Idag såg jag myran klart och tydligt. Eller ja, grumligt och suddigt men visst var det ändå myran. Och visst hade den växt. Nu såg det normalt ut sa doktorn om än ett litet foster så visst var den levande och igång. Hjärtat pickade på och jag kunde andas ut tyckte hon. Allt var helt i sin ordning. Den hade förmodligen gömt sig lite sist för nu såg man den direkt. Och den var vacker min myra. Den var så fin med sitt lilla hjärta som slog så fort så fort...
Jag kan andas ut! Myran är kvar och växer på. Heja myran!
Jag är så lycklig igen nu att inget annat spelar någon roll!
/e
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar