Fenomenet fastighetsmäklare...

Husbyggarplanerna är nu helt nedlagda, det har jag säkert sagt. Vi ska nu istället köpa ett hus och rusta upp. Blir helt enkelt mycket billigare så. Nu har vi spanat ut ett radhus som föll oss i smaken och som vi tänker bjuda på. Det är mycket spännande!

Fastighetsmäklaren har vi träffat många gånger redan på andra husvisningar. Jag tycker det är ett roligt fenomen det där med fastighetsmäklare. De är ju säljare och vill självklart ha ut så mycket som möjligt för de hus de säljer. De får ju mer pengar ju mer husen säljs för. Det vet ju alla. Ändå är de så osmarta och verkar tro att inte alla vet det. De (i alla fall de två jag träffat) låtsas lite som att de är på vår sida och bara vill att vi ska få göra en så bra affär som möjligt. Något som både hon och vi egentligen vet bara är bull. Hon vill göra en så bra affär som möjligt och hennes bra affär är ju inte min bra affär, eller hur. Det är en ekvation som helt enkelt inte går ihop.

Igår berättade hon att paret i radhuset inte säljer för mindre än utgångspriset, fast de inte ännu fått några bud. Jag frågade om de i så fall inte tänker flytta då alltså. Men jo visst, det ska de ju men de väntar tills någon betalar rätt pris. Så kan fallet absolut vara men jag vet ju också att hon säger så för att inte få underbud. Det förstår till och med 11-åringarna i min klass. Det irriterar mig lite. Låt mig lägga det bud jag vill och säg sen om de accepterar eller ej. Enligt henne får man då inte lägga underbud. Är det jag som är nybörjare eller får man inte lägga det bud man tycker är rimligt och sen om de inte tycker det är rimligt, då förhandlar man, eller?

Hur som helst, vi tänker lägga ett underbud om vi är de enda intressenterna och sen får de acceptera eller ej. Mäklarens taktik funkar inge bra. Vi är för smarta! Ha!
/e