redo att åka till jobbet i mjukisbyxor, osminkad och med en stor bylsig luvtröja. Härlig känsla tycker jag!
På tal om fix så håller Sambo på att fixa en liten minitripp till oss nu i helgen. Får se var vi hamnar men Rom eller Köpenhamn har varit uppe på tapeten. Det är behövligt för både honom och mig att komma iväg och kunna koppla bort. Jag lovar att lämna luvtröjan och mjukisbyxorna hemma!
Have a nice one!
/e
måndag 26 oktober 2009
En småsjuk jag...
Nu är det höstlov men jag jobbar fram till onsdag. Idag bär det av till stockholm och skolforum hela dagen. Föreläsning och koll på nytt material står på schemat!
Jag är inte helt kry men jag vet inte än vad som är felet riktigt. Har ingen feber fast natten varit full med mardrömmar, frysningar och svettningar samtidigt. Sov hela dagen igår och har ont i kroppen. Får väl ta en ipren nu och kämpa på. Jag slipper köra som tur är!
Idag ringer Sambo till Byggare Bob för att få en tid att sätta oss ner och gå igenom kostnadsförslaget, som han nu är färdig med. Vi har inte ännu fått sett det så det är mycket spänning i luften kring detta vill jag lova! Vi fick uppskov med tomten fram till 30/11 så det känns ganska skönt i alla fall. Men nu vill jag. Nu vill jag verkligen så vi håller tummarna, visst?!
Jag är inte helt kry men jag vet inte än vad som är felet riktigt. Har ingen feber fast natten varit full med mardrömmar, frysningar och svettningar samtidigt. Sov hela dagen igår och har ont i kroppen. Får väl ta en ipren nu och kämpa på. Jag slipper köra som tur är!
Idag ringer Sambo till Byggare Bob för att få en tid att sätta oss ner och gå igenom kostnadsförslaget, som han nu är färdig med. Vi har inte ännu fått sett det så det är mycket spänning i luften kring detta vill jag lova! Vi fick uppskov med tomten fram till 30/11 så det känns ganska skönt i alla fall. Men nu vill jag. Nu vill jag verkligen så vi håller tummarna, visst?!
lördag 24 oktober 2009
Blues och loppisbord...
Var och lyssnade på Blues igårkväll. Sambos morbror spelar med någon gammal käns lirare från Nashville. Det var helt okej musik men efter en stund hade jag hört alla låtarn redan och tröttnade. Sambo var i sitt esse och hela tjocka släkten var där så han hade sig en toppenkväll i alla fall.
Varför den tidiga timman kan man undra? Inväntar Vän 1 och Vän 2 för lite dagsaktivitet. Loppisbord på tapeten och tant som jag ju är har jag kokat kaffe i termos med till oss! Håll tummarna för att vi får ihop till bordet i alla fall!
/e
Varför den tidiga timman kan man undra? Inväntar Vän 1 och Vän 2 för lite dagsaktivitet. Loppisbord på tapeten och tant som jag ju är har jag kokat kaffe i termos med till oss! Håll tummarna för att vi får ihop till bordet i alla fall!
/e
fredag 23 oktober 2009
Sen = död!
Tålamod... tålamod... tålamod....
Andas... andas... andas...
Inte bli arg... inte bli arg... inte bli arg...
Vänta... vänta... vänta...
Sen! Sen! Sen! Alldeles för sen!
Växande... irritation... snart... smäller... det!
/e
Andas... andas... andas...
Inte bli arg... inte bli arg... inte bli arg...
Vänta... vänta... vänta...
Sen! Sen! Sen! Alldeles för sen!
Växande... irritation... snart... smäller... det!
/e
Fredagssmart!
Samtal med mormor, fredag klockan 14.32:
Mormor: Jag ska åka till Borås och hälsa på Kompis.
Jag: Jaha när då?
Mormor: Vi åker den 4/11, jag och andra Kompis.
Jag: Okej... (fundera lite) 4/11, vilket datum är det?
Mormor: Va?
Jag: Vilket datum är det?
Mormor: Ja det är den 4/11.
Jag: Ja just det. Haha vad tokigt det blev.
Mormor: Skönt att ha sällskap på tåget ner.
Jag: Ja. Ska ni åka bil ner eller?
Mormor: ?? Nej tåg!
Jag: Ja just det, just det.
Mormor: Tuff vecka?
Jag: Ja min också!
Haha nu ska jag ta mig en välbehövlig powernap!
/e
Mormor: Jag ska åka till Borås och hälsa på Kompis.
Jag: Jaha när då?
Mormor: Vi åker den 4/11, jag och andra Kompis.
Jag: Okej... (fundera lite) 4/11, vilket datum är det?
Mormor: Va?
Jag: Vilket datum är det?
Mormor: Ja det är den 4/11.
Jag: Ja just det. Haha vad tokigt det blev.
Mormor: Skönt att ha sällskap på tåget ner.
Jag: Ja. Ska ni åka bil ner eller?
Mormor: ?? Nej tåg!
Jag: Ja just det, just det.
Mormor: Tuff vecka?
Jag: Ja min också!
Haha nu ska jag ta mig en välbehövlig powernap!
/e
Fenomenet fitta...
Det är väl ändå lite underligt hur det isar till sig i magen på en när man hör ordet fitta, eller hur? Det isar till i magen på mig nu när jag skriver det till och med. Häromdagen såg jag på skolfront, som tog upp sexualundervisningen i skolan. Tror det var RFSU som hade föreläsare i skolor som pratade med eleverna om sex. Hur som helst valde den tjejen att använda sig av orden kuk och fitta som att det var det mest naturliga i världen. Barnen fnittrade och jag fick en isning i magen varje gång hon sa f-ordet. Hon själv kändes som en sån som i hemlighet hatade RFSU för att de bestämt att orden vi kör med ska vara enkla och rakt på sak, inga inlindningar! Det vara bara för henne att gilla läget och smaka på ordet.
Jag vrålgillar Katrin Zytomierska! Hon är underbar på så många plan att jag inte ens har tid eller plats att här börja förklara. Igår på the Voice pratade hon om Carolina Gynning och det var ett laddat samtal visst, dock tog det en helt ny vändning när Katrin sa att hon var en fitta. Jag lägger ingen värdering i det, jag säger bara att ordet fitta har blivit så laddat nu så det kan forma en hel diskussion. Ett litet ord.
Någon sa förut att fitta betyder "våt ängsmark" egentligen. Inte riktigt lika laddat. Prova att sätt in det i en mening när ni slår i smalbenet eller smäller i tån i en tröskel. Känns inte riktigt som att det får samma effekt va? Fitta är mitt absoluta favoritord när jag gör illa mig eller får slut på tålamod. Inget ord känns så laddat som det. Jag funderar... borde vi vara stolta att fitta har blivit så mycket mer laddat än kuk? Jag tror det. Jag tror vi ska vara stolta över vår fitta helt enkelt. Och över Katrin Zytomierska... I fucking love you!
/e
Jag vrålgillar Katrin Zytomierska! Hon är underbar på så många plan att jag inte ens har tid eller plats att här börja förklara. Igår på the Voice pratade hon om Carolina Gynning och det var ett laddat samtal visst, dock tog det en helt ny vändning när Katrin sa att hon var en fitta. Jag lägger ingen värdering i det, jag säger bara att ordet fitta har blivit så laddat nu så det kan forma en hel diskussion. Ett litet ord.
Någon sa förut att fitta betyder "våt ängsmark" egentligen. Inte riktigt lika laddat. Prova att sätt in det i en mening när ni slår i smalbenet eller smäller i tån i en tröskel. Känns inte riktigt som att det får samma effekt va? Fitta är mitt absoluta favoritord när jag gör illa mig eller får slut på tålamod. Inget ord känns så laddat som det. Jag funderar... borde vi vara stolta att fitta har blivit så mycket mer laddat än kuk? Jag tror det. Jag tror vi ska vara stolta över vår fitta helt enkelt. Och över Katrin Zytomierska... I fucking love you!
/e
torsdag 22 oktober 2009
Lägesrapport...
Jag tycker om att vara ensam i min lägenhet ibland. Idag tog jag med mig jobbet hem och nu sitter jag alldeles själv och rättar böcker med en kaffe och en helt tom och tyst lägenhet. Det är riktigt skönt faktiskt. Känns inte ens jobbigt att jobba.
Har blivit bjuden till stor fest i Örebro på lördag och i vanliga fall skulle jag älska det men jag är trött. Helt slut om jag ska vara ärlig så jag tror inte att jag orkar det. Känner mig lite tråkig men jag skulle helst bara ta det lugnt, lugnt, lugnt. Måste dock berätta för Kompis att jag inte följer med och hon blir nog lite besviken. Har mycket svårt att hantera besvikelse, speciellt hennes. Vill alltid att hon ska vara glad på mig. Vill alltid att alla ska vara glada på mig. Inte positivt alltid.
Annars har det varit en bra torsdag. Jag börjar hitta formen igen lite på jobbet och känner mig inte fullt så dålig idag som i början av veckan. Härligt!
/e
Har blivit bjuden till stor fest i Örebro på lördag och i vanliga fall skulle jag älska det men jag är trött. Helt slut om jag ska vara ärlig så jag tror inte att jag orkar det. Känner mig lite tråkig men jag skulle helst bara ta det lugnt, lugnt, lugnt. Måste dock berätta för Kompis att jag inte följer med och hon blir nog lite besviken. Har mycket svårt att hantera besvikelse, speciellt hennes. Vill alltid att hon ska vara glad på mig. Vill alltid att alla ska vara glada på mig. Inte positivt alltid.
Annars har det varit en bra torsdag. Jag börjar hitta formen igen lite på jobbet och känner mig inte fullt så dålig idag som i början av veckan. Härligt!
/e
En snabbis...
Kort reflektion:
Jag och Sambo skrek åt varandra igår. Över något otroligt löjligt och barnsligt som jag idag inte ens minns men det som förbryllar mig är att vi skrek. Det gör vi aldrig någon av oss. Ligger inte i vår natur och händer ytterst ytterst sällan. Men igår skrek vi och tävlade om vem som lät högst och därigenom fick ordet. Det var inte så trevligt men inte så fruktansvärt heller om jag ska vara ärlig. Jag brukar gråta när någon skriker på mig men denna gång var det inte så. Jag var arg.
Reflektionen då kommer i att efter fyra år tillsammans förvånas man fortfarande över saker hos varandra. Vi reagerar inte alltid efter invanda mönster och blir tråkiga och förutsägbara. Därför måste jag säga att det där skrikkalaset faktiskt var riktigt bra för relationen!
/e
Jag och Sambo skrek åt varandra igår. Över något otroligt löjligt och barnsligt som jag idag inte ens minns men det som förbryllar mig är att vi skrek. Det gör vi aldrig någon av oss. Ligger inte i vår natur och händer ytterst ytterst sällan. Men igår skrek vi och tävlade om vem som lät högst och därigenom fick ordet. Det var inte så trevligt men inte så fruktansvärt heller om jag ska vara ärlig. Jag brukar gråta när någon skriker på mig men denna gång var det inte så. Jag var arg.
Reflektionen då kommer i att efter fyra år tillsammans förvånas man fortfarande över saker hos varandra. Vi reagerar inte alltid efter invanda mönster och blir tråkiga och förutsägbara. Därför måste jag säga att det där skrikkalaset faktiskt var riktigt bra för relationen!
/e
onsdag 21 oktober 2009
Fenomenet flexibilitet...
Jag har tänkt på en sak... jag är väldigt flexibel av mig och kan ofta tänka mig att lösa det mesta genom att pussla och ändra om så att alla blir nöjda. Det är visserligen inget problem i sig, utan snarare positivt då det underlättar vid konfliktsituationer. Det är till och med ett önskvärt personlighetsdarg hos alla. Men det förutsätter just precis det, att alla är lika flexibla.
Alla runt mig är det då rakt inte vilket gör att jag pusslar och ändrar och fixar, medan de får sin vilja igenom utan störra ansträngning. Var går gränsen mellan att vara flexibel och ha seriösa problem med att säga nej? Det är något jag vet att jag lider av, "behaga-syndromet". Jag vill att alla runt ska ha det så bra som möjligt men sedan hur det blir för mig är oviktigt.
Jag är inte oviktig i mitt liv. Det är något jag måste ta till mig. Jag är den enda människa jag vet kommer att finnas här för resten av mitt liv. Jag är den enda människa jag vet att jag kommer gå och lägga mig tillsammans med varje kväll, och vakna tillsammans med varje morgon. Jag är inte oviktig i mitt liv!
Så idag tränar vi på att säga nej och låta andra vara flexibla!
/e
Alla runt mig är det då rakt inte vilket gör att jag pusslar och ändrar och fixar, medan de får sin vilja igenom utan störra ansträngning. Var går gränsen mellan att vara flexibel och ha seriösa problem med att säga nej? Det är något jag vet att jag lider av, "behaga-syndromet". Jag vill att alla runt ska ha det så bra som möjligt men sedan hur det blir för mig är oviktigt.
Jag är inte oviktig i mitt liv. Det är något jag måste ta till mig. Jag är den enda människa jag vet kommer att finnas här för resten av mitt liv. Jag är den enda människa jag vet att jag kommer gå och lägga mig tillsammans med varje kväll, och vakna tillsammans med varje morgon. Jag är inte oviktig i mitt liv!
Så idag tränar vi på att säga nej och låta andra vara flexibla!
/e
tisdag 20 oktober 2009
Dålig...
Jag känner mig dålig. Både hemma och på jobbet känner jag mig dålig just nu. Det är ingen rolig känsla för jag tycker att hur mycket jag än gör så är det inte tillräckligt. Jag är mentalt och fysiskt helt slut. Det dras i mig från många håll och jag räcker inte till. Jag räcker helt enkelt inte till!
Hur gör man för att räcka till utan att vara helt totalt slut på kuppen?
/e
Hur gör man för att räcka till utan att vara helt totalt slut på kuppen?
/e
Monster och mördare som sovsällskap!
Jag har drömt mardrömmar hela natten. Jag gör väldigt ofta det. Alltid gjort. När man är liten kallas det natthysteri var det någon som sa och det stämmer nog ganska bra, jag var ofta hysterisk på nätterna långt upp i skolåldern. numera är jag inte lika hysterisk men jag sparkas och slåss mycket under dessa nätter så Sambo får sig ofta en skopa. Jag väckte mig själv tre gånger samma natt av att jag armbågade honom med riktig kraft rakt i ryggen. Stackarn...
I alla fall så blir man väldigt trött av dessa mardrömmar. Istället för att vakna utvilad känner jag som att jag deltagit i ett maratonlopp hela natten och nu skulle behöva sova 10 timmar för att orka med. Problemet är att nu börjar dagen. Nu måste jag kunna vara pigg och alert och försöka glömma det faktum att jag just spenderat många timmar med att fullständigt kämpa för mitt liv!
Jag undrar vad det är som gör att jag drömmer så otäcka drömmar så ofta... Vem kan veta sånt? Hör av dig i så fall. Jag skulle vilja veta.
Nu drar vi på det stora smajlet och skjuter alla hemska monster och mördare åt sidan till inatt.
/e
I alla fall så blir man väldigt trött av dessa mardrömmar. Istället för att vakna utvilad känner jag som att jag deltagit i ett maratonlopp hela natten och nu skulle behöva sova 10 timmar för att orka med. Problemet är att nu börjar dagen. Nu måste jag kunna vara pigg och alert och försöka glömma det faktum att jag just spenderat många timmar med att fullständigt kämpa för mitt liv!
Jag undrar vad det är som gör att jag drömmer så otäcka drömmar så ofta... Vem kan veta sånt? Hör av dig i så fall. Jag skulle vilja veta.
Nu drar vi på det stora smajlet och skjuter alla hemska monster och mördare åt sidan till inatt.
/e
måndag 19 oktober 2009
Barn eller kitkat?
Jag tycker att det är jätteroligt att lekma med andra människors barn, det gör jag verkligen! Jag kan längta efter deras barn så det nästan gör ont när det gått för lång tid mellan gångerna. Jag njuter av att leka med dem och gosa och gulla med dem. Men sen när det är dags att säga hej då känns det alltid lite skönt att det inte är jag som tar med dem hem utan att jag får andas ut. För trots hur mycket jag älskar dem så är det ett hästjobb att ta hand om dem. Ett hästjobb som jag gladeligen lämnar ifårn mig igen när jag fyllt på min dos av lek, gull och gos.
Detta får mig att känna att jag förmodligen inte är redo för barn än? Vet inte hur det ska kännas men jag antar att jag inte ska känna som att egentiden i lugn och ro efter att ha träffat barn är värld 8 miljoner varje gång! Eller blir det skillnad när man väl får egna barn?
Jag väntar just nu på att vakna upp en morgon och känna att idag, idag har jag faktiskt blivit redo för barn! Men jag vet inte... det verkar som att det inte kommer att bli just så. Folk jag frågar hävdar att man aldrig kommer att vakna redo, utan att man bara får chansa och bestämma sig.
Usch, jag har sådan beslutsångest att när jag ska välja choklad blir jag så nervös av de olika valmöjligheterna att det alltid slutar på samma sätt. Jag går ut ur affären med en kitkat. Det hade ju varit toppen, förutom den detaljen att jag inte gillar kitkat. Jag blir bara så nervös av att inte kunna bestämma mig för något så min hjärna stänger ner och tar det den känner igen. Sen att den känner igen det för att jag inte vill ha just en sån, det glömmer den bort. Så att kräva av mig att kunna ta ett sådant stort beslut som barn förstår ni ju är omöjligt!
/e
Detta får mig att känna att jag förmodligen inte är redo för barn än? Vet inte hur det ska kännas men jag antar att jag inte ska känna som att egentiden i lugn och ro efter att ha träffat barn är värld 8 miljoner varje gång! Eller blir det skillnad när man väl får egna barn?
Jag väntar just nu på att vakna upp en morgon och känna att idag, idag har jag faktiskt blivit redo för barn! Men jag vet inte... det verkar som att det inte kommer att bli just så. Folk jag frågar hävdar att man aldrig kommer att vakna redo, utan att man bara får chansa och bestämma sig.
Usch, jag har sådan beslutsångest att när jag ska välja choklad blir jag så nervös av de olika valmöjligheterna att det alltid slutar på samma sätt. Jag går ut ur affären med en kitkat. Det hade ju varit toppen, förutom den detaljen att jag inte gillar kitkat. Jag blir bara så nervös av att inte kunna bestämma mig för något så min hjärna stänger ner och tar det den känner igen. Sen att den känner igen det för att jag inte vill ha just en sån, det glömmer den bort. Så att kräva av mig att kunna ta ett sådant stort beslut som barn förstår ni ju är omöjligt!
/e
söndag 18 oktober 2009
Varför efterfest?
Jag förstår inte det där med efterfest. Att när klockan är två och du redan varit igång i 7 timmar redan med alkohol som första prioritet, tycker att det är en bra idé att sätta sig hos någon och fortsätta dricka ett par-tre timmar till. Stämningen på en efterfest är sällan upplyftande. Alla är egentligen trötta men sitter snällt i soffan med en öl ändå. Några kämpar för att hålla igång festen och andra somnar i något hörn av lägenheten. När klockan börjar närma sig 5 inser man att det inte blir roligare än så här och går med på att sova en stund, om än motvilligt eftersom det faktiskt finns lite vin kvar i dunken i köket. Inget får egentligen sparas!
När man vaknar på morgonen önskar man livet ur sig och förbannar allt som har med efterfesten att göra. Det är stökigt och kladdigt i lägenheten, huvudet vittnar om för lite sömn och för mycket alkohol och känslan i kroppen är allt utom lugn och harmonisk.
Jag tror att vi kan enas när vi säger att efterfest är djävulens påfund! Inget annat!
Den stora frågan är ju bara varför jag alltid är den som står på krogen och skriker EFTERFEST!!!??
/e
När man vaknar på morgonen önskar man livet ur sig och förbannar allt som har med efterfesten att göra. Det är stökigt och kladdigt i lägenheten, huvudet vittnar om för lite sömn och för mycket alkohol och känslan i kroppen är allt utom lugn och harmonisk.
Jag tror att vi kan enas när vi säger att efterfest är djävulens påfund! Inget annat!
Den stora frågan är ju bara varför jag alltid är den som står på krogen och skriker EFTERFEST!!!??
/e
fredag 16 oktober 2009
Fenomenet fötterna...
Ja tänk att det gick 30 inlägg innan jag nämnde dem... nu gick det inte längre.
För 3 år sedan fick jag ont i mina hälar. Det brände när jag gått länge och ansträngt dem för mycket. Jag uppsökte läkare, fick gjutna sulor och en klapp på axeln. Det gick inte över utan blev succesivt värre och värre.
För lite mer än ett år sedan (augusti 2008) spred det sig och jag fick ont i tramdynorna under hela fötterna. Jag uppsökte läkare och det blev en riktig karusell som sedan kom att hålla på fram till maj detta år. Fötterna blev sämre och sämre för varje månad som gick men ingen hittade något fel på dem. Jag fick ta stöd av kryckor för att kunna gå och klarade av att jobba endast med hjälp av rullstolen jag fått. Från oktober till maj var jag totalt beroende av rullstolen på jobbet och kunde endast ta mig kortare sträckor med kryckorna för smärtan var olidlig. Det brände och sved i trampdynorna som om jag ständigt gick på glödande kol. Efter jobbet låg jag i min säng för ingakrafter fanns till något annat. Min värld och mitt humör var minst sagt mörkt.
I maj vände det. Jag började märka att jag hade mindre ont när jag kom hem från jobbet. Jag kunde gå ner för trappan i vårt hyreshus utan att halvt gråta. Jag började kunna köra bil kortare sträckor igen och allt eftersom dagarna gick blev det lättare och lättare. Smärtan blev mindre och mindre och till slut kunde jag klara mig utan kryckorna kortare stunder. Min värld blev ljusare och jag började leva igen. I somras var jag riktigt bra. Inte helt smärtfri men fullt fungerande. Ingen rullstol och inga kryckor! Den frihetskänslan var oslagbar!
Nu i takt med att kylan kommit, har mina fötter börjat bränna och göra ont igen. Idag är en jobbig dag och nu blir jag helt plötsligt påmind om hur det var för ett år sedan. Både med smärtan och humöret. Jag blir så ledsen. Så djupt och in-i-själen-värkande ledsen. Jag vet inte riktigt om jag orkar en karusell till med läkarvården som inte hittar något fel, inte kan hjälpa och skickar hem mig med en klapp på axeln. Jag vet inte riktigt om jag orkar en till vinter med att bara knappt ta mig igenom dagarna och sedan spendera all fritid till sängs för att fötterna inte bär mig. Det smärtar mig inte bara i fötterna den här situationen.
Jag vet heller inte om det värsta är smärtan eller oron vad det är som gör att det smärtar. Det känns som att alla hemska besked om vad det kan vara skulle vara bättre än att inget veta och inget hitta. Jag är rädd. Rädd att det är farligt, rädd att det är bestående och att varje vinter i detta kalla land kommer att vara såhär. Jag vet ju inte ens om det är relaterat till kylan eller ej, men det verkar ju onekligen så illa.
Jag är rädd att jag inte kommer kunna ha ett normalt liv och vara en normalt fungerande mamma till mina framtida barn. Hur ska jag kunna vara det om jag inte kan stå upp eller gå. Jag vet att man får det att fungera ändå men det är väl självklart inget man helst önskar om man får välja fritt. Jag är rädd att det bara ska göra ondare och ondare nu här framöver och att kryckorna måste åka fram igen. Rullstolen tog jag fram första gången för denna termin igår. Jag är rädd att den ska bli min vardag igen.
Jag är rädd och situationen gör mig lite smått panikslagen. Jag vill inte ligga i min säng och skaka av ångest mer. Jag vill vara bra i fötterna. Jag vill vara som i somras, för resten av mitt liv. Jag var så glad och tacksam. Jag var så lycklig. Nu är jag rädd och ledsen. Liten. Ensam. Med en växande panik. En växande panik!
/e
För 3 år sedan fick jag ont i mina hälar. Det brände när jag gått länge och ansträngt dem för mycket. Jag uppsökte läkare, fick gjutna sulor och en klapp på axeln. Det gick inte över utan blev succesivt värre och värre.
För lite mer än ett år sedan (augusti 2008) spred det sig och jag fick ont i tramdynorna under hela fötterna. Jag uppsökte läkare och det blev en riktig karusell som sedan kom att hålla på fram till maj detta år. Fötterna blev sämre och sämre för varje månad som gick men ingen hittade något fel på dem. Jag fick ta stöd av kryckor för att kunna gå och klarade av att jobba endast med hjälp av rullstolen jag fått. Från oktober till maj var jag totalt beroende av rullstolen på jobbet och kunde endast ta mig kortare sträckor med kryckorna för smärtan var olidlig. Det brände och sved i trampdynorna som om jag ständigt gick på glödande kol. Efter jobbet låg jag i min säng för ingakrafter fanns till något annat. Min värld och mitt humör var minst sagt mörkt.
I maj vände det. Jag började märka att jag hade mindre ont när jag kom hem från jobbet. Jag kunde gå ner för trappan i vårt hyreshus utan att halvt gråta. Jag började kunna köra bil kortare sträckor igen och allt eftersom dagarna gick blev det lättare och lättare. Smärtan blev mindre och mindre och till slut kunde jag klara mig utan kryckorna kortare stunder. Min värld blev ljusare och jag började leva igen. I somras var jag riktigt bra. Inte helt smärtfri men fullt fungerande. Ingen rullstol och inga kryckor! Den frihetskänslan var oslagbar!
Nu i takt med att kylan kommit, har mina fötter börjat bränna och göra ont igen. Idag är en jobbig dag och nu blir jag helt plötsligt påmind om hur det var för ett år sedan. Både med smärtan och humöret. Jag blir så ledsen. Så djupt och in-i-själen-värkande ledsen. Jag vet inte riktigt om jag orkar en karusell till med läkarvården som inte hittar något fel, inte kan hjälpa och skickar hem mig med en klapp på axeln. Jag vet inte riktigt om jag orkar en till vinter med att bara knappt ta mig igenom dagarna och sedan spendera all fritid till sängs för att fötterna inte bär mig. Det smärtar mig inte bara i fötterna den här situationen.
Jag vet heller inte om det värsta är smärtan eller oron vad det är som gör att det smärtar. Det känns som att alla hemska besked om vad det kan vara skulle vara bättre än att inget veta och inget hitta. Jag är rädd. Rädd att det är farligt, rädd att det är bestående och att varje vinter i detta kalla land kommer att vara såhär. Jag vet ju inte ens om det är relaterat till kylan eller ej, men det verkar ju onekligen så illa.
Jag är rädd att jag inte kommer kunna ha ett normalt liv och vara en normalt fungerande mamma till mina framtida barn. Hur ska jag kunna vara det om jag inte kan stå upp eller gå. Jag vet att man får det att fungera ändå men det är väl självklart inget man helst önskar om man får välja fritt. Jag är rädd att det bara ska göra ondare och ondare nu här framöver och att kryckorna måste åka fram igen. Rullstolen tog jag fram första gången för denna termin igår. Jag är rädd att den ska bli min vardag igen.
Jag är rädd och situationen gör mig lite smått panikslagen. Jag vill inte ligga i min säng och skaka av ångest mer. Jag vill vara bra i fötterna. Jag vill vara som i somras, för resten av mitt liv. Jag var så glad och tacksam. Jag var så lycklig. Nu är jag rädd och ledsen. Liten. Ensam. Med en växande panik. En växande panik!
/e
Huset då, hur blir det med det?
Ja du, jag vet inget mer än. Byggare Bob håller på att arbeta fram ett kostnadsförslag på ett nyckelfärdigt hus, dvs färdigt ända ner till målningen av huset. Vi behöver inte lyfta ett finger någonstans utan bara flytta in till kaklade badrum, trägolv och ett egetritat hus. Detta kan han göra till oss för under 2 miljoner.
Sambos pappa tyckte att det var onödigt att låta honom göra allt och erbjöd sig göra mycket av insidan och målning av huset för att vi ska komma undan ännu billigare. Vi väntar nu på att Byggare Bob ska räkna färdigt så vi kan sätt oss ner och pruta.
Men så klart när det blir lite hinder på vägen med detta husbygge så vill jag det mer än alla andra någonsin velat något. Samtidigt som jag inte vill ta lån på 2 miljoner utan tycker att det är för mycket. Jag målar in mig i någon form av hörn här...
Jag återkommer när mer info finns att få kring detta spännande husbygge.
/e
Sambos pappa tyckte att det var onödigt att låta honom göra allt och erbjöd sig göra mycket av insidan och målning av huset för att vi ska komma undan ännu billigare. Vi väntar nu på att Byggare Bob ska räkna färdigt så vi kan sätt oss ner och pruta.
Men så klart när det blir lite hinder på vägen med detta husbygge så vill jag det mer än alla andra någonsin velat något. Samtidigt som jag inte vill ta lån på 2 miljoner utan tycker att det är för mycket. Jag målar in mig i någon form av hörn här...
Jag återkommer när mer info finns att få kring detta spännande husbygge.
/e
Fenomenet Flen...
Jag vet inte om man kan kalla Flen ett fenomen direkt i och för sig. Men det passar ju in i bloggen då så det får gå.
Jag ska till Flen idag nämligen. Jag ska åka tidigt och komma hem sent på en fredag av alla dagar. Minns ni det där med fortbildning... det är dags igen nu för denna lärare.
Jag har varit i Flen en gång förra terminen och jag måste säga att de två hela dagar jag spenderade där gav inget riktigt intryck... Jag kan inte säga en enda sak jag tyckte eller tänkte om Flen. Jag såg knappt några människor, varken på gatorna eller i de få affärerna som fanns. Missförstå mig rätt, jag är uppvuxen i ett litet samhälle på 3000 invånare så jag behöver inte mycket för att känna mig som hemma. Men Flen som sagt gav mig inget. Vi får väl se vad dagen har att erbjuda.
/e
Jag ska till Flen idag nämligen. Jag ska åka tidigt och komma hem sent på en fredag av alla dagar. Minns ni det där med fortbildning... det är dags igen nu för denna lärare.
Jag har varit i Flen en gång förra terminen och jag måste säga att de två hela dagar jag spenderade där gav inget riktigt intryck... Jag kan inte säga en enda sak jag tyckte eller tänkte om Flen. Jag såg knappt några människor, varken på gatorna eller i de få affärerna som fanns. Missförstå mig rätt, jag är uppvuxen i ett litet samhälle på 3000 invånare så jag behöver inte mycket för att känna mig som hemma. Men Flen som sagt gav mig inget. Vi får väl se vad dagen har att erbjuda.
/e
torsdag 15 oktober 2009
Vaccinera sig, ja eller nej?
Jag blir galen på de här diskussionerna kring detta vaccin och svininfluensan! Mest blir jag galen därför att alla har en sån klar ståndpunkt i huruvida de ska vaccinera sig eller ej... utom jag! Jag tänkte vaccinera mig med tanke på mitt jobb och hur många jag kan råka smitta ner samtidigt ifall jag skulle bli smittad. Sedan ringde min pappa och halvbönade att jag inte skulle ta vaccinet då det var fullt med kvicksilver (eller något åt det hållet?) och inte var helt testat än. Jag kan tillägga att min käre far aldrig hetsar upp sig över någonting utan alltid är lugn och rationell, så när han väl reagerar över något brukar man lyssna.
Så... hur gör jag då? Skolsköterskan på mitt jobb ber mig att göra det, far min ber mig att låta bli. Jag själv har ingen aning om vad jag tycker eller känner kring det här...
Jag borde kanske se om jag kan hitta något litet diskussionsforum här ute i cyberjungeln så jag ser hur folk resonerar kring detta. Det kanske kan hjälpa mig bilda min egen uppfattning.
Jaja idag ska jag ju i alla fall inte vaccinera mig så jag behöver inte ta ställning i detta nuet heller. Nu ska jag dricka färdigt mitt kaffe och sen avsluta min härliga sovmorgon och åka iväg till jobbet.
/e
Så... hur gör jag då? Skolsköterskan på mitt jobb ber mig att göra det, far min ber mig att låta bli. Jag själv har ingen aning om vad jag tycker eller känner kring det här...
Jag borde kanske se om jag kan hitta något litet diskussionsforum här ute i cyberjungeln så jag ser hur folk resonerar kring detta. Det kanske kan hjälpa mig bilda min egen uppfattning.
Jaja idag ska jag ju i alla fall inte vaccinera mig så jag behöver inte ta ställning i detta nuet heller. Nu ska jag dricka färdigt mitt kaffe och sen avsluta min härliga sovmorgon och åka iväg till jobbet.
/e
onsdag 14 oktober 2009
Fenomenet flytt...
Nu flyttar snart en till av mina nära vänner ifrån lilla till stora staden 15 mil bort. Hon behöver också prova sina vingar och se vad livet har att erbjuda, likt de fyra innan henne som flög iväg. Jag är glad för hennes skull och tycker hon är modig som gör det, men en del av mig är förkrossad att hon inte ska finnas här bara ett stenkast bort. En del av mig vet inte hur man andas utan henne i närheten eftersom vi andats samma andetag sedan vi var sex år (vi var 6 år 1988, matten lämnar jag till er lärare som jag är)! Det är på tiden att prova lungorna var och en för sig men det skrämmer mig. Tänk om jag behöver henne att blåsa ut min luft. Eller tänk om hon behöver mig att blåsa in hennes.
En del av mig vill inte gå åt olika håll. Jag vill vara på samma steg som hon och göra allt tillsammans. Där ligger en stor del av tvekan inför hus och barn och dylikt. Det driver mig kilometer efter kilometer längre bort från henne och jag vill sitta fast i hennes sida helst. Det är konstigt, jag har alltid trott att jag var storasystern i vår relation. Att jag var den som tog hand om. Men jag har börjat se det på ett annat sätt nu. Hon är storasystern och jag är den som behöver henne för trygghet. Allt annat är för skrämmande annars.
Hon vet varje leende, minns varje tår jag någonsin fällt.
Hon kan allt som är viktigt om mig, och allt som inte betyder något.
Hon känner alla stora kärlekar i mitt liv och hon har plockat bitarna efter varje sorg.
Hon vet vad mina olika leenden betyder och hon vet vad hon ska göra för att framkalla dem.
Hon finns i luften jag andas och lika lite klarar jag mig utan henne som utan luft.
Hon är min syster.
Min syster med vingar som behöver testflygas. Vingar som behöver spridas ut och greppas av vinden. Hennes lungor behöver fyllas med luft ifrån himlen. Det unnar jag min syster. Jag unnar henne allt. Jag vill se henne flyga så högt hon bara kan. Och nedanför står jag och vinkar!
/e
En del av mig vill inte gå åt olika håll. Jag vill vara på samma steg som hon och göra allt tillsammans. Där ligger en stor del av tvekan inför hus och barn och dylikt. Det driver mig kilometer efter kilometer längre bort från henne och jag vill sitta fast i hennes sida helst. Det är konstigt, jag har alltid trott att jag var storasystern i vår relation. Att jag var den som tog hand om. Men jag har börjat se det på ett annat sätt nu. Hon är storasystern och jag är den som behöver henne för trygghet. Allt annat är för skrämmande annars.
Hon vet varje leende, minns varje tår jag någonsin fällt.
Hon kan allt som är viktigt om mig, och allt som inte betyder något.
Hon känner alla stora kärlekar i mitt liv och hon har plockat bitarna efter varje sorg.
Hon vet vad mina olika leenden betyder och hon vet vad hon ska göra för att framkalla dem.
Hon finns i luften jag andas och lika lite klarar jag mig utan henne som utan luft.
Hon är min syster.
Min syster med vingar som behöver testflygas. Vingar som behöver spridas ut och greppas av vinden. Hennes lungor behöver fyllas med luft ifrån himlen. Det unnar jag min syster. Jag unnar henne allt. Jag vill se henne flyga så högt hon bara kan. Och nedanför står jag och vinkar!
/e
tisdag 13 oktober 2009
Tvärtom klocka...
För övrigt visas fel klockslag på alla mina inlägg. Det är inte så att jag åker till jobbet klockan 21.36 utan klockan är nu 06.50! Försökte ändra men det fungerar tydligen inte. Tvärtom-leken är det alltså som gäller. Dag blir kväll och kväll blir dag!
/e
/e
Efterlyser mellanläge...
Jag har inget mellanläge. Alltså jag är inte kapabel till att känna hmm... ja kanske det vore roligt. Jag är antingen på eller av och bägge de känslorna är lika jobbiga när det gäller de beslut som ska tas nu. När jag är av vill jag absolut inte ha hus och barn! Då talar jag om det för Sambo och vi nästan gör slut för att vi vill olika saker. Sen går det en stund och humöret svänger. Jag börjar känna lite smått... jo men visst är det så att jag kanske... 5 minuter senare vill jag det som aldrig förr. Och ni ska inte tro att jag då stannar vid att vilja det. Det blir allt jag kan tänka på 24 h om dygnet. På riktigt! Istället för att avstyra hetsar jag då Sambo att kolla upp alla fakta runt okring så vi kan bestämma oss med huset. Han förstår ingenting! I väntan på besked håller jag på att fullständigt dö för jag vill så gärna veta. Nyss höll jag på att dö för jag ville så gärna abslout inte ha ett hus.
Jag vill alltid ha det jag inte kan få, det är ju vanligt. Men detta är inte bara det. När jag vill ha något upptar det hela mig, hela tiden. Det är knappt så jag vågar vilja ha barn för ni kan ju tänka er perioden innan jag då blir gravid. Den kommer att vara fruktansvärt jobbig både för mig och Sambo. Även om jag pratar om annat så kommer jag sitta i hemlighet och tänka på det och hoppas att någon ska nämna något liknande så vi kan prata om det en stund. Det kommer att äta upp mig, det vet jag! Så vad gör jag då för att det ska underlätta? Det funkar INTE att säga: "Slappna av, tänk inte på det. Det löser sig/det kommer!" Om jag kunde tänka så och faktiskt sedan följa det, skulle jag väl inte ha några problem, inte sant?
Det är tur nu att jobbet tar så mycket tid annars hade jag förmodligen suttit utanför husbyggarens kontor tills att han var färdig med kostnadsförslaget. Någon som är som jag? Någon som har tips på hur man tonar ner sig själv lite. Kanske hittar någon form av mellanläge för det här på eller av kan vara ganska utmattande. Åt vilket håll det än lutar.
Dags att sätta fart mot jobbet.
/e
Jag vill alltid ha det jag inte kan få, det är ju vanligt. Men detta är inte bara det. När jag vill ha något upptar det hela mig, hela tiden. Det är knappt så jag vågar vilja ha barn för ni kan ju tänka er perioden innan jag då blir gravid. Den kommer att vara fruktansvärt jobbig både för mig och Sambo. Även om jag pratar om annat så kommer jag sitta i hemlighet och tänka på det och hoppas att någon ska nämna något liknande så vi kan prata om det en stund. Det kommer att äta upp mig, det vet jag! Så vad gör jag då för att det ska underlätta? Det funkar INTE att säga: "Slappna av, tänk inte på det. Det löser sig/det kommer!" Om jag kunde tänka så och faktiskt sedan följa det, skulle jag väl inte ha några problem, inte sant?
Det är tur nu att jobbet tar så mycket tid annars hade jag förmodligen suttit utanför husbyggarens kontor tills att han var färdig med kostnadsförslaget. Någon som är som jag? Någon som har tips på hur man tonar ner sig själv lite. Kanske hittar någon form av mellanläge för det här på eller av kan vara ganska utmattande. Åt vilket håll det än lutar.
Dags att sätta fart mot jobbet.
/e
måndag 12 oktober 2009
Våga vägra borde!
Jag borde städa idag. Jag borde orka ta fram dammvippan och sätta igång. Det lever råttor här inne i varje hörn och jag trivs egentligen inte alls såhär. Men av någon anledning orkar jag inte. Jag vill dra en filt över mig och ligga i soffan och zappa på tv:n.
Jag borde jobba idag. Jag borde orka ta fram jobbväskan och sätta igång. Det ligger massor med ofärdigt jobb av hög prioritet i min väska och jag trivs egentligen inte alls med det. Men av någon anledning orkar jag inte. Jag vill lägga mig under täcket och kolla en romantisk komedi.
Jag borde vara social och träffa vänner som jag inte prioriterat på sistone. Jag borde ringa och ta en fika. De låter så besvikna varje gång vi pratar och jag trivs egentligen inte alls då. Men av någon anledning orkar jag inte. Jag vill sätta på mig mjukisbyxor och surfa meningslöst.
Jag borde mycket, men orkar lite. Jag låter deppig hör jag, men inte alls. Bara trött och frusen. Är det svinflunsan som knackar på dörren tro? Det hoppas vi i alla fall inte. Men för säkerhetsskull är det bäst att jag värmer en kopp te, sätter på mig mjukiskläder och rullar in mig i en filt i soffan. Man vill ju inte riskera något, eller hur!
Jag borde kurera mig så att jag inte blir sjuk. Så får det bli! Haha!
/e
Jag borde jobba idag. Jag borde orka ta fram jobbväskan och sätta igång. Det ligger massor med ofärdigt jobb av hög prioritet i min väska och jag trivs egentligen inte alls med det. Men av någon anledning orkar jag inte. Jag vill lägga mig under täcket och kolla en romantisk komedi.
Jag borde vara social och träffa vänner som jag inte prioriterat på sistone. Jag borde ringa och ta en fika. De låter så besvikna varje gång vi pratar och jag trivs egentligen inte alls då. Men av någon anledning orkar jag inte. Jag vill sätta på mig mjukisbyxor och surfa meningslöst.
Jag borde mycket, men orkar lite. Jag låter deppig hör jag, men inte alls. Bara trött och frusen. Är det svinflunsan som knackar på dörren tro? Det hoppas vi i alla fall inte. Men för säkerhetsskull är det bäst att jag värmer en kopp te, sätter på mig mjukiskläder och rullar in mig i en filt i soffan. Man vill ju inte riskera något, eller hur!
Jag borde kurera mig så att jag inte blir sjuk. Så får det bli! Haha!
/e
Morgonstund...
Det finns något mysigt över morgonen. I tystnaden sitter jag och bara lyssnar på mina egna andetag. Jag finner det rogivande. Ibland hör jag Sambo i sovrummet vända sig om eller ta ett djupt andetag och även det lugnar mig. När jag sitter här på morgonen med en kaffe i handen och bara njuter av att vara, får jag en känsla av att allt är precis som det ska vara. Allt är bra.
Ingen annan stund på dagen ger mig samma känsla, fast jag försökt. Det är något visst över tidig morgon. Något förtrollat. En del av mig vet att detta magiska förvinner igen så fort jag reser mig och sätter fart mot jobbet. Men nu, i detta nu finns ingen stress, ingen oro, inga krav. Bara en rofylld morgon som formar mig inför dagen. Och jag älskar det.
Jag tar ett djupt andetag. Va fasiken, jag tar två bara för att jag kan. Jag blundar och lyssnar på tystnaden. En buss kör förbi utanför och påminner mig om jag inte är den ende som är vaken. Jag njuter. Jag njuter av lugnet, tystnaden, ensamheten och vetskapen att han ligger där inne i vår säng. Han är aldrig längre bort än så i mina ensamma mornar och det gör ensamheten njutningsbar. Det känns bra. Morgonen känns bra.
Idag kommer att bli en bra dag. Det känner jag i hela kroppen!
/e
Ingen annan stund på dagen ger mig samma känsla, fast jag försökt. Det är något visst över tidig morgon. Något förtrollat. En del av mig vet att detta magiska förvinner igen så fort jag reser mig och sätter fart mot jobbet. Men nu, i detta nu finns ingen stress, ingen oro, inga krav. Bara en rofylld morgon som formar mig inför dagen. Och jag älskar det.
Jag tar ett djupt andetag. Va fasiken, jag tar två bara för att jag kan. Jag blundar och lyssnar på tystnaden. En buss kör förbi utanför och påminner mig om jag inte är den ende som är vaken. Jag njuter. Jag njuter av lugnet, tystnaden, ensamheten och vetskapen att han ligger där inne i vår säng. Han är aldrig längre bort än så i mina ensamma mornar och det gör ensamheten njutningsbar. Det känns bra. Morgonen känns bra.
Idag kommer att bli en bra dag. Det känner jag i hela kroppen!
/e
söndag 11 oktober 2009
På den sjunde dagen vilade han!
En söndag är en skön dag. En avslappnad dag fyllt med inga måsten. Man vaknar, dricker lite kaffe, surfar lite i lugn och ro. Eventuellt åker man och hälsar på någon man inte sett på länge och fikar lite. Brukar tycka om att hälsa på mina vänner med barn på söndagar. Så får man leka lite dessutom. Under eftermiddagen kanske man tar en lugn promenad, eller tittar på någon gammal film. När kvällen kommer äter man något enkelt och bara myser i soffan. Söndag är en skön dag!
Min söndag blir lite mindre kravlös och vilofylld. Min söndag ägnar jag åt jobb.
Från början till slut. Får vila på den åttonde dagen istället!
/e
Min söndag blir lite mindre kravlös och vilofylld. Min söndag ägnar jag åt jobb.
Från början till slut. Får vila på den åttonde dagen istället!
/e
lördag 10 oktober 2009
Fenomenet fotboll...
Jag tycker att det är lite märkligt det där med fotboll och hysterin som infaller varje gång Sverige ska spela match. Folk som annars inte alls gillar fotboll blir plötsligt högst intresserade och kunniga! De lär sig några kommentarer som de kan använda när fotbollssnacket drar igång och vips så är även de experter. Folk samlas och klär sig i Sverigetröjor och hela dagen vigs till de här 90 + minuterna matchen håller på. Var man än är och vem man än pratar med ska alla självklart kolla fotbollen, för det gäller ju att stödja sitt lag!
Jag har inget lag! Inte i vanliga fall och inte heller idag. Det är inte mitt lag som ska spela, det är bara ett lag för mig. Jag kan faktiskt inte bry mig mindre om hur det går för Sverige när några vältränade män ska springa och jaga en boll i 90 minuter. Jag har ingen sverigetröja och har ingen önskan om att få ta på mig en heller och hylla att just idag är jag stolt att vara svensk. Just under dessa 90 minuter är jag stolt! För mig är det mycket märkligt. Men det allra märkligaste är ändå de som verkligen blir sura om Sverige nu förlorar. Om Danmark nu hinner ikapp bollen snabbare och skjuter den fler gånger in i nätburen. För vissa är då kvällen förstörd. Då finns ingen stolthet längre och heller inget mer att fira. Bara tomhet, besvikelse och ensamhet. Mycket märkligt som sagt.
Jag ska göra det jag brukar göra i vanliga fall. Klä mig i mina kläder, träffa tjejerna som utgör mitt lag och dricka vin. Fotbollen lämnar jag åt er andra. Sen hoppas jag att er kväll blir firande, oavsett resultat. Det blir min!
/e
Jag har inget lag! Inte i vanliga fall och inte heller idag. Det är inte mitt lag som ska spela, det är bara ett lag för mig. Jag kan faktiskt inte bry mig mindre om hur det går för Sverige när några vältränade män ska springa och jaga en boll i 90 minuter. Jag har ingen sverigetröja och har ingen önskan om att få ta på mig en heller och hylla att just idag är jag stolt att vara svensk. Just under dessa 90 minuter är jag stolt! För mig är det mycket märkligt. Men det allra märkligaste är ändå de som verkligen blir sura om Sverige nu förlorar. Om Danmark nu hinner ikapp bollen snabbare och skjuter den fler gånger in i nätburen. För vissa är då kvällen förstörd. Då finns ingen stolthet längre och heller inget mer att fira. Bara tomhet, besvikelse och ensamhet. Mycket märkligt som sagt.
Jag ska göra det jag brukar göra i vanliga fall. Klä mig i mina kläder, träffa tjejerna som utgör mitt lag och dricka vin. Fotbollen lämnar jag åt er andra. Sen hoppas jag att er kväll blir firande, oavsett resultat. Det blir min!
/e
Jag har nya...
... skor! En känsla som jag älskar lika mycket som den när jag kommer hem med ett par nya skor får jag fundera länge för att komma på! Fina är de också. Och de älskar mina fötter. Mina fötter älskar dem tillbaka. Det är kärlek. På riktigt.
Ska bara komma på ett sätt att förklara för Sambo att jag verkligen behövde ännu ett par skor... hmm...
/e
Ska bara komma på ett sätt att förklara för Sambo att jag verkligen behövde ännu ett par skor... hmm...
/e
fredag 9 oktober 2009
Fenomenet frukost...
Frukost är dagens viktigaste mål, inte sant? Att inte äta frukost är varken bra för vikten eller välmåendet vad jag förstår. Jag säger inte emot. Äter jag inte frukost blir jag alldeles sjuk av hunger innan det är dags att äta lunch. Det blir jag nästan fast jag ätit frukost OCH mellanmål (dvs frukt). Min fundering ligger kring varför det vissa mornar känns som att man skulle kunna äta hur mycket som helst och att det är supergott, medan andra känns som att varje tugga växer i munnen och man får tvinga sig genom en smörgås? Beror det på hur mycket man ätit dagen innan? Vad man ätit? Hur man sovit? Hur länge man sovit? Eller är det bara slump som avgör frukosthumör?
Sen är det alltid godare med frukost på helgen, även om du äter exakt samma sak som på onsdagsmorgonen! Allt är godare på helgen. Om 5 timmar är det helg! 5!
/e
Sen är det alltid godare med frukost på helgen, även om du äter exakt samma sak som på onsdagsmorgonen! Allt är godare på helgen. Om 5 timmar är det helg! 5!
/e
torsdag 8 oktober 2009
Tantvarning!
Igår somnade jag 20.35! Jag somnade inte bara då utan jag tvättade bort smink, borstade tänderna och bäddade ner mig i sängen till klockan 20.30. Sen hann jag se en skymt av John Blund som hastigast bara innan han drog mig med sig till drömmarnas värld.
Hade dessutom sovmorgon så jag fick sova till 07.30! Det är 11 timmar gott folk! Känner mig pigg och utvilad men av någon anledning ser jag inte så ut.
Jag strök en skjorta idag! Jag strök den så noga så noga och satte på mig den försiktigt. Var så nöjd över det faktum att jag plockat fram strykjärnet och gjort skjortan så fin. Sen satte jag mig i soffan med frukosten och när jag reste mig var den lika skrynklig igen! Otacksamt det där med att stryka, därför jag så sällan bemödar mig! Stryka är tantvarning. Och överskattat!
Till min outfit idag är det absolut snyggast med stövlar, men jag kom nyss på mig själv fundera över om inte sneakers är mer bekvämt för fötterna eftersom jag ska ju jobba länge ikväll. Fick daska mig i ansiktet och se arg ut i spegeln. "Nu räcker det, eller vill tant att jag kanske ska hämta käppen till dig också?!" fick jag väsa argt till mig själv.
Jag gick upp efter sambon idag och bäddade självklart sängen när jag gick upp. Det är inte tantvarning, det är bara något normala människor gör (kan man tycka!!). Dock hör jag mig själv nynna på nån töntig låt medan jag gör det och sedan säga: "det är så mysigt att komma hem när sängen är bäddad". Där har vi tantvarning!
Så denna morgon hyllar vi alla 27-åriga tanter! Och så klart alla andra tanter också. Det är okej att vara tant, men man får ta mig tusan (ett tantuttryck, eller hur!) inte vara en kärring!
Have a good one!
/e
Hade dessutom sovmorgon så jag fick sova till 07.30! Det är 11 timmar gott folk! Känner mig pigg och utvilad men av någon anledning ser jag inte så ut.
Jag strök en skjorta idag! Jag strök den så noga så noga och satte på mig den försiktigt. Var så nöjd över det faktum att jag plockat fram strykjärnet och gjort skjortan så fin. Sen satte jag mig i soffan med frukosten och när jag reste mig var den lika skrynklig igen! Otacksamt det där med att stryka, därför jag så sällan bemödar mig! Stryka är tantvarning. Och överskattat!
Till min outfit idag är det absolut snyggast med stövlar, men jag kom nyss på mig själv fundera över om inte sneakers är mer bekvämt för fötterna eftersom jag ska ju jobba länge ikväll. Fick daska mig i ansiktet och se arg ut i spegeln. "Nu räcker det, eller vill tant att jag kanske ska hämta käppen till dig också?!" fick jag väsa argt till mig själv.
Jag gick upp efter sambon idag och bäddade självklart sängen när jag gick upp. Det är inte tantvarning, det är bara något normala människor gör (kan man tycka!!). Dock hör jag mig själv nynna på nån töntig låt medan jag gör det och sedan säga: "det är så mysigt att komma hem när sängen är bäddad". Där har vi tantvarning!
Så denna morgon hyllar vi alla 27-åriga tanter! Och så klart alla andra tanter också. Det är okej att vara tant, men man får ta mig tusan (ett tantuttryck, eller hur!) inte vara en kärring!
Have a good one!
/e
onsdag 7 oktober 2009
Tillskott i vänskapskretsen...
Idag fick min vän en liten bebis. Det blev en Ebba!
Vad glad jag är för hennes skull och jag kan knappt vänta tills jag får träffa dem!
En tå till nergrävd!
Åtta kvar...
/e
Vad glad jag är för hennes skull och jag kan knappt vänta tills jag får träffa dem!
En tå till nergrävd!
Åtta kvar...
/e
tisdag 6 oktober 2009
Fenomenet fortbildning...
Lärare får fortbildning. Det får säkert de flesta yrkesgrupper men enligt min mening får lärare ganska mycket fortbildning. Det är bra. Det tycker jag att de ska ha för det är inte alls lätt att jobba med barn alltid. Det är inte lätt att nå alla, inspirera alla, lära alla. Därför behöver vi alla tips vi kan få för att bli så bra som möjligt.
Det knorras ofta över lärare. Vi har för mycket ledigt, vi har glidarjobb med tidiga fredagar, vi får fortbildning, vi gnäller mycket i onödan. Jag kan hålla med om två punkter på den listan... vi har tidiga fredagar på den skola jag arbetar och vi gnäller mycket. Men för guds skull, låt oss gnälla! Det är så vi hanterar alla konflikter som vi dagligen måste reda ut, alla sena timmar när övriga fått lägga bort jobbet för dagen flera timmar tidigare, alla samtal med föräldrar som oroar eller ogillar, all huvudbry över hur vi ska kunna få eleverna att nå alla mål i alla ämnen, alla möten som kräver förberedelse, all planering, all rättning, alla tankar som kretsar kring jobbet dygnet runt. Är det för mycket begärt att bara få gnälla lite ibland?
Jag älskar mitt jobb! Jag älskar varje dag av mitt jobb men även det (och dem) man älskar mest kan ibland ta musten ur en. Då hjälper det att få gnälla lite.
Nu hamnade jag lite ur spår känner jag med tanke på vad jag hade tänkt fundera kring för ämne. Men låt mig för guds skull få tappa tråden ibland också! Det är oundvikligt i perioder som denna. Lärare orkar de stressiga perioderna därför att det inte alltid alltid är så. I perioder hinner jag med allt och har dessutom tid över till att göra sådant jag inte hunnit. Så är väl alla jobb? Upp och ner i stressnivå.
Men två saker hjälper i alla fall mig att fixa jobbet när det är som stressigast; fortbildning med nya tips och idéer, och lite gnäll vid sidan om!
/e
Det knorras ofta över lärare. Vi har för mycket ledigt, vi har glidarjobb med tidiga fredagar, vi får fortbildning, vi gnäller mycket i onödan. Jag kan hålla med om två punkter på den listan... vi har tidiga fredagar på den skola jag arbetar och vi gnäller mycket. Men för guds skull, låt oss gnälla! Det är så vi hanterar alla konflikter som vi dagligen måste reda ut, alla sena timmar när övriga fått lägga bort jobbet för dagen flera timmar tidigare, alla samtal med föräldrar som oroar eller ogillar, all huvudbry över hur vi ska kunna få eleverna att nå alla mål i alla ämnen, alla möten som kräver förberedelse, all planering, all rättning, alla tankar som kretsar kring jobbet dygnet runt. Är det för mycket begärt att bara få gnälla lite ibland?
Jag älskar mitt jobb! Jag älskar varje dag av mitt jobb men även det (och dem) man älskar mest kan ibland ta musten ur en. Då hjälper det att få gnälla lite.
Nu hamnade jag lite ur spår känner jag med tanke på vad jag hade tänkt fundera kring för ämne. Men låt mig för guds skull få tappa tråden ibland också! Det är oundvikligt i perioder som denna. Lärare orkar de stressiga perioderna därför att det inte alltid alltid är så. I perioder hinner jag med allt och har dessutom tid över till att göra sådant jag inte hunnit. Så är väl alla jobb? Upp och ner i stressnivå.
Men två saker hjälper i alla fall mig att fixa jobbet när det är som stressigast; fortbildning med nya tips och idéer, och lite gnäll vid sidan om!
/e
söndag 4 oktober 2009
Jag hatar...
... när tekniken krånglar! Jag har absolut inget tålamod alls för minsta felmarginal när det gäller någon teknisk pryl jag ska använda. Bestämde mig för att titta på en chic flic såhär för att fira att det är söndag och allt. Lade mig i sovrummet då sambo inte var lika sugen som jag på att förgylla kvällen med "Bröllopsduellen". Stoppade in filmen i den bärbara dvd:n. Så långt är allting fortfarande helt i sin ordning. När jag sen ska köra igång filmen händer något och jag kan inte trycka på dvd:n. Det gör inget tänker jag och tar fram dosan, "jag kan ju använda denna lilla finurliga manick!" Nej! Batterierna var döda och ingenstans i hemmet hade vi platta runda batterier.
Okej, ingen idé att bli irriterad i detta läge, försöker jag intala mig själv. Jag kan titta på filmen i datorn. Skönt! Sätter på datorn, som är supergammal och seg som en banankola man haft i fickan på ett par tajta jeans. Efter vad som kändes som hela högstadiet hoppade den i alla fall igång och jag stoppade i skivan. Inget hände... jag försökte luska fram var jag skulle trycka men utan större framgång så jag tog till det jag hatar mest i hela livet. Jag bad Sambo om hjälp. Han kunde inte hålla sig utan la in en kommentar om hur hjälplös jag är och helvetet var löst. Blev irriterad ända ut i fingerspetsarna åt hela situationen och inte hjälpte det att han dessutom tog tillfället i akt att lägga in en pik. Svor och fnyste och jag lovar om blickar kunde slå ett jättehårt njurslag... Han fick i alla fall inte heller igång skivan vilket gjorde att jag mådde lite bättre.
Jaja jag får väl titta på ett avsnitt av "The hills" istället på MTV:s hemsida, tänkte jag lite besviket. Men nu ska ni inte tro att tekniska problemen var över... internet krånglade, det tog en evighet och när jag väl fick igång det sat_ns programmet inser jag att jag gått in på svenska MTV:s hemsida, som bara har avsnitt 1 och 2 av säsong 5. Muttrar massa fula ord, stänger ner den och bestämmer mig för att skriva av mig här om idiotin som är teknik. Men av någon outgrundlig anledning lyckas jag skriva fel adress 4 gånger och alldeles tårögd hittar jag tillslut hit.
Nu tänker jag stänga av datorn och tv:n, slå av telefonen och ta fram en bok att läsa. Det är ungefär så mycket teknik som min irriterade kropp klarar av just nu.
Ja just ja... imorgon inleder jag ett 4 veckor långt tema-arbete om teknik och dess påverkan i vårt dagliga liv. Roligt! Jo men alltså det tycker jag. Är det något jag tycker ska bli kul så är det just det... på riktigt alltså. Roligt. Mm just det.
Teknik is for dummies!
This dummy is done for the night!
/e
Okej, ingen idé att bli irriterad i detta läge, försöker jag intala mig själv. Jag kan titta på filmen i datorn. Skönt! Sätter på datorn, som är supergammal och seg som en banankola man haft i fickan på ett par tajta jeans. Efter vad som kändes som hela högstadiet hoppade den i alla fall igång och jag stoppade i skivan. Inget hände... jag försökte luska fram var jag skulle trycka men utan större framgång så jag tog till det jag hatar mest i hela livet. Jag bad Sambo om hjälp. Han kunde inte hålla sig utan la in en kommentar om hur hjälplös jag är och helvetet var löst. Blev irriterad ända ut i fingerspetsarna åt hela situationen och inte hjälpte det att han dessutom tog tillfället i akt att lägga in en pik. Svor och fnyste och jag lovar om blickar kunde slå ett jättehårt njurslag... Han fick i alla fall inte heller igång skivan vilket gjorde att jag mådde lite bättre.
Jaja jag får väl titta på ett avsnitt av "The hills" istället på MTV:s hemsida, tänkte jag lite besviket. Men nu ska ni inte tro att tekniska problemen var över... internet krånglade, det tog en evighet och när jag väl fick igång det sat_ns programmet inser jag att jag gått in på svenska MTV:s hemsida, som bara har avsnitt 1 och 2 av säsong 5. Muttrar massa fula ord, stänger ner den och bestämmer mig för att skriva av mig här om idiotin som är teknik. Men av någon outgrundlig anledning lyckas jag skriva fel adress 4 gånger och alldeles tårögd hittar jag tillslut hit.
Nu tänker jag stänga av datorn och tv:n, slå av telefonen och ta fram en bok att läsa. Det är ungefär så mycket teknik som min irriterade kropp klarar av just nu.
Ja just ja... imorgon inleder jag ett 4 veckor långt tema-arbete om teknik och dess påverkan i vårt dagliga liv. Roligt! Jo men alltså det tycker jag. Är det något jag tycker ska bli kul så är det just det... på riktigt alltså. Roligt. Mm just det.
Teknik is for dummies!
This dummy is done for the night!
/e
lördag 3 oktober 2009
Dagens löpsedel...
Sitter och väntar in dagens sällskap med en kopp kaffe, ett glas äppeljuice, ett glas resorb och ett glas vatten. Det blev sent igår. Mycket spel och mycket vin. Men det var också mycket trevligt faktiskt. Inte ett pressande ord om huset heller så jag andades lätt hela kvällen!
Hörde precis på nyheter att en av löpsedlarna idag var "kraftig ökad krockrisk för de som sms:ar"... Jag vet inte men det skulle väl vilken idiot som helst kunna räkna ut att risken för att krocka ökar kraftigt så fort du gör något som tar koncentrationen från körningen, eller? Behöver vi en löpsedel för att konstatera detta faktum?
Okej, då tar vi reglerna igen för alla som inte minns... händerna på ratten i tio i två-greppet, ögonen på vägen och tanken alltid ett steg längre fram. Inte händerna avslappnat i knät knapprandes på en mobiltelefon och blicken nervöst flackande mellan vägen och telefonen. Jag kör också bil och jag har ingen lust att bli en av dem ni krockar med era sms:ande vägfaror!!
Nu ska jag ta min nya telefon och sms:a hela vägen till storstaden, för det är inte jag som kör!!
/e
Hörde precis på nyheter att en av löpsedlarna idag var "kraftig ökad krockrisk för de som sms:ar"... Jag vet inte men det skulle väl vilken idiot som helst kunna räkna ut att risken för att krocka ökar kraftigt så fort du gör något som tar koncentrationen från körningen, eller? Behöver vi en löpsedel för att konstatera detta faktum?
Okej, då tar vi reglerna igen för alla som inte minns... händerna på ratten i tio i två-greppet, ögonen på vägen och tanken alltid ett steg längre fram. Inte händerna avslappnat i knät knapprandes på en mobiltelefon och blicken nervöst flackande mellan vägen och telefonen. Jag kör också bil och jag har ingen lust att bli en av dem ni krockar med era sms:ande vägfaror!!
Nu ska jag ta min nya telefon och sms:a hela vägen till storstaden, för det är inte jag som kör!!
/e
fredag 2 oktober 2009
Kvällens aktivitet...
... idol och vin med paret med utsikten. Har en känsla av att det kommer att bli mycket frågor om husets vara eller icke vara. Får bre på stora leendet och säga som jag alltid säger till de som inte är mina: "vi väntar på ett kostnadsförslag nu så får vi se!"
Jag har ganska svår separationsångest. Alltid haft det. När jag var liten och hade växt ur min gröna fina cykel hade mor och far köpt en mintgrön bockstyrecykel till mig. Den var urhäftig och alla var avundsjuka på mig och min nya coola cykel. När det var dags att köra bort min gamla cykel grät jag hysteriskt och pussade ekrarna, strök ramen och kramade krampaktigt styret.
Jag gillade den nya, det var inte alls det som var problemet, men jag hade en relation till min gamla cykel. Vi hade gått igenom så mycket och han (av någon anledning är alla mina saker "han") var min vän. Samma sak upprepades när min första bil skulle skickas till skroten. Gud vad jag älskade den där bilen!
Detta har i alla fall resulterat i att sedan jag var liten har jag haft mycket svårt att kasta saker. Jag har sparat i stort sett allt som någon gång betytt något för mig. Nu kan ju alla räkna ut att det som betydde mycket för mig som 5-åring av någon anledning kanske inte betyder lika mycket idag. Det blev jag varse om igår när jag var hos mor och far och gick igenom lite gamla kartonger med mina sparade saker (hann med 3 av kanske 25). I den första kartongen hittade jag bland annat detta:
3 jojos
6 olika barbieskor, alla utan sin partner
5 plastarband i neonfärger
1 liten korg klädd i blått tyg med rosa rosor på
1 indianband med en fjäder på
8 McDonaldsleksaker
2 smurfar
3 små plastaskar (tomma)
1 snäckhalsband
1 trasig penna med ett gosdjur längst upp på toppen
5 teckningar som jag ritat
1 bok där jag klippt ut bilder ur tidningar och limmat in (bland annat en julgran och olika paket)
1 plasthatt i form av en jordgubbe som förmodligen suttit på en plastfigur som inte gick att hitta
2 tavlor på broderade blommor (som ingen jag känner har broderat)
Det fanns mycket, mycket mer men här ser ni ett axplock på vad som är viktigt att spara med sig till man blir äldre! Dock hittade jag alla mina gamla kärleksbrev jag någonsin fått och det var underbart roligt! Tänk vad älskad jag var när jag var yngre! Tyvärr fick jag då även där lite separationsångest. Var det verkligen rätt att vi gjorde slut. Vi var ju så kära i varandra och titta vilket fint brev han skrev!! Den lilla detaljen att jag då var 12 lyckas jag i det läget helt förtränga.
Så alla mina gamla ex från mellan och högstadietiden... eller i alla fall ni som skrev fina kärleksbrev, var det verklgen rätt att vi gjorde slut?
/e
Jag har ganska svår separationsångest. Alltid haft det. När jag var liten och hade växt ur min gröna fina cykel hade mor och far köpt en mintgrön bockstyrecykel till mig. Den var urhäftig och alla var avundsjuka på mig och min nya coola cykel. När det var dags att köra bort min gamla cykel grät jag hysteriskt och pussade ekrarna, strök ramen och kramade krampaktigt styret.
Jag gillade den nya, det var inte alls det som var problemet, men jag hade en relation till min gamla cykel. Vi hade gått igenom så mycket och han (av någon anledning är alla mina saker "han") var min vän. Samma sak upprepades när min första bil skulle skickas till skroten. Gud vad jag älskade den där bilen!
Detta har i alla fall resulterat i att sedan jag var liten har jag haft mycket svårt att kasta saker. Jag har sparat i stort sett allt som någon gång betytt något för mig. Nu kan ju alla räkna ut att det som betydde mycket för mig som 5-åring av någon anledning kanske inte betyder lika mycket idag. Det blev jag varse om igår när jag var hos mor och far och gick igenom lite gamla kartonger med mina sparade saker (hann med 3 av kanske 25). I den första kartongen hittade jag bland annat detta:
3 jojos
6 olika barbieskor, alla utan sin partner
5 plastarband i neonfärger
1 liten korg klädd i blått tyg med rosa rosor på
1 indianband med en fjäder på
8 McDonaldsleksaker
2 smurfar
3 små plastaskar (tomma)
1 snäckhalsband
1 trasig penna med ett gosdjur längst upp på toppen
5 teckningar som jag ritat
1 bok där jag klippt ut bilder ur tidningar och limmat in (bland annat en julgran och olika paket)
1 plasthatt i form av en jordgubbe som förmodligen suttit på en plastfigur som inte gick att hitta
2 tavlor på broderade blommor (som ingen jag känner har broderat)
Det fanns mycket, mycket mer men här ser ni ett axplock på vad som är viktigt att spara med sig till man blir äldre! Dock hittade jag alla mina gamla kärleksbrev jag någonsin fått och det var underbart roligt! Tänk vad älskad jag var när jag var yngre! Tyvärr fick jag då även där lite separationsångest. Var det verkligen rätt att vi gjorde slut. Vi var ju så kära i varandra och titta vilket fint brev han skrev!! Den lilla detaljen att jag då var 12 lyckas jag i det läget helt förtränga.
Så alla mina gamla ex från mellan och högstadietiden... eller i alla fall ni som skrev fina kärleksbrev, var det verklgen rätt att vi gjorde slut?
/e
Fenomenet fredag...
Är det inte så att när man vaknar och inser att det är fredag blir det lite lättare att gå upp.
Lite lättare att hoppa in i den där duschen som känns så otäckt kall innan man är genomblöt.
Lite lättare att ta sig ner till bilen och skrapa rutan som inatt blivit full av frost.
Lite lättare att ha tålamod med eleverna om de stojar och stimmar.
Lite lättare att le.
Idag är det helt enkelt lite lättare!
Jag älskar fredagar!
Lite lättare att hoppa in i den där duschen som känns så otäckt kall innan man är genomblöt.
Lite lättare att ta sig ner till bilen och skrapa rutan som inatt blivit full av frost.
Lite lättare att ha tålamod med eleverna om de stojar och stimmar.
Lite lättare att le.
Idag är det helt enkelt lite lättare!
Jag älskar fredagar!
torsdag 1 oktober 2009
Fenomenet fika...
Vilket fikande folk vi är här i sverige! När det är något man ska göra tillsammans som en umgängesgrej involverear det nästan alltid en fika av något slag. Hemma hos någon, eller ute på ett fik. Jag själv kände mig lite sällskapssjuk igår vilket resulterade i två fikor med två olika kompisar. Två koppar kaffe (det är viktigt med påtår!!), två koppar the, två kakor, en muffins, och en sockerfri våffla blev resultatet av denna sällskapssjuka!
Dock måste jag erkänna att det är något speciellt med känslan av att fika som jag gillar. Man köper sig något gott (bara där är man ju lycklig!), man sätter sig vid ett bord och från minut ett pratar man sådär förtroligt med varandra. Precis som att mellan borden finns en tjock vägg som gör att ingen annan på fiket kan höra vad man säger. Vårt bord är just nu det enda bordet i hela världen. Vi är de enda som kan höra oss! Och när alla tänker så, då blir det ju automatiskt så att ingen annan hör någon annan än den/de den sitter och fikar med. Mycket bra system!
Jag funerade lite på alternativa umgängessätt till fikan men jag måste säga att det är det ultimata träffsammanhanget. En fika på ett fik.
Så jag gillar fenomenet fika som vi anammat så öppenarmat här! Två tummar upp!
Så hojta till om ni vill fika någongång. Jag är på!
/e
Dock måste jag erkänna att det är något speciellt med känslan av att fika som jag gillar. Man köper sig något gott (bara där är man ju lycklig!), man sätter sig vid ett bord och från minut ett pratar man sådär förtroligt med varandra. Precis som att mellan borden finns en tjock vägg som gör att ingen annan på fiket kan höra vad man säger. Vårt bord är just nu det enda bordet i hela världen. Vi är de enda som kan höra oss! Och när alla tänker så, då blir det ju automatiskt så att ingen annan hör någon annan än den/de den sitter och fikar med. Mycket bra system!
Jag funerade lite på alternativa umgängessätt till fikan men jag måste säga att det är det ultimata träffsammanhanget. En fika på ett fik.
Så jag gillar fenomenet fika som vi anammat så öppenarmat här! Två tummar upp!
Så hojta till om ni vill fika någongång. Jag är på!
/e
onsdag 30 september 2009
Ett steg fram, två steg bak.
Sambo vill bygga hus. Vi har tingat en tomt och har fram tiull 31/10 på oss att bestämma om vi ska göra det eller ej. Jag har haft total panik över beslutet. Vill jag det här? Vill jag lägga så mycket pengar på att bo? Är jag redo för ett sånt stort beslut? Jag vet inte. Det vacklar från dag till dag. I någon vecka nu har det känts roligt att tänka på men idag återigen kom andnöden sig smygande när vi pratade om det.
Jag vill inte lägga så mycket pengar på ett hus. Sambo blir arg och tycker att jag är naiv om jag tror att vi ska kunna bygga ett hus under två miljoner. Är det så så vill jag inte talar jag om. Då blir han arg och säger att vi då får försöka leva med tanken att bo i lägenhet resten av livet. "Och det kan jag i alla fall inte göra!" Ett tag var han beredd att lämna mig om jag inte ville satsa på hus nu. Jag vet inte vad meningen är att jag ska göra. Jag måste väl också få känna som jag känner, eller? Någongång vill jag ju bo i hus, men jag vill inte låna 2 miljoner och sen bara låta lönen gå åt till att bo. Det finns roligare saker att lägga pengarna på enligt mig.
Sen är det inte lika viktigt för mig att bo i nytt, flashigt hus heller. Men det är det för honom. Usch jag tycker det här beslutet är jobbigt. Vore skönare om jag alltid kände: nej absolut inte! Eller: ja abslout! Jag känner nej, ja, nej, ja, nej, ja, nej, ja..... Hur ska jag då kunna fatta ett beslut inom en månad?? Tidspressen hjälper ju inte heller till! Hur fasen vet man när man är redo för såna här stora beslut och vad som då är rimligt att lägga på ett hus? Hur har alla andra människor känt inför alla dessa stora beslut? Finns det någon som varit lika förvirrad som jag känner mig?
Vuxenlivet är överskattat tycker jag!
Jag vill inte lägga så mycket pengar på ett hus. Sambo blir arg och tycker att jag är naiv om jag tror att vi ska kunna bygga ett hus under två miljoner. Är det så så vill jag inte talar jag om. Då blir han arg och säger att vi då får försöka leva med tanken att bo i lägenhet resten av livet. "Och det kan jag i alla fall inte göra!" Ett tag var han beredd att lämna mig om jag inte ville satsa på hus nu. Jag vet inte vad meningen är att jag ska göra. Jag måste väl också få känna som jag känner, eller? Någongång vill jag ju bo i hus, men jag vill inte låna 2 miljoner och sen bara låta lönen gå åt till att bo. Det finns roligare saker att lägga pengarna på enligt mig.
Sen är det inte lika viktigt för mig att bo i nytt, flashigt hus heller. Men det är det för honom. Usch jag tycker det här beslutet är jobbigt. Vore skönare om jag alltid kände: nej absolut inte! Eller: ja abslout! Jag känner nej, ja, nej, ja, nej, ja, nej, ja..... Hur ska jag då kunna fatta ett beslut inom en månad?? Tidspressen hjälper ju inte heller till! Hur fasen vet man när man är redo för såna här stora beslut och vad som då är rimligt att lägga på ett hus? Hur har alla andra människor känt inför alla dessa stora beslut? Finns det någon som varit lika förvirrad som jag känner mig?
Vuxenlivet är överskattat tycker jag!
tisdag 29 september 2009
Fenomenet förvirring
Ska snart pallra mig iväg till jobbet. Tycker om mina mornar även om jag är trött, trött, trött. Tycker om tystnaden och ensamheten som råder på morgonen. I tröttheten och förvirringen av att behöva vakna, piggna till, bli människa, glömmer jag ofta bort vem jag är och vad jag ska göra och bara sitter med en tekopp i tystnaden. Det tycker jag är avslappnande på något vis. Idag var en sådan morgon och med tanke på en förälders utfall igår kom det inte annat än lägligt att få glömma bort vad dagen kommer att bjuda på.
Jag ville hålla kvar vid den där totala känslan av tomhet, fast på ett bra sätt. När man inte tänker på något alls utan bara förlorar sig i tystnad och avslappning. Jag ville stanna där och inte komma tillbaka till dagen. Men efter en stund piggnar man till och verkligheten gör sig påmind. Ja just ja... idag ska jag börja min dag med att prata med min rektor om en eventuell anmälning en förälder vill göra mot skolan, lärarna, livet. Just ja... det var min dag ja...
/e
Jag ville hålla kvar vid den där totala känslan av tomhet, fast på ett bra sätt. När man inte tänker på något alls utan bara förlorar sig i tystnad och avslappning. Jag ville stanna där och inte komma tillbaka till dagen. Men efter en stund piggnar man till och verkligheten gör sig påmind. Ja just ja... idag ska jag börja min dag med att prata med min rektor om en eventuell anmälning en förälder vill göra mot skolan, lärarna, livet. Just ja... det var min dag ja...
/e
måndag 28 september 2009
Oorganiserad dag...
Oorganiserad jag! Jag vet inte vad det är med mig men jag känner att jag inte alls har koll på läget nu. Vet inte om det är därför jag känner mig så utmattat trött hela tiden. Jag ligger efter med rättning och planering och det brukar jag inte göra. Jag försöker fokusera och spalta upp men känner att jag inte riktigt är mitt vanliga jag. Är inte så "bra" som jag brukar vara.
Mitt bord i skolan speglar min insida nu känner jag. Fullt med grejer i en enda stor oorganiserad röra. Det är tur att barnen är så härliga som de är och tycker det mesta är roligt. Tur också att de är så förlåtande när saker inte blir så bra som man önskat.
Jag har under en period nu känt mig väldigt trött... (och nej jag är inte gravid!) Jag släpar mig upp ur sängen på morgonen och min första tanke är att jag ska sova middag när jag kommer hem från jobbet. Sen framåt eftermiddagen snurrar mitt huvud och jag bara gäspar. Så fortsätter det till klockan är kväll och jag äntligen får slumra in. Dagdrömmer om den där sköna känslan av att lägga sig under täcket och känna kroppen somna, en del i taget.
Kanske borde prova rosenrot... funkar det? Jag ska i alla fall prova en coctailfri helg med vila nästa helg. Det kanske kan hjälpa till också...
/e
Mitt bord i skolan speglar min insida nu känner jag. Fullt med grejer i en enda stor oorganiserad röra. Det är tur att barnen är så härliga som de är och tycker det mesta är roligt. Tur också att de är så förlåtande när saker inte blir så bra som man önskat.
Jag har under en period nu känt mig väldigt trött... (och nej jag är inte gravid!) Jag släpar mig upp ur sängen på morgonen och min första tanke är att jag ska sova middag när jag kommer hem från jobbet. Sen framåt eftermiddagen snurrar mitt huvud och jag bara gäspar. Så fortsätter det till klockan är kväll och jag äntligen får slumra in. Dagdrömmer om den där sköna känslan av att lägga sig under täcket och känna kroppen somna, en del i taget.
Kanske borde prova rosenrot... funkar det? Jag ska i alla fall prova en coctailfri helg med vila nästa helg. Det kanske kan hjälpa till också...
/e
söndag 27 september 2009
Varför behöver lärare så långa lov?
Därför att när klockan är 22.06 på en söndag fäller denna lärare ihop sin laptop och och låter jobbet vila till imorgon. I väskan ligger en hög med orättade matteböcker och biter i hennes samvete lika envist som en fästing vars huvud sitter kvar under huden efter kroppen dragits ut.
Planeringen för No är halvfärdig och den för SO inte ens påbörjad. Oavsett hur många timmar hon lägger ner på sitt jobb blir hon aldrig färdig. Hon kan alltid göra mer, göra om, göra bättre.
När då ögonlocken ramlar ner gång på gång och hon inser att det är dags att ge sig för kvällen gör hon det ändå med ett leende. Hon har det roligaste jobbet i hela världen. Trots de sena kvällarna och känslan av att aldrig bli klar eller riktigt hinna med det hon önskar. Hon får lära någon annan något. Hon får se tillfredställelsen i barnens ögon när de förstår ett nytt moment. hon får uppleva förändring och utveckling varje dag.
Loven är inte anledningen till att man väljer att bli lärare. Det gör man (förhoppningsvis) för att man älskar att jobbet. Loven är bara en bonus som hjälper en trött, men glad lärare att fortsätta orka sträva efter att vara "världens bästa lärare". Även klockan 22.06 på en söndag!
Planeringen för No är halvfärdig och den för SO inte ens påbörjad. Oavsett hur många timmar hon lägger ner på sitt jobb blir hon aldrig färdig. Hon kan alltid göra mer, göra om, göra bättre.
När då ögonlocken ramlar ner gång på gång och hon inser att det är dags att ge sig för kvällen gör hon det ändå med ett leende. Hon har det roligaste jobbet i hela världen. Trots de sena kvällarna och känslan av att aldrig bli klar eller riktigt hinna med det hon önskar. Hon får lära någon annan något. Hon får se tillfredställelsen i barnens ögon när de förstår ett nytt moment. hon får uppleva förändring och utveckling varje dag.
Loven är inte anledningen till att man väljer att bli lärare. Det gör man (förhoppningsvis) för att man älskar att jobbet. Loven är bara en bonus som hjälper en trött, men glad lärare att fortsätta orka sträva efter att vara "världens bästa lärare". Även klockan 22.06 på en söndag!
Fenomenet fotografier...
Var nyss hos min mamma och tittade igenom mina första album när jag var bebis. Tror att det är någon sorts bearbetning för mig att göra sånt. Ett steg i beslutet att det kanske inte är så läskigt ändå det här med barn och vuxenliv. En tå nedgrävd så att säga... bara nio kvar!
Jag förundras dock över hur mycket känslor som ligger i fotografier. Jag satt länge och tittade på olika bilder och skrattade och grät lite också. Jag skrattar åt bilder där jag är tjock som en bulle, har stor glugg där framtänderna skulle varit, klär ut mig och håller rockkonsert på bordet, gör konstiga roliga miner eller ser allmänt ointresserad ut. Jag känner inte den där tjejen som är på bilderna men ändå fylls jag av en kärlekskänsla... eller något åt det håller i alla fall. Mamma skrattar och fylls med känslan för att hon minns den här tjejen, hon känner och älskar den här tjejen. Det gör ju inte jag men det är som att eftersom jag vet att det är jag på bilderna är den lilla tjejen en del av mig. Fast jag egentligen aldrig träffat henne... svammel? Ja kanske. Är det någon som förstår hur jag menar?
Jag vet inte varför jag grät lite. Helt plötsligt fylldes jag av en överväldigande känsla av sorg när min mamma sa att jag kunde ta hem mina album nu och ha dem själv. "Du har ju hela livet kvar att titta i dem", sa hon. Tror det var det som gjorde mig känslosam. Kan inte ens snudda vid tanken att hon inte ska finnas kvar hos mig alltid. Det går inte. Till och med nu när jag skriver om det rinner det tårar. Hon är för viktig för mig och jag kan inte andas utan henne. Tror att sorgen kom i en realisation att jag ska behöva titta i dessa album någongång och skratta åt den där tjocka tandlösa tjejen utan hon som gjort henne, format henne, känt och älskat henne. Det är för mycket för mig att ens försöka förlika mig med.
Men det jag ville ha sagt är att mycket känslor ligger i ett fotografi... håller ni inte med mig?
/e
Jag förundras dock över hur mycket känslor som ligger i fotografier. Jag satt länge och tittade på olika bilder och skrattade och grät lite också. Jag skrattar åt bilder där jag är tjock som en bulle, har stor glugg där framtänderna skulle varit, klär ut mig och håller rockkonsert på bordet, gör konstiga roliga miner eller ser allmänt ointresserad ut. Jag känner inte den där tjejen som är på bilderna men ändå fylls jag av en kärlekskänsla... eller något åt det håller i alla fall. Mamma skrattar och fylls med känslan för att hon minns den här tjejen, hon känner och älskar den här tjejen. Det gör ju inte jag men det är som att eftersom jag vet att det är jag på bilderna är den lilla tjejen en del av mig. Fast jag egentligen aldrig träffat henne... svammel? Ja kanske. Är det någon som förstår hur jag menar?
Jag vet inte varför jag grät lite. Helt plötsligt fylldes jag av en överväldigande känsla av sorg när min mamma sa att jag kunde ta hem mina album nu och ha dem själv. "Du har ju hela livet kvar att titta i dem", sa hon. Tror det var det som gjorde mig känslosam. Kan inte ens snudda vid tanken att hon inte ska finnas kvar hos mig alltid. Det går inte. Till och med nu när jag skriver om det rinner det tårar. Hon är för viktig för mig och jag kan inte andas utan henne. Tror att sorgen kom i en realisation att jag ska behöva titta i dessa album någongång och skratta åt den där tjocka tandlösa tjejen utan hon som gjort henne, format henne, känt och älskat henne. Det är för mycket för mig att ens försöka förlika mig med.
Men det jag ville ha sagt är att mycket känslor ligger i ett fotografi... håller ni inte med mig?
/e
lördag 26 september 2009
Through the eyes of a friend...
... you always look a little bit better!No words are as sweet...
... as the ones from a friends mouth!
Fenomenet fallskärmshopp...
Har tittat när två personer hoppat tandemhopp idag... det övergår mitt förstånd och all logik jag någonsin lärt mig att kasta sig ut ur ett flygplan 4000 meter upp i luften! Det sista instruktören sa innan de gick till planet var: "kom bara ihåg att ha kul!" Kul??!! Vet inte om det bara är jag men i min ordlista är det inte den beskrivningen man hittar under ordet kul!
Men de gillade det och var alldeles lyriska när de kom ner så jag ska kanske inte säga så mycket innan jag själv provat på. Och den dagen kommer man ändå inte få hoppa för det kommer att vara alldeles för kallt med tanke på att helvetet frysit!
Ska på fest ikväll igen. Fortfarande bara coctails som upptar mina tankar! Ikväll blir det tjejprat, taccos, vin, singstar och utgång. Har höga förväntningar! Kvällens måste blir mörk Capten Morgan och Cola! Allt annat är utfyllnad!
Ses vi i vimlet tro?
/e
Men de gillade det och var alldeles lyriska när de kom ner så jag ska kanske inte säga så mycket innan jag själv provat på. Och den dagen kommer man ändå inte få hoppa för det kommer att vara alldeles för kallt med tanke på att helvetet frysit!
Ska på fest ikväll igen. Fortfarande bara coctails som upptar mina tankar! Ikväll blir det tjejprat, taccos, vin, singstar och utgång. Har höga förväntningar! Kvällens måste blir mörk Capten Morgan och Cola! Allt annat är utfyllnad!
Ses vi i vimlet tro?
/e
fredag 25 september 2009
Tips från coatchen...
Jag vet nu hur man vänder humöret! Receptet är enkelt:
1 singel med Cranberries och "Zombie"
1 cd-spelare eller dvd med sjukt bra högtalare
1 skopa röstkapacitet som håller för att skrika ordentligt
1 hel mängd med argdans i kroppen
Sätt skivan i cd-spelaren och dra på volymen till max. Stå mitt på golvet och gunga försiktigt tills du känner att låten kommer igång och kroppen inte kan motstå mer. Skrik ut texten (sjunger du gör du fel!!!) det mesta du bara kan och börja dansa så argt du bara kan! Snabba ryckiga rörelser och hårda sparkar med fötterna i golvet. Gör så hela låten, eller tills du stupar i en hög på golvet och all ilska runnit ur dig! Prova... det funkar!
I gotta feeling... that tonight's gonna be a good night!!
1 singel med Cranberries och "Zombie"
1 cd-spelare eller dvd med sjukt bra högtalare
1 skopa röstkapacitet som håller för att skrika ordentligt
1 hel mängd med argdans i kroppen
Sätt skivan i cd-spelaren och dra på volymen till max. Stå mitt på golvet och gunga försiktigt tills du känner att låten kommer igång och kroppen inte kan motstå mer. Skrik ut texten (sjunger du gör du fel!!!) det mesta du bara kan och börja dansa så argt du bara kan! Snabba ryckiga rörelser och hårda sparkar med fötterna i golvet. Gör så hela låten, eller tills du stupar i en hög på golvet och all ilska runnit ur dig! Prova... det funkar!
I gotta feeling... that tonight's gonna be a good night!!
Horn i pannan och svans!
Försov mig idag. De fick ringa från mitt jobb och väcka mig. Jag hade inte ställt klockan alls! Hela dagen förstörd av någon anledning. Kom aldrig riktigt in i dagen och allt har strulat runt mig. Inget tålamod, massor att göra, dator som bestämmer sig för att krångla och en felprioritering som sedan ledde till åskmoln och allt ut över sambo... Hade jag haft nylonstrumpbyxor på mig hade jag skrikit och bitit i dem!
Så vad gör man för att ändra på dagen? Hur byter man humör? Ska på fest ikväll och bör få ner hornen och svansen till dess för de är mycket svåra att sminka över... Tycker ofta det hjälper att svära men jag har dragit haranger som inte är av denna värld och än lyser hornen röda!
Så nu tar jag ut det här: suck, pust, stånk, stön, blä, aaaaahhhhhhhhhh!
Skitdag!
Nu är jag klar.
Så vad gör man för att ändra på dagen? Hur byter man humör? Ska på fest ikväll och bör få ner hornen och svansen till dess för de är mycket svåra att sminka över... Tycker ofta det hjälper att svära men jag har dragit haranger som inte är av denna värld och än lyser hornen röda!
Så nu tar jag ut det här: suck, pust, stånk, stön, blä, aaaaahhhhhhhhhh!
Skitdag!
Nu är jag klar.
torsdag 24 september 2009
Jag kan ha fel men...
... jag har svårt att tro att de som idag var med i lyxfällan verkligen lärde sig något?
Är jag den enda?
Skumt det där med snabblån. Vet folk inte att det bara är idiotiskt? Att det bara skjuter problemen framåt! Jag har ingen förståelse för det alls! Man har alltid ett val att göra ett smartare val än ett så korkat som lån på lån på lån... Gör om gör rätt!!!
Är jag den enda?
Skumt det där med snabblån. Vet folk inte att det bara är idiotiskt? Att det bara skjuter problemen framåt! Jag har ingen förståelse för det alls! Man har alltid ett val att göra ett smartare val än ett så korkat som lån på lån på lån... Gör om gör rätt!!!
Hur känns det att bli kär?
"Om det tar lika lång tid att bli kär som att lära sig att stava vill jag inte vara med. Det tar alldeles för lång tid." Glenn, 7 år
Glenn har nog en poäng här... Det är väldigt jobbigt att lära sig stava. Alla regler som sedan är fulla av undantag. Hur ska man veta när det är passande att göra vad? Precis som i kärlek skulle jag vilja påstå. Så mycket visdom i en så liten man!
En blogg alltså... ja jag kunde inte motstå tillfället att få skriva vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Gillar kontroll och bestämmanderätt! Vad jag sen kommer att skriva om och huruvida det finns intresse för andra människor att läsa, det vet jag inte än. Men idag har jag lust att skriva om kärlek och framtid. Kanske för att jag sovit dåligt och vaknat på fel sida av kärlekssängen... eller kanske för att det upptar hemskt mycket av mina tankar just nu.
Du jagar och jagar när du är singel... jagar och jagar för att hitta någon att vara två tillsammans med. Sen hittar du denne andre hälft och livet blir komplett. Ni går hand i hand längst en strand och han klappar dig lite ömt på magen. Ett litet knytte ligger därinne och aldrig har ni längtat så efter något förut. Två blir tre och hela ert liv får en ny mening. Aldrig har ni varit så lyckliga tillsammans.... Är det inte så man föreställt sig när man dagdrömt om den stunden?
Sen finns det de som istället för att drömma om stunden på stranden, med magen och knyttet och det där, drömmer om en (läs tolv) god coctail och vildhästarna på söder. Förvirrad? Ja jag med! När är det läge att ta av sig skorna och gräva ner fötterna i sanden då? Hur vet man det? Förmodligen är det läge när man slutar dagdrömma om coctails... Har en att vara två med. Hans fötter är för längesen nedgrävda långt i sanden och handen utsträckt mot magen min. Bara jag som tvekar...
Fundering och förvirring är just nu mitt mellannamn, någon som funderar eller funderat i samma banor och har tips på hur man ska tänka?
/e
Glenn har nog en poäng här... Det är väldigt jobbigt att lära sig stava. Alla regler som sedan är fulla av undantag. Hur ska man veta när det är passande att göra vad? Precis som i kärlek skulle jag vilja påstå. Så mycket visdom i en så liten man!
En blogg alltså... ja jag kunde inte motstå tillfället att få skriva vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Gillar kontroll och bestämmanderätt! Vad jag sen kommer att skriva om och huruvida det finns intresse för andra människor att läsa, det vet jag inte än. Men idag har jag lust att skriva om kärlek och framtid. Kanske för att jag sovit dåligt och vaknat på fel sida av kärlekssängen... eller kanske för att det upptar hemskt mycket av mina tankar just nu.
Du jagar och jagar när du är singel... jagar och jagar för att hitta någon att vara två tillsammans med. Sen hittar du denne andre hälft och livet blir komplett. Ni går hand i hand längst en strand och han klappar dig lite ömt på magen. Ett litet knytte ligger därinne och aldrig har ni längtat så efter något förut. Två blir tre och hela ert liv får en ny mening. Aldrig har ni varit så lyckliga tillsammans.... Är det inte så man föreställt sig när man dagdrömt om den stunden?
Sen finns det de som istället för att drömma om stunden på stranden, med magen och knyttet och det där, drömmer om en (läs tolv) god coctail och vildhästarna på söder. Förvirrad? Ja jag med! När är det läge att ta av sig skorna och gräva ner fötterna i sanden då? Hur vet man det? Förmodligen är det läge när man slutar dagdrömma om coctails... Har en att vara två med. Hans fötter är för längesen nedgrävda långt i sanden och handen utsträckt mot magen min. Bara jag som tvekar...
Fundering och förvirring är just nu mitt mellannamn, någon som funderar eller funderat i samma banor och har tips på hur man ska tänka?
/e
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)