Jag kikade runt på nätet en stund igår och hittade flera som varit i samma sits som jag. För litet foster för den veckan man är i. Några av dem fick missfall men flera jag läste fick ut friska normalstora bebisar sen. Jag bestämde mig då för att så länge myran är kvar där inne ska vi kämpa jag och hon. Har bestämt också att det är en tjej för de är segare och överlever lättare. Det är inte över förrän det är över!
Det känns bättre att försöka tänka mer positivt för annars blir jag ledsen och veckan går då väldigt sakta fram. Barnmorskan berättade igår att om fostret inte växer alls nu så blir man erbjuden att ta ett piller så att man skapar en blödning och fostret kommer ut. Skönare så än att gå och vänta ett par veckor tycker jag. Om de ser att det inte finns en möjlighet att överleva menar jag. Sen är det bara att köra på direkt igen tyckte barnmorskan.
Vilket håll det än går åt klarar vi det jag och Sambo. Vi känns otroligt starka ihop nu. Sen hoppas vi att myran kommer igång och växer nu den här veckan! Kom igen nu myran, du fixar det här! Gör som mor och far din och ät redigt!
/e
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar