Morgonstund...

Det finns något mysigt över morgonen. I tystnaden sitter jag och bara lyssnar på mina egna andetag. Jag finner det rogivande. Ibland hör jag Sambo i sovrummet vända sig om eller ta ett djupt andetag och även det lugnar mig. När jag sitter här på morgonen med en kaffe i handen och bara njuter av att vara, får jag en känsla av att allt är precis som det ska vara. Allt är bra.

Ingen annan stund på dagen ger mig samma känsla, fast jag försökt. Det är något visst över tidig morgon. Något förtrollat. En del av mig vet att detta magiska förvinner igen så fort jag reser mig och sätter fart mot jobbet. Men nu, i detta nu finns ingen stress, ingen oro, inga krav. Bara en rofylld morgon som formar mig inför dagen. Och jag älskar det.

Jag tar ett djupt andetag. Va fasiken, jag tar två bara för att jag kan. Jag blundar och lyssnar på tystnaden. En buss kör förbi utanför och påminner mig om jag inte är den ende som är vaken. Jag njuter. Jag njuter av lugnet, tystnaden, ensamheten och vetskapen att han ligger där inne i vår säng. Han är aldrig längre bort än så i mina ensamma mornar och det gör ensamheten njutningsbar. Det känns bra. Morgonen känns bra.

Idag kommer att bli en bra dag. Det känner jag i hela kroppen!
/e