Välkommen vecka 16!

Idag går vi in i vecka 16 och nu känns det som att det verkligen går undan! Fock nyss veta att ett par vi umgås mycket med också ska ha barn i höst så det känns jättekul. Då får jag någon att bli lattemamma med.

Den här veckan har jag haft sportlov och jag vet att jag låter otroligt bortskämd nu men jag fungerar inge bra med ledighet. Jag blir så uttråkad på en gång att hela dagarna känns oändligt långa. Igår började jag i alla fall flyttpacka lite och tänkte fortsätta med det en stund idag med. Annars blir det nog en lugn kväll skulle jag tro med Sambo.

Jag mår i övrigt bra nu och magen är liten och fin. En liten bula har jag och nu syns det i alla fall att det är en gravidbula och inte bara en pizzabula. Om två veckor ska vi på ultraljud och det ska bli så spännande. Jag längtar redan nu!

Nu måste jag ta tag i mig själv... det här börjar bli larvigt!
/e

Paus i skrivandet...

... har jag nu haft på grund av obotlig trötthet och för lite motivation! Men peppar, peppar denna vecka har det börjat kännas lite bättre. Sova är inte det enda jag tänker på hela tiden även om det upptar en stor del av mina dagar fortfarande. Igår sov jag 2 ½ timmar på eftermiddagen, somnade ändå 21.30 och sov till 7.30! Helt sjukt. Dock känner jag mig i alla fall pigg just nu.

Jobbar idag och imorgon och tar sedan sportlov en vecka. Det ska bli skönt! Blir en kort tripp till lysekil med mor och far har jag tänkt. Annars ägnas veckan åt att börja packa skulle jag tro. Om en månad får vi nämligen flytta in i vårt lilla hus! Härligt!

Magen växer på och nu är det helt officiellt. Mina elever vet också nu och reaktionen var blandad. Alla tycker att det är spännande med en liten bebis, men några blir oroliga vad som ska hända när jag är hemma och vem som ska vara deras lärare i ett helt år. Vad länge det låter, ett helt år!

Fortfarande har jag svårt att förstå hur mycket stora saker som är på väg att hända nu. Stort stort.
/e

Vecka 12 är nu förbi...

... och vi kan andas ute lite. Det gick vägen de här första veckorna som jag oroade mig för så mycket i början. Nu blir nästa hållplats vecka 25 då bebisen kan överleva om den skulle råka komma ut. Men fram till dess ska jag bara försöka slappna av i att allt går sin lilla gång där inne precis som det ska.

Jag är fortfarande lika trött och känner helst för att sova hela dagarna. Jag mår illa än men inte lika mycket som jag gjorde runt vecka 8-9. Jag känner mig dock konstig i kroppen ofta. Lite småsjuk och besvärad liksom. Svårt att förklara men jag känner att allt inte är som det brukar vara normalt. Eftermiddagarna är värst. Har även fått kronisk graviditetssvamp med sprickor som biverkan. Det är väl sådär får jag lov att säga. Det gör mycket ont.

Jag blir lätt yr och svimfärdig och när barnmorskan tog blodtryck hade jag 90/50 så det är inte så konstigt då att det yrslar ibland. Men i det stora hela är jag nog lyckligt lottad ändå. Jag har inte kräkts något alls och jag mår nog bättre än vad många gör. Sen klarade jag mig förbi vecka 12. Det är underbart!

Så trots diverse besvär är jag glad och lycklig! Nu är jag i vecka 13. Det går undan det här hörrni! Fantastiskt!
/e

Det finns något jag starkt ogillar...

... nämligen att vara rastvakt på jobbet. Det är kanske det tråkigaste jag vet i hela världen, speciellt nu när det är vinter och kallt. Jag är inte bra på att vara ute alls känner jag. Räknar minuterna och vill bara komma in hela tiden. I natt vaknade jag klockan två med en känsla av obehaf i hela kroppen. Kunde inte förstå varför men efter fem minuter slog det mig att jag måste vara rastvakt hela dagen idag, varje rast. Fritidspersonalen är på utbildning så varannan torsdag kommer att bli likadan. Jag hatar det. Verkligen.

Jag är mycket dålig på att släppa det och bara gilla läget. Nej jag hade svårt att somna om för att jag ältade det faktum att jag måste tillbringa sammanlagt 2 timmar utomhus. Jag ältar det fortfarande. Usch, inte en bra start på dagen inte.

Plus att jag inte sovit bra alls i natt och inte heller kunde sova tiden ut på min sovmorgon utan gick upp i vanlig tid då jag inte orkade kämpa mig kvar längre.
Okej, nu har jag gnällt färdigt för en stund.
/e

Jag har så tråkigt...

... här i lägenheten alldeles själv. Sambo är och kollar fotboll och äter sushi och jag har tittat på alla internetsidor jag brukar titta på, läst alla bloggar jag vill läsa och hängt runt på facebook alldeles för länge. Nu är jag så uttåkad att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Vill äta godis och glass hela tiden helst. Min självömkan kräver gott i munnen men det dåliga samvetet säger kg, kg, kg. Tråksöndag!

Jag är urusel på att vara själv och inte göra något alls. Urusel. Uuuuuuruuuuusel.
För att förtydliga är jag då alltså inte vidare bra på ensamhet och sysslolöshet.
Blä.
/e

Lägesrapport v. 11...

Nu är vi inne i vecka 11 och lilla maggen börjar synas bra nu. Det är skönt att det snart får bli officiellt eftersom jag nu börjar få svårt att gömma den. På torsdag ska jag berätta för mina chefer att jag inte kommer tillbaka till nästa termin. Undrar hur de reagerar? Spännande!

Illamåendet är mest koncentrerat till hunger nu men jag har en konstig känsla i magen och kroppen på eftermiddagarna. Jag känner mig sjuk men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Brösten är jättestora och jag måste nog nu köpa en ny bh så att de ska få plats ordentligt. Hade storlek 70 D innan så nu kan jag utan tvekan springa bredvid Pamela i Baywatch med mina livräddningskuddar!

Känslan i min kropp efter jag såg myran boxas lite igår är så skön. Nu är oron borta. Inte helt men den är i alla fall inte alls så påtaglig som i början. Det känns bra att den nu i vecka 11 växer på och mår bra. Då kan jag andas ut lite.

Jag är fortfarande trött och vill sova mest hela tiden. Är inte så roligt och social men jag försöker. Idag åker jag förbi gudson och hans mamma en sväng och säger hej. Det var längesen. Nu är det dags för il trabajo.
/e

Titta den vinkar!

Idag såg jag min bebis röra sig! Var hos min privata gynmottagning och fick göra ett till VU för att se att den lilla myran växer som den ska fortfarande och det gjorde den allt! Den har blivit jättestor sen sist och under tiden vi tittade sa min doktor:
"Nu är jag helt stilla. Det som rör sig nu är din bebis!" Jag tittade och såg de små armarna och benen röra sig. Det såg ut som den vinkade... eller slogs! Jag trodde inte det var möjligt att se det så här tidigt men det var det. Armarna flög omkring som om det var en envis fluga där inne att jaga bort. Så söt den var. Så söt.

Jag blev alldeles varm inombords och kan inte beskriva det! Jag har haft den här bilden på näthinnan hela dagen och det är så tråkigt för jag kan liksom inte beskriva den för någon. Jag kan inte sätta ord på hur det kändes. Sambo är avundsjuk för han vill också se myran. Jag slår bort allt han säger idag tror jag. Allt alla säger. Jag har sett min bebis armar och ben. Jag har sett den livs levande. Jag är lyckligast av alla just nu.

Jag älskar redan. Jag älskar!
/e

Vi har vunnit...

budgivningen på ett litet hus! Hihi, imorgon ska vi skriva på kontraktet och i april flyttar vi in om allt går som det ska med besiktningen av huset.

Det är ett litet men gulligt hus med 4 rum och kök, stor altan och stor trädgård. Lite fix är det väl för att få det som man vill ha det men i det stora hela är det inte så farligt. Jag tycker att det är toppen med flytt i april för jag kan ju inte göra mycket alls! Inte bära, inte måla eller tapetsera. Dock kan jag städa så det får väl bli min uppgift då.

Det känns helt overkligt att vi ska skriva på papper imorgon som gör att vi blir ägare på ett hus! Ett hus liksom!! Det är ganska stort och fyllt med vuxenpoäng! Men det är ett jättemysigt hus att få första barnet i. Det känns väldigt pirrigt, spännande och roligt! Jag vill flytta in nu!!

Tänkte jag skulle lägga in en liten bild på vårt hus men det är redan borttaget från hemnet ser det ut som... Snabba bud! Fast det är ju bara bra för oss. Bilder får helt enkelt komma senare.

Over and out!
/e

Äntligen dator igen!

Nu har Sambo kommit hem efter en vecka på kurs så jag har dator hemma igen. Dock har det faktiskt varit ganska skönt att vara utan även om jag inte riktigt visste vad jag skulle göra först. Vad lägger man tiden på som man annars surfar? Men det gick bra. Bestämde mig för att jag inte ville vara själv här hemma när han åkte så jag packade ihop mina saker och bodde hos mor och far i några dagar. Det var jättemysigt! Jag längtar redan till nästa kurs han ska iväg på så jag får åka till mumsan igen och bli ompysslad!

Idag ska vi till Åsby vilthandel och köpa kött som vi sedan ikväll ska laga något gott av med våra vänner. Jag undrar jag hur det kommer att fungera för mig med lukterna där inne? Är inte vän med konstiga lukter just nu och mår illa väldigt lätt bara jag tänker på det egentligen. Kanske bör vänta i bilen...

Har lite spännande nyheter.... men de ska få ett eget inlägg!
/e

Vecka 10...

Nu är vi då inne i vecka tio om räkningarna stämmer. Jag mår fortfarande illa om jag blir hungrig, men det är inte lika fruktansvärt nu. Jag blir hungrig varannan timme dock så det känns som att jag måste äta hela tiden. Försöker nu att äta mycket frukt och lägga mariekexen lite åt sidan så jag inte följer min mors fotspår och går upp 30 kilo.

Annars är symptomen ganska samma som de hittills varit, varken mer eller mindre. Magen putar redan nu så pass att jag inte kan ha mina vanliga byxor längre utan att det gör ont. Jag läste idag att bebisens alla organ nästan görs i denna vecka och sen är det bara för dem att växa till sig och utvecklas. Det är egentligen helt sjukt att tänka eftersom fostret bara är 3-4 cm!

Jag känner mig lite känsligare. Blir lätt upprörd, både irriterad och ledsen. Sambo ska åka på kurs till Götebrog hela veckan och jag brukar inte ha några problem med det men just den här gången känns det lite jobbigt. Det är inge roligt att vara själv nu så jag packar en väska och åker hem till föräldrarna medan han är borta.

Nu är det dags att packa ihop sig och åka till jobbet.
/e

Tjejkväll och förälskelse...

Igår samlades hela glada tjejgänget och firade en födelsedag. Vi åt gott, de andra drack vin och vi pratade skit hela kvällen. Det var så roligt och jag ville aldrig gå hem! Sådana kvällar får gärna komma fler under graviditeten! Fick också träffa lilla Ebba, det senaste charmtrollet som kommit i gänget. Med sina 3 månader på nacken bländade hon oss alla och fick mig att riktigt längta efter min egen lilla myra. Hon var så fin och perfekt på alla sätt och man såg i allas ögon hur vi riktigt föll handlöst förälskade i denna lilla söta tjej!

Idag är det som står på schemat jobb, jobb och sedan lite mer jobb. Dock är jag expert på "jag ska bara" så jag har inte riktigt kommit igång än. Dricker lite kaffe och njuter en stund först.

/e

Party pooper...

Idag är det fredag. För inte så länge sedan betydde fredag coctail och vin. Idag betyder det hemmamys i soffan med på spåret. Tänk vad fort det ändras. Men visst, jag måste medge att det inte bara är lätt med ändringen. Det är lite jobbigt att gå från ständig partyprisse med 1000 saker att göra till hemmatjejen med ingenting för sig.

Det behöver ju visserligen inte bli så heller men tyvärr så känns det lite så just nu i alla fall. Jag lovade mig själv att inte bli tråkig och strunta i alla fester, men nu har jag ingen lust alls att sitta med och titta på när alla andra dricker och blir fulla. Charmen med fulla människor försvinner när man inte är full själv. Jag hoppas att det där försvinner i takt med att jag blir längre gången och då mår lite bättre kanske.

Vi ska i alla fall samlas alla tjejerna på lördag och fira en födelsedag med god mat och gott sällskap och det ser jag fram emot jättemycket! Sådana saker tycker jag är kul fortfarande, även om de andra dricker.

Idag äter vi avskedmiddag för bror hos mor och far. Han har fått jobb i Budapest och flyttar ner dit nästa vecka. Duktig kille den där brorn! Stolt tjej den där systern!
/e

Vecka 9...

Nu är jag tillbaka på banan och det känns kul att skriva om graviditetssyndromen igen. I vecka 9 har illamåendet inte varit lika påtagligt och brösten inte fullt så ömma men dock tunga och stora.
Tröttheten är inte borta, inte ens minskad. Jag är trött hela tiden!
Jag har dåligt tålamod både på jobbet och hemma och blir väldigt lätt irriterad. Får påminna mig flera gånger att inte ta ut det över eleverna eller Sambo och det är inte likt mig.
Efter jag ätit luch varje dag mår jag jättedåligt. Jag får ont i magen, blir supertrött, illamåendeoch nästan vimmelkantig. Då behöver jag lägga mig ner en stund och andas lite så brukar det bli bättre efter en stund.
Har lite svårare att sköta toalettbestyren så ofta som jag skulle vilja, vilket leder till magont mycket. Kissar mer än normalt också, får alltid gå upp och kissa på natten till exempel.
Jag har börjat få en liten putig mage. Kan inte ha mina jeans längre utan att gå med uppknäppta knappar. Har därför redan nu fått köpa två par mammabyxor så jag inte ska gå med ont i magen på dagarna, eller uppknäppta knappar.

Men annars mår jag mest bra faktiskt! Jag är glad och lycklig!
/e

Härliga onsdagsmorgon!

Återigen en lugn morgon. Dator i knät, kaffe i handen och en känsla av total harmoni.
Ingenting kan röra mig just nu. Ingenting kan bryta känslan som jag stängt in mig i för en stund. Jag ler åt snön och kylan för inne är det varmt. Jag rycker på axlarna över att jag slutar sex för jag får ju åka på kalas sen. Jag skrattar åt att det är tre hela dagar kvar till helg för snart nog är den här.

Ingenting kan ta mig. Jag är lättad. Jag är utvilad. Jag är lycklig.
Välkommen härliga onsdag. Nu tittar vi vad du för med dig!
/e

Bigger and better!

Idag såg jag myran klart och tydligt. Eller ja, grumligt och suddigt men visst var det ändå myran. Och visst hade den växt. Nu såg det normalt ut sa doktorn om än ett litet foster så visst var den levande och igång. Hjärtat pickade på och jag kunde andas ut tyckte hon. Allt var helt i sin ordning. Den hade förmodligen gömt sig lite sist för nu såg man den direkt. Och den var vacker min myra. Den var så fin med sitt lilla hjärta som slog så fort så fort...

Jag kan andas ut! Myran är kvar och växer på. Heja myran!
Jag är så lycklig igen nu att inget annat spelar någon roll!
/e

Today's the day!

Idag får vi veta om myran växt eller om hon har gett upp därinne... Det värsta beskedet jag kan få idag är nog att myran inte växt men att hjärtat fortfarande slår starkt. Vad betyder det i så fall? Varför växer hon då inte?

Men vi är positiva jag och Sambo. Vi tror på vår myra. Tills jag får ett annat besked tror jag att den växer på och kommer ut fullt frisk i augusti. Myran är nämligen stark. Hon brås på mor sin redan nu. Det är i alla fall det jag hoppas.

Håll tummarna nu för myran... och för oss.
/e

Livet är inte underbart och underbart är inte underlivet!

Ja vad ska man säga... det är inte så bra just nu. Myran är så vitt jag vet kvar där inne, men jag har fått "vad-det-nu-är-som-gör-att-det-gör-så-satans-ont" tillbaka igen till den grad att jag knappt kan gå. Hela livet under känns trasigt och jag har svårt att gå utan att börja gråta. Jag vill inte ens prata om hur det känns när jag torkar mig. Rakblad är den närmaste beskrivningen.

Jag har tid imorgon hos gyn för att kolla till om myran har växt men detta måste också kollas till nu. Är det svamp undrar man ju varför det kommer tillbaka hela tiden? Är det vanligt när man är gravid? Påverkar det fostret? Ska jag ha såhär ont i nio månader om myran lever på?

Det är jättejobbigt verkligen! Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska klara av dagen på jobbet om jag ska vara ärlig. Men i och med att jag inte riktigt vet vad jkag skulle säga om jag skulle sjukskriva mig för detta så får jag gå och bita ihop. Slutar två så det borde gå.
/e

Jag mår så illa!!

Jag mår så illa! Hela dagen igår nästan och imorse vaknade jag av ett ryck med panik i kroppen, ät nu eller spy! Nu har jag ätit två gånger sedan jag vaknade men det hjälper inte. Jag mår illa ändå.

Vad ska man göra för att det ska släppa??
/e

Trött fredag...

Igår kväll började det bränna och svida i underlivet igen. (Gillar för övrigt inte ordet underliv men satt och funderade en stund på vilket ord som var bäst att använda och allt annat kändes ännu mer fel.) Jag undrar jag varför det gör det hela tiden. Sen jag blev gravid har det gjort det nästan hela tiden med undantag för några dagar efter behandling. Nu ska jag ju till gyn på tisdag så hon får titta på det också då.

Jag är så trött hela tiden nu. Jag vill egentligen bara sova och känner att jag inte orkar med något elller någon egentligen. Jag somnar direkt när jag kommer hem från jobbet och lyckas ändå somna tidigt på kvällen. Aldrig under en dag känner jag mig pigg. Jag har hört folk prata om tröttheten i början men nu har den verkligen slagit till ordentligt. Det kanske är bra. Det kanske betyder att myran växer på sig nu. Då sover jag gärna bort dagarna.

Alla inlägg handlar om graviditeten nu insåg jag. Det beror på att den nu är hela mitt liv. Speciellt efter senaste VU och den oro det förde med sig. Jag tänker på det konstant. Jag tänker på myran konstant.
/e

6 dagar till nästa VU...

Idag är det torsdag. Myran är kvar därinne och alla gravidsymptom jag haft är kvar. Jag har ömma stora bröst, mår illa om jag blir hungrig, är väldigt trött hela tiden och har "mensvärk" lite till och från. Nu är det bara 6 dagar kvar till nästa VU. Jag vill att tiden ska gå fort, vilket besked jag än får på tisdag.

Nej idag har jag inte speciellt mycket att skriva tror jag. Får bli det här så länge.
/e

Lite mer positivt idag...

Jag kikade runt på nätet en stund igår och hittade flera som varit i samma sits som jag. För litet foster för den veckan man är i. Några av dem fick missfall men flera jag läste fick ut friska normalstora bebisar sen. Jag bestämde mig då för att så länge myran är kvar där inne ska vi kämpa jag och hon. Har bestämt också att det är en tjej för de är segare och överlever lättare. Det är inte över förrän det är över!

Det känns bättre att försöka tänka mer positivt för annars blir jag ledsen och veckan går då väldigt sakta fram. Barnmorskan berättade igår att om fostret inte växer alls nu så blir man erbjuden att ta ett piller så att man skapar en blödning och fostret kommer ut. Skönare så än att gå och vänta ett par veckor tycker jag. Om de ser att det inte finns en möjlighet att överleva menar jag. Sen är det bara att köra på direkt igen tyckte barnmorskan.

Vilket håll det än går åt klarar vi det jag och Sambo. Vi känns otroligt starka ihop nu. Sen hoppas vi att myran kommer igång och växer nu den här veckan! Kom igen nu myran, du fixar det här! Gör som mor och far din och ät redigt!
/e

Veckan går i tortyrens tecken tydligen...

Igår var jag på gyn och fick göra ett vaginalt ultraljud för att stilla min oro över att lilla myran inte skulle må bra där inne. Nu önskar jag att jag inte tittat.

-Det här är inget 7 veckors foster det här inte, sa doktorn glatt. Du har nog räknat fel för den är mycket mindre.

Jag blev alldeles kall i hela kroppen. Jag har inte räknat fel. Det är omöjligt med senare befruktning än den vi räknat med eftersom hela Fiffi krånglade och gjorde så ont att jag inte kunde ha sex. Jag vet ju så väl när befruktning skett. I mitt huvud visste jag redan där vad det innebär. Den växer inte som den ska... den utvecklas inte som den ska... det kommer att bli missfall. Så sa inte läkaren men det behövde han inte heller.

Jag ska tillbaka om en vecka och titta igen om myran har växt något och annars är det bara att vänta ut missfallet tror jag. Det känns otroligt svårt att gå hela den här veckan och inte veta vad man ska ställa in sig på. Om jag hade fått ett missfall redan hade jag kunnat bearbeta det och sen gå vidare. Nu går jag i limbo-land och vet inte om jag ska gråta eller skratta. Men känslan i mig är gråta. Den var alldeles för liten och tyvärr vet jag vad det oftast innebär. Jag önskar nu att jag inte visste detta. Jag önskar att jag varit lyckligt ovetande ända tills den i så fall ramlar ut.

Det enda som egentligen händer med missfall är att vi inte får barn i augusti. Det är det enda det betyder i dagsläget. Men jag känner sorg över myran. Just den här myran sörjer jag. Just den här myran var det största som hänt mig och jag var så glad. Så väldigt glad. Tunn linje mellan glädje och sorg. Tunn.
/e

Illamående...

Idag känner jag första riktiga illamåendet... och det med råge. Jag sitter just nu och försöker att inte spy och hela tiden drar det i mina mungipor. Känner ni igen den känslan? När man mår så illa att man inte vet var man ska ta vägen och det bara drar i mungiporna och kinderna så man riktigt vrider ihop ansiktet i en grimasch. Där är jag nu.

Vet heller inte vad som skulle kunna få det att bli bättre just nu. Det enda jag vill ha är vatten, det är det enda som inte får magen att vända sig. Hur fungerar såna här måltidsersättningar på morgonen? är det farligt för bebisen? Måste fråga på gyn idag. Ska dit och kolla upp om det har ordnat till sig nu allt. En inflik: Ska man ha hjälp så ska man vända sig till den privata sjukvården! Stor skillnad i bemötande och hjälp!

Snart är det dags att åka iväg till jobbet efter 3 veckors vila. Det har känts väldigt roligt men just nu känns inget så roligt när jag mår så här illa! Usch!
/e

Var är John Blund?

Jag har svårt att sova. Vet inte om det beror på myran eller om det bara är en sån period. Har såna ibland nämligen. Dock hjälper det inte heller till att Sambo snarkar och brösten värker så att jag inte kan ligga på mage. Eftersom jag i vanliga fall alltid ligger på mage rullar jag till den positionen i sömnen och vaknar sen av att brösten gör ont, ont, ont. Sen tar det ett bra tag för mig att somna om och precis när jag lyckas gör Sambo sin debut i snark-VM så jag vaknar igen och får börja om. Känner mig helt väck när jag inte får sova ordentligt.

Ingen idé att gräma mig över spilld mjölk, utan nu kör jag på och vilar en stund i eftermiddag istället. Det blir bra.

För övrigt oroar det mig att brösten redan växer. Hur stora ska de bli egentligen?? Vill inte gärna ha större utan det räcker absolut nu! Usch vi är inte de bästa av vänner just nu, jag och brösten! Det är en sak som är säker. Kanske får ringa grannfejden så de får medla.
/e

Drömde om myran...

Jag drömde förresten om myran i natt. Det var en tjej som kom ut och hon var så otroligt fin. Jag älskade henne så hela kroppen värkte. Hon såg ut precis som mig. Åh vad spännande det ska bli att se om drömmen var sann eller ej. Om det kommer en liten tjejmyra eller killmyra...

Jag har nu vetat om myran i två veckor och två dagar men det känns som jag alltid varit gravid. Det är konstigt. Det känns som att jag alltid har längtat efter myran...

Min myra... Väx på bra nu älskade lilla bebis.
/e

Vecka 8!

Idag går vi in i vecka 8 och är lite närmare det där jag längtar så efter. Vecka 13... en liten utandning. Nu är det bara 5 veckor kvar tills jag äntligen är där! 5 veckor där allt kan hända men som jag hoppas bara lunkar på som nu med skillnad att magen gärna får växa litegrann.

Under denna vecka växer bebisen och blir stor som en böna, ungefär 2 cm. Det är egentligen helt otroligt för den har redan början till ögon, öron, hjärtat har 4 kammare och lungorna börjar utvecklas. Tänk vad mycket som sker bara under de närmaste 5 veckorna. Man kan knappt tro det när man läser om det.

Jag känner inga humörsvängningar alls utan är glad för det mesta bara. Däremot finns en gnagande oro att något ska gå fel och att det ska bli missfall. Det har blivit bättre nu än vad det var precis när jag fick veta att jag var gravid, men tanken finns där bakom i huvudet och lurar ändå. De säger att var femte kvina får missfall. Det betyder att 20 procent av kvinnorna får missfall... eller så kan man tänka att 80 procent av kvinorna inte får missfall. De oddsen är ju bättre, eller hur! Det är ju större chans att jag tillhör de 80 procenten än risk att jag tillhör de 20.
Så ska jag tänka.

/e

Mardrömmar och gynirritation!

Imorgon går jag in i vecka 8. Allt verkar vara som det ska än så länge. Det syns inget på magen än och känns inte speciellt mycket heller. Jag blir mätt väldigt fort nu dock, det är ju lite av en chock. Trodde nog att jag skulle kunna äta mer nu när jag "äter för två!" Men icke!

Jag har spenderat hela natten med olika mardrömmar och vaknat kallsvettig och ledsen eller rädd. Undrar om det är dåligt för lilla myran? Blir fostret stressat när jag stressar? Och hur ska jag i så fall kunna göra något åt det i sömnen? På måndag ska jag till gyn igen så jag får väl fråga allt då.

På tal om gyn har jag och min doktor haft lite meningskiljaktligheter... hon skrev ut en medicin som apoteket och kartongen sa att man inte får äta när man är gravid. Jag vågade inte ta den. Hela nyårshelgen gick och på måndagen fick jag äntligen ringa igen. Sköterskan som svarade var snäsig och otrevlig med en attityd som att de inte kan hjälpa mig 32 timmar om dygnet. Problemet är ju att jag inte blivit hjälpt från början, eller det har i alla fall inte blivit bra det onda och nu när jag är gravid är det väl av högsta prio att det blir normalt och bra igen kan man tycka. Läkaren ringde upp i tisdags och sa att jag kunde ta medicinen ändå och garanterade att den inte var farlig mot fostret. Fick inte komma in och kolla om allt är som det ska eller om något annat bör göras. Det har jag ju redan gjort! Ja precis och då missade gyn att jag var gravid fast de gjorde tt VU!! Förtroendet är nere på noll!

Hur som helst fick jag tid till en privat gynmottagning i Västerås så det känns skönt. Så får de titta och se om allt är bra. Förhoppningsvis kanske de kan göra ett VU så jag får höra att lilla myran mår bra och är kvar. Jag håller tummarna för det.

Idag står det tvätta på schemat. Hela dagen tvätta!
/e

Kanon med kalkon!

Idag har vi kalkonafton hos min mor och far. Jag och Sambo har som tradition att vi lagar i ordning kalkonen och såsen och tar sen med oss det till byn. Den här dagen kommer vi alltså att passa på att fylla med att vara effektiva och greja med saker här hemma. Vi ska städa ut julen, tvätta, städa lägenheten, laga mat, rensa lådor samt ordna garderober om tid finns till det också. Det konstigaste är att jag sett fram emot denna dagen hela veckan.

Det gick inte så bra att hålla myran hemlig. Jag tror alla runt oss tycker att det är för roligt helt enkelt. Min mamma har sagt det till alla sina vänner nu och det har jag och sambo också gjort. Planen var bra, men inte så hållbar.

Nu ska jag plocka fram kalkonen så den får ligga ute i rumstemperatur en stund.
Mm vad gott det ska bli!
/e

Lägesrapport vecka 7...

Myran mår bra och allt är som det ska tror jag. Mina bröst gör ont och har redan växt en hel del känns det som. Igår gick vi in i vecka 7 (igen!) och förutom ömmande bröst mår jag bra. Jag har fått lite magkatarr trodde barnmorskan eftersom jag haft ont som i ett band under brösten i flera veckor. Fick namn på medicin att köpa på apoteket så jag ska slinka in dit alldeles strax.

Jag är fortfarande så lycklig hela tiden och jag tänker på myran konstant. Jag längtar så mycket tills magen börjar växa och tills jag ser tecken på att hon/han faktiskt är där inne. Det här är utan tvekan det största som hänt mig i mitt liv hittills och Sambo känner likadant. Vi är kärare än någonsin men det kan jag tänka mig att alla blir vid första barnet. Underbart är det i alla fall.

Underbart!
/e

15 år igen... nja...

Det nya året ringdes in i en snöig stugby i Kloten. Det var massor med god mat, gott sällskap, mysig omgivning och vackra fyrverkerier. Jag hade väldigt roligt tillsammans med alla vänner... fram tills alla vänner blev kanonfulla och jag fick avsluta kvällen med både det ena och det andra jag inte alls sätter högt på listan som roliga aktiviteter på nyår!

Åkte hem igår och fick mycket tråkiga kommentarer om att jag nu blivit en gravid tråkmåns och att det var kul att lära känna mig och att vi ses om 15 månader. Ok när ni, mina så kallade vänner, helt nyktra ofrivilligt måste torka kiss åt någon som är för full och kissar på hela golvet (det var för övrigt Sambo, inte mitt stoltaste ögonblick!), ofrivilligt först måste se förspelet till två vänners fyllesex och sedan höra resten och ofrivilligt måste väckas var 5:e minut av tonhhöjningar i musiken fram till klockan 7, då kan vi ha denna diskussion! Välkomna tillbaka med era kommentarer då!

Jag må vara en gravid tråkmåns men det var längesen jag var 15 och det lovar jag, gravid eller inte, jag har ingen lust att bli det igen!
/e