Välkommen vecka 16!

Idag går vi in i vecka 16 och nu känns det som att det verkligen går undan! Fock nyss veta att ett par vi umgås mycket med också ska ha barn i höst så det känns jättekul. Då får jag någon att bli lattemamma med.

Den här veckan har jag haft sportlov och jag vet att jag låter otroligt bortskämd nu men jag fungerar inge bra med ledighet. Jag blir så uttråkad på en gång att hela dagarna känns oändligt långa. Igår började jag i alla fall flyttpacka lite och tänkte fortsätta med det en stund idag med. Annars blir det nog en lugn kväll skulle jag tro med Sambo.

Jag mår i övrigt bra nu och magen är liten och fin. En liten bula har jag och nu syns det i alla fall att det är en gravidbula och inte bara en pizzabula. Om två veckor ska vi på ultraljud och det ska bli så spännande. Jag längtar redan nu!

Nu måste jag ta tag i mig själv... det här börjar bli larvigt!
/e

Paus i skrivandet...

... har jag nu haft på grund av obotlig trötthet och för lite motivation! Men peppar, peppar denna vecka har det börjat kännas lite bättre. Sova är inte det enda jag tänker på hela tiden även om det upptar en stor del av mina dagar fortfarande. Igår sov jag 2 ½ timmar på eftermiddagen, somnade ändå 21.30 och sov till 7.30! Helt sjukt. Dock känner jag mig i alla fall pigg just nu.

Jobbar idag och imorgon och tar sedan sportlov en vecka. Det ska bli skönt! Blir en kort tripp till lysekil med mor och far har jag tänkt. Annars ägnas veckan åt att börja packa skulle jag tro. Om en månad får vi nämligen flytta in i vårt lilla hus! Härligt!

Magen växer på och nu är det helt officiellt. Mina elever vet också nu och reaktionen var blandad. Alla tycker att det är spännande med en liten bebis, men några blir oroliga vad som ska hända när jag är hemma och vem som ska vara deras lärare i ett helt år. Vad länge det låter, ett helt år!

Fortfarande har jag svårt att förstå hur mycket stora saker som är på väg att hända nu. Stort stort.
/e

Vecka 12 är nu förbi...

... och vi kan andas ute lite. Det gick vägen de här första veckorna som jag oroade mig för så mycket i början. Nu blir nästa hållplats vecka 25 då bebisen kan överleva om den skulle råka komma ut. Men fram till dess ska jag bara försöka slappna av i att allt går sin lilla gång där inne precis som det ska.

Jag är fortfarande lika trött och känner helst för att sova hela dagarna. Jag mår illa än men inte lika mycket som jag gjorde runt vecka 8-9. Jag känner mig dock konstig i kroppen ofta. Lite småsjuk och besvärad liksom. Svårt att förklara men jag känner att allt inte är som det brukar vara normalt. Eftermiddagarna är värst. Har även fått kronisk graviditetssvamp med sprickor som biverkan. Det är väl sådär får jag lov att säga. Det gör mycket ont.

Jag blir lätt yr och svimfärdig och när barnmorskan tog blodtryck hade jag 90/50 så det är inte så konstigt då att det yrslar ibland. Men i det stora hela är jag nog lyckligt lottad ändå. Jag har inte kräkts något alls och jag mår nog bättre än vad många gör. Sen klarade jag mig förbi vecka 12. Det är underbart!

Så trots diverse besvär är jag glad och lycklig! Nu är jag i vecka 13. Det går undan det här hörrni! Fantastiskt!
/e

Det finns något jag starkt ogillar...

... nämligen att vara rastvakt på jobbet. Det är kanske det tråkigaste jag vet i hela världen, speciellt nu när det är vinter och kallt. Jag är inte bra på att vara ute alls känner jag. Räknar minuterna och vill bara komma in hela tiden. I natt vaknade jag klockan två med en känsla av obehaf i hela kroppen. Kunde inte förstå varför men efter fem minuter slog det mig att jag måste vara rastvakt hela dagen idag, varje rast. Fritidspersonalen är på utbildning så varannan torsdag kommer att bli likadan. Jag hatar det. Verkligen.

Jag är mycket dålig på att släppa det och bara gilla läget. Nej jag hade svårt att somna om för att jag ältade det faktum att jag måste tillbringa sammanlagt 2 timmar utomhus. Jag ältar det fortfarande. Usch, inte en bra start på dagen inte.

Plus att jag inte sovit bra alls i natt och inte heller kunde sova tiden ut på min sovmorgon utan gick upp i vanlig tid då jag inte orkade kämpa mig kvar längre.
Okej, nu har jag gnällt färdigt för en stund.
/e

Jag har så tråkigt...

... här i lägenheten alldeles själv. Sambo är och kollar fotboll och äter sushi och jag har tittat på alla internetsidor jag brukar titta på, läst alla bloggar jag vill läsa och hängt runt på facebook alldeles för länge. Nu är jag så uttåkad att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Vill äta godis och glass hela tiden helst. Min självömkan kräver gott i munnen men det dåliga samvetet säger kg, kg, kg. Tråksöndag!

Jag är urusel på att vara själv och inte göra något alls. Urusel. Uuuuuuruuuuusel.
För att förtydliga är jag då alltså inte vidare bra på ensamhet och sysslolöshet.
Blä.
/e

Lägesrapport v. 11...

Nu är vi inne i vecka 11 och lilla maggen börjar synas bra nu. Det är skönt att det snart får bli officiellt eftersom jag nu börjar få svårt att gömma den. På torsdag ska jag berätta för mina chefer att jag inte kommer tillbaka till nästa termin. Undrar hur de reagerar? Spännande!

Illamåendet är mest koncentrerat till hunger nu men jag har en konstig känsla i magen och kroppen på eftermiddagarna. Jag känner mig sjuk men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Brösten är jättestora och jag måste nog nu köpa en ny bh så att de ska få plats ordentligt. Hade storlek 70 D innan så nu kan jag utan tvekan springa bredvid Pamela i Baywatch med mina livräddningskuddar!

Känslan i min kropp efter jag såg myran boxas lite igår är så skön. Nu är oron borta. Inte helt men den är i alla fall inte alls så påtaglig som i början. Det känns bra att den nu i vecka 11 växer på och mår bra. Då kan jag andas ut lite.

Jag är fortfarande trött och vill sova mest hela tiden. Är inte så roligt och social men jag försöker. Idag åker jag förbi gudson och hans mamma en sväng och säger hej. Det var längesen. Nu är det dags för il trabajo.
/e

Titta den vinkar!

Idag såg jag min bebis röra sig! Var hos min privata gynmottagning och fick göra ett till VU för att se att den lilla myran växer som den ska fortfarande och det gjorde den allt! Den har blivit jättestor sen sist och under tiden vi tittade sa min doktor:
"Nu är jag helt stilla. Det som rör sig nu är din bebis!" Jag tittade och såg de små armarna och benen röra sig. Det såg ut som den vinkade... eller slogs! Jag trodde inte det var möjligt att se det så här tidigt men det var det. Armarna flög omkring som om det var en envis fluga där inne att jaga bort. Så söt den var. Så söt.

Jag blev alldeles varm inombords och kan inte beskriva det! Jag har haft den här bilden på näthinnan hela dagen och det är så tråkigt för jag kan liksom inte beskriva den för någon. Jag kan inte sätta ord på hur det kändes. Sambo är avundsjuk för han vill också se myran. Jag slår bort allt han säger idag tror jag. Allt alla säger. Jag har sett min bebis armar och ben. Jag har sett den livs levande. Jag är lyckligast av alla just nu.

Jag älskar redan. Jag älskar!
/e