Har varit på första besöket hos barnmorskan nu. Hon är underbar! Det känns lite mer på riktigt nu när man varit där, även om det säkert inte kommer att bli begripligt förrän man kan känna bebisen. Vi pratade mest om vanor och vad jag bör och inte bör göra och äta. Inte så stor skillnad förutom alkohol och tobak som big no no, men det visste jag ju redan. Jag blev bakåtflyttad en vecka också så nu är jag återigen i vecka 6... det var ju lite tråkigt måste jag säga. Ju närmare vecka 13 jag kommer, desto gladare och lugnare är jag.
Jag är fortfarande överväldigad av det jag känner inuti för den här lilla myran, som återigen är lika stor som en myra. Jag vill prata om den hela tiden och är så rädd att det inte ska gå vägen. Tycker det är så tråkigt för eftersom så många runt mig fått missfall räknar jag nästan med att få det själv. Det grusar över den lyckligaste tiden i mitt liv lite eftersom det ständigt finns en rädsla att något ska gå fel. Pratade med barnmorskan om det och hon tyckte att jag bara skulle tänka att såklart kommer allt att gå bra. Självklart kommer det att gå bra.
Jag hoppas verkligen det. Men hon har nog rätt. Jag ska bara försöka fokusera på hur roligt det är. Alla eventuella tråkigheter bemöts när de kommer. OM de kommer.
/e
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar