Kvällens aktivitet...

... idol och vin med paret med utsikten. Har en känsla av att det kommer att bli mycket frågor om husets vara eller icke vara. Får bre på stora leendet och säga som jag alltid säger till de som inte är mina: "vi väntar på ett kostnadsförslag nu så får vi se!"

Jag har ganska svår separationsångest. Alltid haft det. När jag var liten och hade växt ur min gröna fina cykel hade mor och far köpt en mintgrön bockstyrecykel till mig. Den var urhäftig och alla var avundsjuka på mig och min nya coola cykel. När det var dags att köra bort min gamla cykel grät jag hysteriskt och pussade ekrarna, strök ramen och kramade krampaktigt styret.

Jag gillade den nya, det var inte alls det som var problemet, men jag hade en relation till min gamla cykel. Vi hade gått igenom så mycket och han (av någon anledning är alla mina saker "han") var min vän. Samma sak upprepades när min första bil skulle skickas till skroten. Gud vad jag älskade den där bilen!

Detta har i alla fall resulterat i att sedan jag var liten har jag haft mycket svårt att kasta saker. Jag har sparat i stort sett allt som någon gång betytt något för mig. Nu kan ju alla räkna ut att det som betydde mycket för mig som 5-åring av någon anledning kanske inte betyder lika mycket idag. Det blev jag varse om igår när jag var hos mor och far och gick igenom lite gamla kartonger med mina sparade saker (hann med 3 av kanske 25). I den första kartongen hittade jag bland annat detta:

3 jojos
6 olika barbieskor, alla utan sin partner
5 plastarband i neonfärger
1 liten korg klädd i blått tyg med rosa rosor på
1 indianband med en fjäder på
8 McDonaldsleksaker
2 smurfar
3 små plastaskar (tomma)
1 snäckhalsband
1 trasig penna med ett gosdjur längst upp på toppen
5 teckningar som jag ritat
1 bok där jag klippt ut bilder ur tidningar och limmat in (bland annat en julgran och olika paket)
1 plasthatt i form av en jordgubbe som förmodligen suttit på en plastfigur som inte gick att hitta
2 tavlor på broderade blommor (som ingen jag känner har broderat)

Det fanns mycket, mycket mer men här ser ni ett axplock på vad som är viktigt att spara med sig till man blir äldre! Dock hittade jag alla mina gamla kärleksbrev jag någonsin fått och det var underbart roligt! Tänk vad älskad jag var när jag var yngre! Tyvärr fick jag då även där lite separationsångest. Var det verkligen rätt att vi gjorde slut. Vi var ju så kära i varandra och titta vilket fint brev han skrev!! Den lilla detaljen att jag då var 12 lyckas jag i det läget helt förtränga.

Så alla mina gamla ex från mellan och högstadietiden... eller i alla fall ni som skrev fina kärleksbrev, var det verklgen rätt att vi gjorde slut?
/e