... och vi kan andas ute lite. Det gick vägen de här första veckorna som jag oroade mig för så mycket i början. Nu blir nästa hållplats vecka 25 då bebisen kan överleva om den skulle råka komma ut. Men fram till dess ska jag bara försöka slappna av i att allt går sin lilla gång där inne precis som det ska.
Jag är fortfarande lika trött och känner helst för att sova hela dagarna. Jag mår illa än men inte lika mycket som jag gjorde runt vecka 8-9. Jag känner mig dock konstig i kroppen ofta. Lite småsjuk och besvärad liksom. Svårt att förklara men jag känner att allt inte är som det brukar vara normalt. Eftermiddagarna är värst. Har även fått kronisk graviditetssvamp med sprickor som biverkan. Det är väl sådär får jag lov att säga. Det gör mycket ont.
Jag blir lätt yr och svimfärdig och när barnmorskan tog blodtryck hade jag 90/50 så det är inte så konstigt då att det yrslar ibland. Men i det stora hela är jag nog lyckligt lottad ändå. Jag har inte kräkts något alls och jag mår nog bättre än vad många gör. Sen klarade jag mig förbi vecka 12. Det är underbart!
Så trots diverse besvär är jag glad och lycklig! Nu är jag i vecka 13. Det går undan det här hörrni! Fantastiskt!
/e
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar