Ska snart pallra mig iväg till jobbet. Tycker om mina mornar även om jag är trött, trött, trött. Tycker om tystnaden och ensamheten som råder på morgonen. I tröttheten och förvirringen av att behöva vakna, piggna till, bli människa, glömmer jag ofta bort vem jag är och vad jag ska göra och bara sitter med en tekopp i tystnaden. Det tycker jag är avslappnande på något vis. Idag var en sådan morgon och med tanke på en förälders utfall igår kom det inte annat än lägligt att få glömma bort vad dagen kommer att bjuda på.
Jag ville hålla kvar vid den där totala känslan av tomhet, fast på ett bra sätt. När man inte tänker på något alls utan bara förlorar sig i tystnad och avslappning. Jag ville stanna där och inte komma tillbaka till dagen. Men efter en stund piggnar man till och verkligheten gör sig påmind. Ja just ja... idag ska jag börja min dag med att prata med min rektor om en eventuell anmälning en förälder vill göra mot skolan, lärarna, livet. Just ja... det var min dag ja...
/e
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar